Julrevolten är här, och den är här för att stanna!

2019-12-18 | Carina Ohlsson padlock

KRÖNIKA/OPINION

”Det här blir sista julen som kvinnor tummar på allt göra. I år låter du dina barn städa i huset, låter mannen sköta handling av mat och julklappar, och unnar dig själv en ledighet du förtjänat länge”, skriver Carina Ohlsson (S).

Carina Ohlsson är förbundsordförande S-kvinnor och återkommande inrikespolitisk krönikör i Feministiskt perspektiv tillsammans med Nooshi Dadgostar (V), Farida Al-Abani (Fi) och Janine Alm Ericson (MP).

– Det ligger smutstvätt på hela badrumsgolvet och vi får gäster imorgon.

– Okej.

Hon har dammsugit, tagit disken, förberett Janssons frestelse, dammtorkat vardagsrummet, städat upp i barnens rum, städat upp i trädgården, handlat mat, köpt julklappar, slagit in paket, griljerat skinkan, rullat köttbullar, klätt granen, bäddat rent, hämtat barnen hos kompisar och äntligen slagit sig ner i soffan för 30 minuters vila innan läggdags.

– Kunde du ta tvätten i tvättstugan?

– Jag har haft fullt upp hela dagen med att hämta granen, tvättat bilen, och nyss burit ut alla sopor.

– Men tvätten gör sig inte självt.

– Gör det du då.

Känner du igen dig? Den där passiva aggressiviteten. Ilskan hos den som inte gör något medan du gör allt. Som lägger sig som en våt filt av skuld för att du påkallar saker som inte blir gjorda hemma. Det här kallas det känslomässiga arbetet, och är en del av många kvinnors vardag.

Det här är, och har alldeles för länge varit, ett allt för vanligt scenario i många familjer. Det skrivs önskelistor, inköpslistor, städlistor och övriga att göra-listor. Saker ska inhandlas och alla ska bli nöjda. Förväntan hänger i luften i takt med att All I want for Christmas spelas högljutt i en loop i butiker på stan. I år kommer släkten på besök, och inför det ska allt bli perfekt. Men den som ofta tar ansvar för att skriva alla dessa listor och sedan bocka av punkterna är kvinnorna.

En sak som ofta glöms bort är hur den här högtiden blir en kamp mot klockan för många kvinnor. Hela julen blir ett ”att göra”-projekt. Allt som ska vara klart till dess att gästerna kliver in genom dörren klockan 13 lagom till jullunchen innan Kalle Anka. Det här skapar en känsla av känslomässig utbrändhet och otillräcklighet hos många kvinnor.

Att inte bli bemött av att tvätten plockas upp från badrumsgolvet, utan att det istället ska krävas en tillsägelse. Inte sällan slutar det i en konflikt där du bemöts av ett ”du kunde väl bara bett mig göra det”. Men det är väl just det, att man inte ska behöva be. Han ska se de här vardagliga grejerna, och det är inga orimliga krav att ställa.

Därför blir det här den sista julen du själv dukar av köksbordet efter julbordet eller städar upp alla paketsnören och papper från golvet efter julklappsöppningen. I år ställer vi krav på familjen. Låt planeringen av julen bli ett gemensamt projekt där alla tar ansvar.

Det här blir sista julen som kvinnor tummar på allt göra. I år låter du dina barn städa i huset, låter mannen sköta handling av mat och julklappar, och unnar dig själv en ledighet du förtjänat länge. Eller för omväxlingens skull, tvättar du bilen och hämtar granen. Julrevolten är här, och den är här för att stanna!

Tipslista:

Skriv lista på vad som ska göras inför jul och nyår.
Ge listorna som tidig julklapp till alla familjemedlemmar så att alla har lagom förberedelsetid att göra sin del.

Finns det saker som inte blir gjorda? Gör inte dem då. Det värsta som kan hända är att det inte blir gjort, och i år är det som Mia Skäringer påtalat i sin föreställning året då vi kvinnor har ”no more fucks to give”.