Drömmar som sporrar oss vidare

2020-12-25 | Ana Luisa Valdés padlock

KRÖNIKA/KULTUR

Ursula Le Guin (1929-2018) klassificerades som en science-fiction författare men gillade aldrig själv beteckningen. Ana Valdés minns den anarkistiska författaren som skapade nya former för fantasy och drömde om en värld utan krig och orättvisor.

PBS är ett av USA:s viktigaste medienätverk. Finansierade av givare och filantroper startade 1969 och erbjuder fria resurser till skolor, universitet och privat personer. Nyligen presenterade PBS den prisbelönta dokumentären om författaren Ursula Le Guin.

Hon var inte enbart en av USA:s bästa författare. Hon var nominerad till Nobelpriset och som född 1929 fick hon uppleva det bästa och det värsta av USA:s historia. Hennes böcker tog alltid de förtrycktas parti, hon gav röst till transpersoner, till ensamma tonåringar, till svarta, till urinvånare.

Som dotter till två viktiga antropologer, Alfred och Theodora Kroeber, följde hon med i deras fältarbete, i Kaliforniens karga landskap, heligt för många urfolk, till Peru, till Mexico. Alfred Kroeber forskade om Ishi, den sista medlem av stammen Yahi, som hade decimerats av folkmord och sjukdomar överförda via kontakten med de vita människorna.

Genom Ishi lärde sig Kroeber en hel del om de amerikanska urinvånarna, deras vanor och deras sagor.

Ett annat sätt att leva

Jag mötte Ursula Le Guin på bokmässan i Göteborg och vi samtalade om boken The dispossessed, en bok utgiven 1974 som kom att påverka en hel generation. Den lästes som en ny On the road och blev lika betydelsefull som Kerouacs roman. På samma sätt som beatgenerationen kände att möjligheten att köra bil på långa motorvägar var en metafor för frihet, blev The dispossessed en ny gräns att gå bortom.

Romanen, som fick både Hugo- och Nebula-priset, de två största utmärkelserna för science fiction-böcker, handlar om två planeter som lever parallellt med varandra. Jordliknande Urras är rik på resurser, uppdelad i flera länder och lever i ett permanent kallt krig mellan ett kapitalistiskt system och ett socialistiskt system. Men Anarres, planeten där huvudpersonen Shevek bor, är en fattig planet där alla delar på allt och där det inte finns någon formell regering eller styrelse.

Jag frågade henne om urinvånaren Ishi var en förebild för Shevek.

– Självklart, Ishi visade oss ett annat sätt att leva, de hade ingenting privat, allt delades av alla och ingen ackumulerade någonting.

– Ingenting är ditt. Allt är till för att användas. För att delas. Det du inte vill dela, kan du inte använda.

Shevek, besökare från Anarres som hälsar på planeten Urras, varifrån hans förfäder emigrerade för att etablera en utopi i Anarres, är förbluffad. Koncept som ägande, brott, stöld, är främmande för honom.

Bortom de givna ramarna

Ursula Le Guin var en anarkistisk författare som gärna ville använda sina böcker för att belysa anarkismens djupa filosofiska rötter.

– Jag tror inte att anarkism och kaos är relaterade till varandra. Många belackare av anarkismen säger det, att inget samhälle i världen har styrts av anarkister. Men jag brukar nämna Pariskommunen eller spanska inbördeskrig eller de baskiska autonoma regionerna, de styrdes lokalt och saknade centrala styrningsmedel.

– Jag fick uppleva år av förnekelse, känslan att vara utanför. Jag skrev i samma tidsålder som Ernest Hemingway, som Truman Capote. Det var macholitteratur, det var det som folket ville ha.

Din hjälte Shevek säger: ”Du kan inte köpa revolutionen. Du kan inte göra revolutionen. Du kan bara vara revolutionen. Om den inte finns i din själ, finns den inte.”

– Säg inte att Shevek är min hjälte. Jag skriver inte om hjältar, jag skriver om drömmare. om utopister, om folk som drömmer om andra världar. Jag har blivit klassificerad som en science-fiction författare men jag har aldrig gillat den beteckning. Jag skriver om upproret, om att söka sig bortom de givna ramarna. Ishi lärde min far att tänka i andra banor, som Claude Levi Strauss, att gå tillbaka till ”det vilda tänkandet” som vi har förlorat.

Magin i språket

Hennes böcker The left hand of darkness, från 1969 och Earthsea-serien är viktiga böcker, man kan inte se Harry Potter utan dem. Ursula le Guin skapade nya former att skriva fantasy. Hon ifrågasätter nationer och genus, vad det är att vara en kvinna eller att vara en man? På andra planeter eller i andra världar är inga regler givna, man kan vara politisk, utopiker, ateist. Man är fri från vår världsbild, fri från vår ideologiska börda.

I dokumentären säger alla hur svårt och främmande det var på hennes tid att skriva om genus, om icke definierad sexualitet. Hon skrev som Jules Verne om världar som skulle komma, men inte om robotar eller maskiner utan om vardagsmagi, magin som finns inbyggd i språket och i våra interaktioner.

Hon drömde om en värld utan krig och orättvisor men insåg snabbt att den drömmen, eller den utopin, får förbli en dröm för att sporra oss vidare.