Bild: Wikipedia

Olagligt och olämpligt att låta rättvisa avgöra vårdnadstvist

2020-11-17 | Jenny Rönngren padlock

INRIKES

Med utgångspunkt från spel- och motivationsteori har forskare i kognitionsvetenskap vid Göteborgs universitet tagit fram en teoretisk modell för att snabbare lösa vårdnadstvister. En riskabel sådan.

RELATERADE ARTIKLAR:

2019-06-14 | Barn i hem där våld förekommer ska få stärkt rättslig ställning

2019-02-08 | Ensam vårdnad till våldsdömd pappa i drastisk hovrättsdom

2016-02-19 | Ofriden tar inte slut när kvinnor lämnar männen som slår

Det är en önskan om att öka samarbetsviljan mellan föräldrar som ligger bakom forskningen. Leonard Ngaosuvan, universitetslektor i kognitionsvetenskap, har tagit fram en modell som genom ett poängsystem belönar generositet. Målet är delad vårdnad.

Modellen kallas ”rättviseprincipen”. Den har inte testats på verkliga vårdnadstvister, men kan enligt Ngaosuvan tillämpas i en vårdnadstvist förutsatt att föräldrarna uppfattas som lämpliga, samtidigt som konflikten är så allvarlig att den inte kan lösas genom medling:

– Med nuvarande system tar det lång tid vilket innebär lidande för barnen samt höga kostnader för föräldrar och samhället. Detta kommer rättviseprincipen sannolikt bidra till att minska om den skulle bli verklighet.

Linnéa Bruno, lektor i barn- och ungdomsvetenskap vid Stockholms universitet, har forskat om rättslig hantering av uppgifter om våld i tvister om vårdnad, boende och umgänge. Hon konstaterar att det vid tvister finns en stor överrepresentation av våldsutsatta barn.

Av de elever i åk 9 vars föräldrar ofta varit oense om boende eller umgänge efter separation uppgav 84 procent att de utsatts för minst en form av barnmisshandel i den senaste omfångsundersökningen. Det kan röra sig om fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld, våld mellan föräldrarna eller försummelse.

– I dessa – en majoritet av fallen – är metoden synnerligen olämplig, men jag kan inte se att den skulle vara lämplig i något fall, eftersom det enligt lag är barnets bästa och inte rättvisa mellan föräldrar som ska styra besluten, säger Linnéa Bruno.