Osäkerheten i assistansbranschen är extrem. Uppsägningstiden är två veckor.

#metoo: Hjälpa inte stjälpa

2018-01-09 | Undertecknarna padlock

OPINION

Nu går personliga assistenter ut under uppropet #hjälpaintestjälpa och berättar om trakasserier och övergrepp. Få har vågat skriva under med sina namn vilket tyder på en rädsla och utsatthet i branschen för att våga berätta, skriver undertecknarna.

Uppropet #hjälpaintestjälpa publicerades först i Kommunalarbetaren den 20 december 2017. Initiativtagare är Emma Lindell.

2017-12-13 | #metoo: Nu samlar vi alla upprop

#metoo-upprop:

#inteförhandlingsbart

#inteminskuld, #påvåravillkor

#skiljaagnarnafrånvetet

Saknar du ett upprop i listan? Mejla upprop@feministisktperspektiv.se.

Tystnadskulturen angående sexuella övergrepp tycks vara stort även inom det här yrket. För en tid sedan fick vi även veta att minst ett bolag har gått ut och sagt till sina anställda att de inte får ta ställning och skriva under i #metoo-uppropet. Om detta ändå görs finns risken att de blir avskedade.

Detta är talande för hur osäker denna bransch är då uppsägningstiden oftast är extremt kort, runt två veckor. Denna osäkerhet leder i sin tur vidare till att de anställda inte vågar anmäla, vare sig övergrepp eller andra oacceptabla arbetsförhållanden. Det här är ett bra exempel på varför vi startade #hjälpaintestjälpa och att vi personliga assistenter behöver stöd och att bolagen står bakom oss, inte emot oss.

Personliga assistenters arbete är väldigt olikt andra arbeten. Vi arbetar väldigt nära vår brukare, dennes kolleger och vänner samt brukarens anhöriga, som ibland även är arbetsledare och samordnare för arbetsgruppen.

Eftersom assistenter kommer de här människorna väldigt nära inpå livet, så kan det vara svårt att se skillnaden mellan arbete och privat för både brukare, kollegor och anhöriga. Precis som i alla andra yrken förekommer det i denna bransch sexuella anspelningar, ofredanden, smekningar och förfrågningar om sexuella tjänster från både kollegor, brukare och deras anhöriga. Det som ofta kan göra dessa situationer ännu mer komplicerade och svårare att hantera är att vi som personlig assistenter nästan alltid arbetar ensamma!

Vittnesmål:

Brukaren ville sitta och runka framför datorn när man satt i soffan. Personen bodde i en liten etta och man fick ej gå ut för honom.

(Skriver detta åt en vän som förut har jobbat som assistent, hen vågar inte skriva själv). En gång var jag med om att en brukare tog på sig själv till bilder av mig när jag jobbade. Det kändes inte bra. Vågade inte säga något heller för mina kollegor tyckte jag var känslig.

Jag var under ett arbetspass på en fest med min brukare och skulle hjälpa hen på toaletten. Precis innan vi skulle gå in kom det fram en man till oss, och frågar om inte jag skulle kunna hjälpa honom med sitt problem som han har i sin byxa sen när vi är klara. "Det går fort" sa han sen och skrattade lite lätt. Han synade mig sen uppifrån och ner innan han gick därifrån med ett hånflin. Jag var tvungen att sitta vid samma bord som honom resten av kvällen tills mitt arbetspass var slut. När jag skulle gå kom han fram till mig och frågade om jag inte skulle stanna kvar och uppfylla hans önskan.

Vi personliga assistenter arbetar oftast ensamma, för många är det första jobbet och de är därför väldigt unga, vår arbetsplats är inte bunden vid en fysisk plats vilket leder till osäkerhet om ens rättigheter. Vi får lära oss att inte säga ”nej”, att vi ska veta när vi inte ska synas eller märkas av, inte vara jobbiga och bita ihop om det är något som känns fel.

Att vi fått in så pass få underskrifter tyder även det på en stor utsträckning av rädsla och utsatthet inom denna bransch! Få vågar ställa sig bakom detta upprop i det offentliga men allt fler har skickat in sina vittnesmål och stöttar uppropet i tystnad. Vi vill därför med detta upprop höja medvetenhetsgraden för hur fruktansvärt utsatta personliga assistenter är i sin yrkesroll, och att bolagen måste agera för att ta hand om sina anställda.

Fler vittnesmål:

Han tittade på porr ofta med öppen dörr så jag tvingades höra. Sa att han ville göra så med mig. Att han ville att jag skulle ta på honom. Men jag sa nej. Sen fick jag torka bort hans sperma efteråt. Han tvingade mig att sitta på sängkanten och läsa porrnovell för honom och sket i att jag grät samtidigt. Jag fick ansa hans kön och han tog mig på rumpan samtidigt, fast jag sa sluta. Han pratade om sina sexuella fantasier och att han funderade på att ta dit en manlig bekant som också kunde ta få ta del av mig ”på riktigt”, och att han ville titta på. Till slut så skaffade jag annat jobb och var då inte längre beroende av honom. Jag vågade säga upp mig. Han hotade mig då. Vågade ändå anmäla och fick tag på numret till andra kollegor och fick reda på att fler varit med om liknande. Jag och en tjej till var inne på förhör vad jag vet, och andra ville nog, men var rädda.

Jag arbetade palliativt, vilken är en väldigt känslig situation i livet för både brukare, anhöriga och vi assistenter. Plötsligt kom brukarens son fram till mig, började prata om vilket bra jobb jag gjort med hans förälder — och att han gärna ville träffas och ha mysigt ”när allt det här var slut” (Alltså efter hans förälder hade gått bort).

Första riktiga jobbet som assistent, hade jobbat i ca ett år för samma person (vilket är en evighet i assistans-år). Jag stod och förberedde middag med ryggen till brukaren och känner plötsligt ett löst slag på rumpan. Vänder mig om och ser brukaren sitta och småskratta och säger ”förlåt, jag slant”. Nu var det tur i oturen att personen inte var mer rörlig än så, vad hade kunnat hända då?.

Jag jobbar natt åt en brukare sen många år tillbaka. Den här kvällen var min brukares pappa och hans manliga vän där när jag kom till jobbet. Dem satt och drack vin och pratade. Vännens nioåriga dotter var också med. Efter ett tag bestämde dem sig för att gå till en närliggande bar och ta ännu ett glas vin. Min brukare vill också följa med. Precis innan vi ska gå ut närmar sig den manliga vännen mig och viskar i mitt öra att han tycker om min kropp och nuddar mig på ett extremt obehagligt och sexuellt sätt. Jag blir helt ställd och fryser till. Då jag jobbar och min brukare vill följa med har jag inte så mycket val än att haka på. Väl inne i baren blir mannen mer och mer närgången och säger upprepade gånger till min brukare att hen har en väldigt sexig assistent. Jag vet inte vad jag ska göra eftersom jag jobbar och inte bara kan gå. (Mannens dotter är också med och tjatar på sin pappa att hon vill gå hem).

Till slut vill min brukare gå hem. Precis innan vi ska gå säger mannen till mig att när min brukare sover SKA jag smyga iväg en stund och gå hem till honom för att få mig ett ligg. Han rör vid min rumpa. Jag blir äcklad, arg och ställd men får ur mig att det inte finns en chans i helvetet att jag skulle göra det. Säger också till honom att han borde ta lite jävla ansvar för sitt barn och gå hem och nyktra till. Sen går vi. Jag kände mig så oerhört förnedrad och var rädd att han skulle dyka upp utanför min brukare senare på natten. Efter den kvällen känner jag mig alltid lite nervös över att han ska vara hemma hos min brukare när jag ska jobba natt.

Jag var 16 år och gick gymnasiet, personlig assistent var ett rätt nytt yrke. Jag sökte ett jobb hos en kille som sökte assistent.jag ringde upp.Frågade om arbetsuppgifterna. Han sa — bada mig duscha mig, och mer, frågade jag duscha mig och bada mig, torka mig, smörja mig.

Han sökte bara tjejer under 18 som assistenter. Jag frågade hur gammal han var. Han svarade — en man i sina bästa år. Jag vågade aldrig gå på den intervjun.

Jobbade under en tid som vikarierande personlig assistent åt en person med mycket svår hjärnskada. Hens föräldrar var ofta på besök, oftast tillsammans, men när pappan skulle komma på besök ensam på ens skift så knöt det sig alltid i magen – han gjorde hyfsat ofta närmanden; kramade, pussade, smekte en på ryggen och var allmänt närgången gentemot oss kvinnliga vikarier. Vi anmälde såklart men osäker på hur det gick i ärendet då jag flyttade kort därefter.

Är undersköterska och har i flera omgångar arbetat som personlig assistent åt flera olika kunder med varierande behov. Några av de saker jag upplevt på mina arbetsplatser är att bli tagen på brösten, få händer uppkörda mellan benen, tagen på rumpan, blivit tillfrågad om jag inte kan tänka mig att ge ”handjob” (”för ingen kommer ju någonsin få veta! Vill du behålla jobbet?” Och naturligtvis har jag alltid vägrat).

Har blivit ombedd att plocka upp saker som någon ”tappat” på golvet för att de ska kunna försöka kolla in rumpa etc.

Har även fått höra saker som ”du är säkert en sån där blatteälskande hora”, ”hörde att du är feminist? Det är bara manshatare och gnälliga våldtäktsoffer som kallar sig det”, hora, slyna och mycket mer. Detta av både kunder och anhöriga till kund.

När man pratat med chefen så har jag blivit tillsagd saker som "man vänjer sig" "men kan du inte låtsas vara rasist så slipper du bli kallad saker som blatte älskande hora" och "det kan vara tufft att jobba som assistent och ibland måste man lära sig att låta saker rinna av en". Detta ledde till att jag slutade ta upp saker för att jag kände att det blev för jobbigt och att jag upplevdes som bråkig/besvärlig. Till slut gick jag in i en djup depression och bara grät varje gång jag ens tänkte på att gå till jobbet. Sa upp mig för 1,5 år sedan och blev sjukskriven.

Jag jobbade som hjälpassistent, ”hjälpare”, när jag var 15 år på ett badhus. Jag hjälpte både männen och kvinnorna upp och ner i poolen och sedan in till duschen/omklädningsrummet. När jag hjälpte männen in till duschen fick jag alltid höra sexuella kommentarer. Några äldre män frågade om jag eventuellt kunde utföra någon sexuell handling i kombination med rygg skrubbning och bastubesök. Jag blev osäker och sa nej på ett nervöst och artigt sätt. Vid enstaka tillfällen tog några av männen på min kropp av ”misstag”. Jag var ung, det var mitt första jobb och jag ville inte vara otrevlig eller få sparken. Så jag försökte bara stå ut och inte ta det så allvarligt. Trots att det kändes oerhört fel och jobbigt.

Min kollega kom till mig och berättade att hennes brukare ville att hon skulle utföra sexuella tjänster åt honom. Hon hade gjort något som kändes helt fel och då sagt att hon inte ville utföra dessa "arbetsuppgifter" mer då det inte kändes bra för henne. Han blev då rasande och skrek att hon skulle få sparken om hon vägrade då det självklart ingick i hennes jobb att tillfredsställa honom sexuellt. Hon sa att han fick ge henne sparken då vilket han gjorde. Han hotade också med att om hon berättade detta för någon så skulle han anmäla henne för att ha brutit tystnadsplikten.. Hon vågade därför aldrig anmäla detta trots att det han gjort mot henne var emot lagen!.

Jag fick frågan om jag inte kunde följa med en man på en fest in på toaletten och hjälpa honom med sitt ”problem nere i byxan” när jag var färdig med att hjälpa min brukare med dennes problem...

Detta är några av vittnesmålen som vi har fått in och vi vet att det finns oändligt med liknande erfarenheter inom branschen. Majoriteten av de assistenter som hört av sig har meddelat att dom inte orkar eller vågar kontakta facket. ”Kontaktar man facket och chefen får reda på det är de lika med avsked” verkar vara en genomgående anda som vissa arbetsgrupper har.

Vi blir rädda av att höra att så många arbetsgrupper har liknande fraser som genomsyrar arbetsplatsen. Det krävs ett helt samhälle för att göra en förändring och det ligger i varje individs ansvar att stötta varandra för att kollektivt skapa en förändring.

Ju fler som förblir tystade desto svårare blir det att få till. Därför måste vi även lyfta fram problematiken av att så många i vårt yrke inte vågar gå ut med att dom stöttar uppropet och kräver en förändring.

Så med detta upprop vill vi lyfta problematiken inom yrket och verkligen lyfta orden, “VI HAR FÅTT NOG NU!”

Vi kräver nu därför en förändring och vi vill att alla arbetsgivare inom detta yrke offentligt går ut med en plan med konkreta förslag på hur våra arbetsförhållanden ska förbättras på dessa nedanstående punkter:

1. En offentlig policy om hur bolaget ska hantera sexuella trakasserier, ofredanden mm. Både förebyggande och hur dom ska gå till väga om det ändå har skett.

2. Öka kompetensen gällande sexuella trakasserier mm.

3. Utbilda sina anställda inom detta område.

4. Ge facket möjlighet att gå in och hjälpa när det krävs.

5. Öppna upp en dialog och våga ta tag i problemen inom yrket.

Med vårt upprop önskar vi att fler assistenter ska våga säga ifrån i framtiden, stå upp för sig själva och fråga ”var det här verkligen okej”. När en assistent har kommit till den punkten ska hen veta vart och till vem hen ska vända sig till inom bolaget för att få hjälp.

Vi hoppas också att alla assistansbolag synar sin verksamhet och tar på sig ansvaret för sina anställdas fysiska och psykiska välmående under arbetstiden.

Vi är inte ute efter att peka ut och skuldbelägga, det vi är ute efter är att synliggöra och uppmuntra till förändring. Tillsammans är vi starka!