Jämställdhet är först och främst en rättvisefråga som handlar om att ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter oavsett vem man är. Det borde vara särskilt viktigt inom en profession som ska vara djupt engagerad i rättvisa och människors lika rättigheter. Företräder man lagen, är det passande att värna om densamma.

Skådespelarvärlden är inte den enda som förpestas av en utbredd tystnadskultur. Efter att vi i juristbranschen bestämde oss att också gå samman fick vi bara på ett dygn in hundratals vittnesmål om missförhållanden. Det massiva trycket gjorde att vi var tvungna att sätta en spärr för inkomna redogörelser redan natten efter uppropet startade. Tre dygn efter att den första tanken väcktes hos oss, har tusentals kvinnor, från alla delar av juristbranschen och i alla åldrar, anslutit sig till uppropet. Vittnesmålen vi delar med oss av är nya som gamla. Många har burit på sina berättelser i flera år och vågar först nu berätta. Redogörelserna är huvudsakligen förstahandsuppgifter och vittnar om övergrepp av olika allvarlighetsgrad från män i maktpositioner och med möjlighet att utnyttja beroendeställningar. Men vi har även fått in många berättelser som redogör för saker som har setts och hörts, som vederbörande inte vågat göra något åt.

Första dagen på juristprogrammet blev vi välkomnade med frasen ”Här utbildar vi Sveriges bästa jurister och Sveriges mest välutbildade hemmafruar”.

Våldtäktsmål, manlige advokaten ber mig ta fram all info om killar, kläder, bilder och så vidare på målsäganden för att visa hur ”slampig” hon var. Jag vägrade med hänsyn till att det inte hade någon relevans för målet utan bara var pinsamt. Han fick istället hjälp av manlig kollega och strök mig från interna tidrapporteringen i målet, det som sedan skapade faktureringsstatistiken.

Att som gravid notarie i kommunikation med externa aktörer av lagmannen kallas ”den gravida notarien” och sedan inte planeras in i schemat för en stor dopingrättegång för att ”man som nybliven mamma utvecklar så kallade mammagener som gör att man egentligen inte vill komma tillbaka till jobbet den tid man aviserat när man ansöker om föräldraledighet”.

Jag blev bjuden på ansenliga mängder alkohol på en privat middag hos en föreläsare på juristprogrammet och somnade på hans soffa. När jag vaknade hade alla andra gått hem och han hade sex med mig. Efteråt erbjöd han sig att ringa en taxi. Personen ifråga har även arbetat som hovrättsdomare.

Ryktet spreds att en delägare och chef på min advokatbyrå hade åkt fast vid köp av sexuella tjänster. På ett möte påstod delägaren att han tagit på sig skulden för att skydda en klient. De andra delägarna köpte den osannolika storyn rakt av och han fick jobba kvar. Vi kvinnliga biträdande jurister tog reda på strafföreläggandet och det var solklart att delägaren och ingen annan hade betalat två baltiska prostituerade för att utföra oralsex på honom. Polisen stod nämligen utanför och spelade in och tog honom på bar gärning. Vi avslöjade hans lögn inför de andra delägarna, men de lade locket på. Den dömde delägaren drog nämligen in mest pengar till byrån. Jag lämnade byrån så fort jag kunde.

Manliga advokater kallar målsägandebiträdets plats i rättssalen för ”tösastolen” för att förminska hennes betydelse. Inte sällan biträder hon ett kvinnligt brottsoffer.

Efter en förhandling i en av Sveriges hovrätter säger plötsligt en av de manliga domarna om den kvinnliga åklagaren att ”den där åklagaren skulle man inte säga nej till, höhö”.

Jag skrev en debattartikel om kvotering till bolagsstyrelser. Generellt uppmuntrades vi på byrån att ”delta i samhällsdebatten” och jag fick artikeln godkänd av HR-ansvarig delägare innan den publicerades i en nättidning. Den fick stor spridning. Efter det var det fritt fram bland delägarna att ohämmat skämta om att jag var feminist. Jag skulle bara få knäckebröd på fredagsfikat skrev en delägare i mejl till hela byrån. Managing partnern gick förbi mig när jag ensam åt lunch i köket en dag, slängde en annonskalender med sportbilar framför mig och sa ”här, du kan behöva lite macho”, och gick därifrån. Jag var 27 år, nyexaminerad och hade varit anställd ett halvår.

”Du som var så snygg förut. Nu är du som en elefant.” Uttalande av en manlig advokat efter min första graviditet, då jag gått från storlek 36 till 38. ”Vad tror du din sambo tycker om att du gått upp så mycket i vikt? Män gillar ju generellt att kvinnan ser ut som när man träffades.” Manlig chef efter att jag lagt på mig 5 kg efter en andra graviditet.

Han är kammaråklagare och inte helt okänd. Jag var nyutexaminerad. Vi arbetar inte på samma arbetsplats, men stötte på varandra i arbetsrelaterat ärende. Han var trevlig och rolig initialt, ville bjuda på middag. Han ville ganska snart ses igen. Jag avböjde vänligt. Han anlade en ”lilla gumman”-ton, att jag bara inte förstått vilket kap han var och att jag inte förstod vad jag tackade nej till. Han började tjata. När han var på kongress med arbetet ringde han mig. Berusad. Klockan två på natten. Från dolt nummer. Ringde om och om igen med en minuts mellanrum. Jag svarade i tron det hänt någon anhörig något. Sluddrande förklarade han att han inte kunde sluta tänka på mig. Jag förklarade att jag inte var intresserad och att han borde sova ruset av sig. Han ringde upp igen, och igen. Skickade sms, pratade in meddelanden på telefonsvararen. Ömsom sluddriga kärleksbetygelser, ömsom ilska och tillmälen som ”jävla hora”, ”din jävla fitta” och hot som ”Om du inte svarar är du slut. Jag ska se till att du blir svartmålad, du kommer aldrig få ett jobb som jurist. Jag känner massor med folk. Jag ska se till att din karriär är över innan den börjat.” Han krävde att jag skulle svara, ”annars”... För varje meddelande blev hoten grövre, och började inkludera hot om misshandel och våld. Jag stängde av ljudet. På morgonen hade jag 27 missade samtal, 13 meddelanden på telefonsvararen och runt 20 sms. På eftermiddagen ringde han upp. Initialt full av ånger. Han menade inget illa, men fattade jag inte att han hade känslor för mig? Förstod jag inte att han kunde hjälpa mig i karriären? Han ansåg jag skulle ta mitt förnuft tillfånga och träffa honom. Jag sa nej. Då började han skrika vilken ”fitta och hora” jag var, att jag skulle passa mig noga, att han skulle se till jag aldrig skulle kunna jobba som jurist osv. Jag la på. Han ringde upp och vrålade på telefonsvararen om att jag ”borde straffknullas” och så vidare. Allt för att han inte kunde tåla att jag som alldeles färsk jurist avfärdade hans närmanden. Att jag sa nej. Jag har inte anmält, jag skulle inte vinna något på det, bara förlora. Han ringer/sms:ar fortfarande ibland när han är full. Jag ignorerar det. Och jag skulle aldrig söka jobb på kammaren där han arbetar. Vad jag vet har han inte gjort allvar av sina hot att förstöra min karriär – men vem vet vad han kan få för sig om vi stöter på varandra och hans ilska väcks igen.”

Nyutexaminerad, ung och oerfaren gick jag såklart in på en riktig skitlön på den lilla advokatbyrån. När jag försökte förhandla fram en blygsamt högre lön inför mina två betydligt äldre, manliga chefer (som båda var väletablerade och relativt kända advokater) log en av dem och frågade med dryg ton ”Nämen oj, vill hon ha högre lön? Är det så att lilla gumman är gravid kanske?” varefter de båda skrattade högt och gott. Minns att jag blev obekväm, kinderna blossade och jag kände mig dum. Samtidigt kokade jag inombords och kände mig kränkt, men förmådde mig inte ens att svara. Samma chef ifrågasatte vid ett senare tillfälle varför jag hade blusar som gick nedanför rumpan eftersom de såg ut som gravidplagg. Han tyckte att ”du borde visa rumpan och vara stolt över kurvorna istället för att gå runt i tältliknande plagg”. Jag stod ut ett år på den arbetsplatsen.

På praktikplatsen:

När vi väljer ut våra praktikanter är det avgörande om man är snygg eller smart. Varför tror du att du fick platsen, det är ju inte direkt för att du är särskilt begåvad?

Om alla våra praktikanter hade ställt upp i en kuksugartävling samtidigt, då tror jag definitivt att du hade vunnit.

Gick igenom rättsfall i ett ärende hemma hos juristen som ansvarade för praktiken. Så fort hans sambo somnat avbröt han arbetet, satte igång porrfilm på tv:n och började onanera framför mig. Jag gick hem, sjukskrev mig och bytte uppsatsämne, med försenad examen som följd.

Trakasserierna fortsatte även senare i karriären:

På sommarjobbet på en myndighet meddelade en kollega per mejl att han ”måste gå hem och byta kläder eftersom han kom i brallan bara av att se mig hämta kaffe.” Detta efter att han skickat dagliga mejl med diverse ovälkomna förslag.

På tinget som notarie fick jag höra från en rådman att jag borde ”gå en charmkurs för att inte domstolssekreterarna skulle bli avundsjuka för att jag var så mycket sexigare än de”. Fick även höra att man tyckte att jag ”distraherade ombuden när jag envisades med att ha utsläppt hår, läppstift och klackskor”.

På advokatbyrån efter tinget följde flertalet inviter vid olika tillställningar av en gift delägare. En annan delägare blev förbannad över att han inte lyckats få mig att gråta på jobbet. Det brukade nämligen kvinnliga ”britisar” göra om de brydde sig tillräckligt om jobbet för att visa sig vara av rätt virke för delägarskap. Jag bytte arbetsplats efter bara några månader.

Efter att jag slutade på tingsrätten som notarie blev en domare på tingsrätten som en mentor för mig. Han stöttade, gav tips och råd och en dag kom han till kontoret och ville att jag skulle betala tillbaka. Med oralsex.

Informella och osäkra strukturer gynnar övergreppskulturer där kvinnor i beroendeställning utnyttjas. Kanske är det inte så konstigt att ingenting händer. De med makt att förändra, de som har beslutandemakten för befordringar, anställningar, lönesättning och allokering av arbetsuppgifter, är också de som gynnas av den nuvarande strukturen, eller riskerar att få betala ett högt pris för att förespråka förändring.

Förändring förutsätter att många är med på tåget, samtidigt som få är beredda att frivilligt ge ifrån sig sin makt. Reaktioner som att ”ledningen visste inte om detta”, eller ett ifrågasättande av varför saker och ting ”inte har kommit fram tidigare” är inte ovanliga. Det tyder på en oförståelse för frågorna. Gott ledarskap bör byggas utifrån forskning, inte ”tyckande och uppfattningar”. Det bör vara proaktivt, inte reaktivt.

Våra vittnesmål redogör också för ett ursäktande, ifrågasättande och bagatelliserande av redogörelser från de kvinnor som vågat kliva fram.

Min doktorandkollega lyftes ofta fram av de ledande vid fakulteten som den mycket lovande forskaren. I själva verket ägnade han all sin tid åt att sitta på arbetsrummet och kolla porrfilm. Han kommenterade de kvinnliga kollegornas utseende och tipsade om vilka porrfilmer vi borde studera för att bli mindre pryda och mera ohämmade. När hela gruppen tog en öl efter jobbet tog han vid ett par tillfällen med unga kvinnor som han hittat på någon sexsajt och grovhånglade med dem inför oss andra. Hans beteende var fullständigt normaliserat och det var han som valdes ut för prestigefulla sammanhang och stipendier. Ingenting kunde rubba ledningens övertygelse om att han var ett briljant manligt geni.

Jag har arbetat i snart 15 år både som advokat och bolagsjurist, och dessutom med inriktning mot traditionellt mansdominerade branscher – it och tech. Den arbetsplats som varit överlägset sämst på att hantera de här frågorna är en stor välrenommerad advokatbyrå. Vid ett stort antal tillfällen tog jag upp att jag upplevde hanteringen av dessa återkommande incidenter som helt oacceptabel och att det var ointressant för mig att sätta mig som delägare på byrån om man inte radikalt ändrade förhållningssätt. Jag fick svar i linje med ”men vi har ju snackat med XX nu” eller ”vi kommer sluta servera sprit på personalfesterna då det finns de som inte kan hantera det”. Jag valde till sist att lämna delägarspåret och byrån och har sedan dess valt arbetsplatser vars värderingar ligger närmre mina egna.

En kvinnlig ”bitris” blir upptryckt och tafsad på av en delägare på en middag i anslutning till en konferens.

En kvinnlig assisten får erbjudande om att följa med upp på en delägares rum efter en middag på en byråresa: han ska få henne att ”komma så jävla hårt”, säger han.

En manlig delägare tar för vana att aldrig titta mig i ögonen utan konsekvent fästa blicken på mina bröst i möten. Jag började hänga på mig en stor schal när jag skulle in på hans rum för att känna mig lite mindre exponerad.

En manlig delägare frågar en kvinnlig bitris över middagsbordet om hon är ”en stygg flicka”.

En delägare klatschar till en kvinnlig ”bitris” i rumpan under ett mingel i anslutning till en konferens.

Männen ifråga mötte aldrig några konsekvenser av sitt agerande.

Jag, och alla andra yngre nyanställda tjejer, blev ombedda att ha på oss kortare kjolar när amerikanska klienter var på besök.

När jag satt ting kallade en numera pensionerad domare in mig på sitt rum dagen innan jag skulle sitta på ett våldtäktsmål med honom. Han visade mig bilder på de tre tilltalade i målet och frågade mig vem av dem jag helst ville bli våldtagen av.

Vill dela med mig av mina erfarenheter från en kort tid på en affärsjuridisk byrå. Jag, och alla andra yngre nyanställda tjejer, blev ombedda att ha på oss kortare kjolar när amerikanska klienter var på besök. Detta var ett krav från delägarna och en viktig oskriven regel då amerikanerna var särskilt förtjusta i oss. En av delägarna kom flera gånger och hämtade mig på mitt rum för att jag skulle gå in i ett av mötesrummen och ”visa upp dig”. ”Låtsas hämta lite papper, gubbarna behöver muntras upp lite. Du kan ju exempelvis råka spilla ut lite kaffe”.

Den värsta perioden var att arbeta som tingsnotarie i en domstol. Jag var gravid och fick höra att det inte gick att jobba med mig ”för man vet ju hur hysteriska gravida kvinnor är”, fick kommentarer om mina toalettvanor (även efter föräldraledighet – ”inte är du gravid igen?”) och fick övertala nämndemän att jag verkligen var rättens ordförande, de trodde mig inte först. Nämndemän av manligt kön röstade emot och över mig trots glasklart bevisläge.

Mina år på den välkända affärsjuridiska advokatbyrån var de värsta i mitt liv. Jag tappade helt fotfästet. I mitt arbete så skulle jag stå upp för andras rättigheter men själv hade jag inga rättigheter alls.

På min avdelning bjöds alla manliga notarier ut på avslutningslunch när de skulle sluta, av äldre manliga rådmän, till Sällskapet – en herrklubb i stan där kvinnor är portade. Detta var terminens event och ingen manlig notarie sa någonsin ifrån eller tackade nej till att delta. De njöt av att få ett tillfälle att knyta kontakter utan kvinnor och jag vet de som fått jobb genom rådmännens hjälp efteråt. Det var legio att skämta med oss om det, och skedde med chefernas goda minne. Det var tydligt att uteslutningen av kvinnor var en stor del av tjusningen med denna lunch. Vi lärde oss snabbt att skratta överseende när detta kom på tal. Att säga ifrån på riktigt skulle ha ansetts som fjanteri och tyda på för lite självdistans.

Stämningen på den på affärsjuridiska byrån var som på många andra byråer, vilket också syntes i organisationen. En hel armé av unga tjejer som biträdande jurister, som efterhand droppade av. Alla delägare var män. Jag minns särskilt ett tillfälle på en personalfest när en mer senior advokat tog tag i mig och försökte hångla upp mig. Jag knuffade bort honom och han skrattade bort det. En stund senare sa han till mig att han tyckte att ”du ser ut som en sån som är jääävligt bra på att suga kuk”. Jag minns inte vad jag svarade, förmodligen inget eftersom det inte var någon idé. Det var allmänt känt på byrån att han höll på sådär. Idag är han en av delägarna.

Redan när jag satt ting upplevde jag att jag som ensamstående mamma inte passade in. En rådman menade att jag inte var lämplig på grund av det och att jag inte kunde knyta an till andra notarier och en hel del annat. Det ledde till att jag hoppade av tinget. När jag började ny byrå i Stockholm var det likadant. Man sa att jag inte kunde jobba lika sent, jag passade inte in på kontoret, jag kunde aldrig göra rätt. Ett par av delägarna kritiserade min ljusa röst, min kroppshållning, om jag lät arg och så vidare. Saker som inte hade med min prestation att göra. En av dem anklagade mig för att vara alkoholist eftersom jag alltid var trött. De diskuterade min storlek högt framför mig (en delägare och en annan jurist). Jag blev till slut sjukskriven. När jag kom tillbaka fortsatte de.

Jag praktiserade på en organisation som arbetar med mänskliga rättigheter och som ofta syns i medierna. Jag fick bra kontakt med chefsjuristen och skojade mycket på jobbet, tyckte därför inledningsvis inte att det var konstigt att han lade till mig på Facebook och började skriva då och då, tills han började skriva sent på kvällen varje dag och kommenterade vilka tajta kläder jag haft på mig under dagen och hur snygg jag var, han försökte även börja prata om sex och fråga vad jag gillade och när jag bad honom att sluta sa han bara att jag skulle sluta larva mig. När han åkte på jobbresor skrev han från hotellsängen att han önskade att jag var där och påminde mig om att jag inte skulle säga något till någon om vad vi pratade om. Jag försökte skoja bort det och prata om något annat och när jag sa ifrån på riktigt fick han mig att känna mig dum och överspänd. Han bad mig komma in en dag och vi satt sen och jobbade sent en kväll bara vi två och när jag skulle låsa in min dator stod han plötsligt bakom mig och tog mig rumpan och sa att han inte kunde låta bli eftersom jag var så snygg. Jag var fortfarande student och behövde referenserna, kände även lojalitet mot organisationen så jag bet ihop. Det går inte heller att göra att bra jobb när man vet att personen som man ska presentera för bara tänker på hur man ser ut naken. Mår så illa och blir ledsen när han framträder i media och pratar om vikten av rättsskydd för enskilda och är allmänt hyllad och jag sitter och känner mig smutsig och dum och överspänd.

Syftet med detta upprop är inte att hänga ut folk. Vi står upp för rättssamhället och värnar om ett starkt förtroende för jurister. Vi är stolta över vårt yrke, har jobbat hårt för att komma hit och vill inte byta bransch. Vi vill istället förändra juristbranschen och skapa en arbetsmiljö där kvinnor inte behöver vara rädda och slipper freda sig.

Ledare och företrädare för Sveriges rättsväsende har låtit de missförhållanden vi idag vittnar om fortgå. Det spelar ingen roll hur många medarbetarundersökningar som har gjorts, om de inte leder till en uppföljning, även om försöken är hedervärda i sig. Att starta ytterligare ett kvinnligt nätverk missar målet. Det är heller inte meningsfullt eller ärligt att påstå att problemen beror på omständigheter utanför makthavares kontroll. Även om många är villiga att erkänna existensen av fördomar och diskriminering ute i samhället är det få som kan erkänna detsamma på sin egen arbetsplats, i sin egen bransch.

Det finns en rädsla för att allmänhetens förtroende för rättsväsendet riskerar att urholkas om missförhållanden inom den kommer fram i ljuset. Men att lyfta dem kommer snarare att stärka förtroendet, och göra det värdigt en fungerande rättsstat. Farhågor om en förtroendekris bidrar till bibehållande av den tystnadskultur som råder.

Vi har tagit ansvar för att berätta om hur verkligheten ser ut. Nu är det andras tur att agera.

Vi kräver ett omedelbart slut på sexualiserande, marginaliserande, nedvärderande och utnyttjande av kvinnor i vår bransch.

Vi kräver att ni med maktpositioner i vår bransch – delägare på advokatbyråer, domstolschefer, chefer för myndigheter med flera – tar ert ansvar. Att ni börjar agera med omsorg, slutar att blunda för övergrepp och ställer ansvariga till svars.

Vi vill att både kvinnor och män uppmuntras till att bryta tystnadskulturen på arbetsplatsen. Den som vågar höja rösten ska inte straffas.

Vårt mod gör skillnad. Tillsammans ska vi förändra en bransch som utgör en grundpelare i en rättsstat. Det här började som ett samtal, sammanställdes under ett ”Uppror”, benämns i det här sammanhanget som ett ”Upprop”, men kan inte sammanfattas på något annat sätt än som ett gemensamt VRÅL.

Vi tänker inte vara tysta längre.

5 965 kvinnor inom juristbranschen har på bara ett dygn undertecknat detta upprop. Vi talar med en gemensam röst och kommer inte kommentera innehållet i artikeln vidare.

Att underteckna uppropet innebär inte att man personligen har blivit utsatt för övergrepp.