Coronaviruset kan göra Irans fängelser till massgravar

2020-03-20 | Sholeh Irani padlock

UTRIKES

Dödssiffrorna stiger och förtroendet för iranska myndigheters förmåga att hantera coronakrisen är lågt. Medan många tar egna initiativ för att donera nödvändig skyddsutrustning till sjukhuspersonalen hungerstrejkar politiska fångar, som sitter fast i överfyllda fängelser där viruset kan spridas snabbt.

RELATERADE ARTIKLAR:

2020-02-21 | Röster inifrån Irans fängelser

2011-05-13 | Irans nya kvinnofängelse liknar ett koncentrationsläger

I ett telefonsamtal med sin kollega beskriver den fängslade ledaren för arbetsrörelsen Jafar Azimzadeh läget i iranska fängelser. Han beskriver en katastrofal situation. Enligt Azimzadeh och många andra fängslade aktivister kan coronaviruset dagligen tas in i fängelset genom fängelsevakter och kökspersonal. Vidare beskriver han fängelsekliniken som är överfylld och som måste ta emot nyinkomna kriminella fångar med symptom.

– Viruset kan spridas snabbt i denna miljö, i de överfyllda fängelsecellerna. Vi är cirka 70 personer som delar ett par badrum, tallrikar och liknande... det handlar om celler på 20 kvadratmeter där omkring elva personer delar alla nödvändigheter... under dessa 26 dagars spridning av coronaviruset, enbart två gånger har enkla verkningslösa masker delats ut, och de funkar inte i dessa trånga utrymmen.

Överfyllda fängelser

Fängelser i Iran tar in tre gånger fler fångar än den faktiska kapaciteten. Bara under de omfattande novemberprotesterna i landets storstäder greps cirka 10 000 personer, många av dem väntar fortfarande på sina rättegångar. ”De har dömt oss till en massgrav”, säger de politiska fångarna i gemensamma uttalanden. 20-åriga Soheil Ali Panah, som greps under gatuprotesterna i november, citeras i iranska medier:

– Det som gör mer ont än den fysiska tortyren, är att bevittna orättvisan även här inne i fängelset. Jag ser att knarkkungar, de korrupta och ekonomiskt kriminella frisläpps. Men sådana som jag, som har arbetat sedan barndomen på dagtid och pluggat kvällstid, sitter kvar.

Hittills har de iranska myndigheterna avvisat Världshälsoorganisationen WHO:s vädjan om att få besöka Evin-fängelset i Teheran. FN-kommissionen för de mänskliga rättigheterna vädjade redan den 10 mars om att den iranska regimen skulle släppa samtliga politiska fångar på grund av hälsorisker och smittspridning. Fängelsemyndigheten har nu beslutat att ge permission till 85 000 fångar dömda till kortare straff än fem år, men knappt hälften av de politiska fångarna omfattas av den tillfälliga amnestin. Några politiska fångar rapporteras ha insjuknat på sjukhusen. Några har under de senaste dagarna släppts tillfälligt, bland dem den spionanklagade brittisk-iranska Nazanin Saghari.

Hungerstrejk

”Under de rådande förhållandena är det nödvändigt att stänga ner kvinnoavdelningen i Evin-fängelset”, skrev den fängslade advokaten Nasrin Sotoudeh, i ett öppet brev då hon inledde en hungerstrejk den 16 mars i Evin.

Sotoudeh anser, liksom de flesta iranier, att coronavirus-krisen i Iran har hanterats som en polisiär fråga och en säkerhetsfråga istället för en fråga om hälsa och nationell kris. Därför menar hon att det inte finns något annat sätt att öka trycket på fängelsemyndigheterna än att ingå hungerstrejk. Flera andra politiska fångar vid olika fängelser över hela landet hungerstrejkar med liknande krav. Enligt de senaste uppgifterna gick 45 politiska fångar i Evin- och Fashafoie-fängelserna i Teheran hungerstrejk med krav på villkorlig frigivning under coronavirusspridningen.

Flera kända politiska fångar på kvinnoavdelningen i ett annat ökänt fängelse i Varamin har nekats permission, trots att de enligt de rådande lagarna ska kunna lämna fängelset tillfälligt. Bland dem finns några av de kvinnor som greps för att de deltagit i protesten mot den obligatoriska slöjan.

Dödssiffror stiger

Enligt officiella uppgifter för ett par dagar sedan ska 1 000 iranier ha dött av covid-19 i Iran. 15 procent av dödsfallen gäller personer under 40, det högsta antalet efter Kina och Italien. WHO menar dock att den faktiska siffran kan vara fem gånger högre än den officiella. Avsaknad av transparens, systematiskt desinformation i synnerhet under första fasen av virusspridningen i pilgrim staden Ghom, politiskt motiverade filtrering av fakta och information både för iranierna och omvärlden, utgör samtalsämnen för många politiska debattörer, medicinsk experter och en rad sjukhuspersonal som lämnar uppgifter på sociala medier.

På onsdagen steg siffrorna från hälsoministeriet till 1 135 döda och 17 361 smittade av coronaviruset. Enligt en prognos baserad på en datasimulering från Sharif-universitetet i Teheran kommer dödssiffrorna att stiga upp till 120 000. Samma prognos varnar för att 3,5 miljoner kommer att dö om myndigheterna inte vidtar nödvändiga åtgärder. Det är oklart hur och varför denna prognos har fått passera säkerhetstjänstens filter just nu.

För första gången på sex decennier vädjar nu regimen i Iran om nödlån från Internationella valutafonden, IMF. Detta trots att USA kan lägga in sitt veto.

Med livet som insats

Iranier visar allt större uppgivenhet och bristande förtroende inför myndigheternas förmåga och kompetens att hantera krisen. Att landet befinner sig under svåra ekonomiska sanktioner har gjort detta än mer uppenbart. Många iranier börjar ta egna initiativ och ge stöd till sjukhusen, äldre och de drabbade genom självorganisering.

Folk donerar nödvändig skyddsutrustning till sjukhuspersonal som står utan och med sina liv som insats kämpar för att hjälpa de drabbade. Tiotals läkare och sjuksköterskor har rapporterats döda i olika delar av landet. De ekonomiska förlusterna är förödande för en stor del av befolkningen som är beroende av daglöner. Något som försvårar självisolering för många.