Nya namn på tunnelbanestationerna mötte invånarna i Chiles huvudstad Santiago på den ”feministiska supermåndag” som ska bli upptakt till 8 mars.

Bild: Coordinadora feminista 8M

#8mars: Rekordstrejk väntas i den spansktalande världen

2019-03-05 | Jenny Rönngren padlock

UTRIKES

Förberedelserna inför generalstrejken den 8 mars präglar hela veckan bland feminister i Spanien och Latinamerika. I sociala medier sprids information och uppmaningar att ställa upp. Förra årets mobiliseringar fyllde gator och torg i flera länder. I år väntas demonstrationerna bli minst lika stora och politiskt står mycket på spel.

RELATERADE ARTIKLAR:

2019-01-04 | Framgångsrik feministisk strategi i högerpopulistisk tid

2018-03-09 | #8mars: Historisk feministstrejk i Spanien

2018-03-02 | Spanska feminister rustar för strejken 8 mars

FN:s kvinnoorganisation UN Womens tema för internationella kvinnodagen 2019 är: ”Tänk jämlikt, bygg smart, förnya för förändring”.

UN Women uppmärksammar behovet av satsningar på välfärd för jämställdhet och temat inriktas på innovativa åtgärder som främjar jämställdhet och kvinnors egenmakt, särskilt när det gäller ”sociala trygghetssystem, tillgång till offentliga tjänster och hållbar infrastruktur”.

För att uppnå FN:s ambitiösa mål för hållbar utveckling krävs omvälvande förändringar, och vidtagna åtgärder kommer inte att räcka för att nå jämställdhetsmålet 50-50 senast 2030, konstaterar UN Womens ordförande Phumzile Mlambo-Ngcuka i ett uttalande:

– Innovativa metoder som stör ”business as usual” är centrala för att undanröja strukturella hinder och se till att ingen kvinna och ingen flicka glöms.

Chile

I Chiles huvudstad Santiago fick 46 tunnelbanestationer nya namn i en gryningsaktion på måndagen. Stationerna uppkallas efter framstående kvinnor från landets historia som till exempel Elena Caffarena, Margarita Pisano, Julieta Kirkwood, Gladys Marín Violeta Parra, och Guacolda. De har också uppkallats efter kvinnor som mördats på grund av kön, sexualitet eller aktivism.

– Vi vill visa att kvinnor har rätt till staden, att vi är en del av offentligheten och att vi återupprättar minnet av en historisk feminism, säger Alondra Carrillo, en av talespersonerna i samordningsgruppen för den stora 8 mars-strejk som alla arbetande kvinnor i Chile uppmanas delta i på fredag.

Manifestationen inleder en serie aktiviteter som pågår under veckan och ska leda fram till fredagens strejk som gäller såväl arbete som konsumtion och omsorger. Dans, kroppsmålning, poesi, kostnadsfri juridisk rådgivning är bara en del av de aktioner som olika organisationer planerar.

Bilden av den chilenska tunnelbanans ”kvinnokarta” har blivit viral.

Feministiska mobiliseringar har fyllt gator och torg i flera latinamerikanska länder såväl som Spanien under senare år och är en följd av 30 år av organisering, manifestationer och sociala medie-aktioner där hashtaggar som #niunamenos (inte en enda färre), #vivasnosqueremos (vi vill leva) och på senare tid #yotambien (jag också) som knyter an till den engelsktalande världens #metoo.

Spanien

I Spanien väntas som allra minst en upprepning av den rikstäckande kvinnostrejk som miljontals kvinnor runtom i landet slöt upp kring den 8 mars 2018. De mångfaldiga uttrycken för vad som kommit att kallats en lila våg fick starkt genomslag i medier såväl lokalt som internationellt.

– Vi har en stor framtid för vi har ett stort förflutet. Den spanska feminismen är politisk och tvärvetenskaplig. Därför får vi hela tiden fler unga medvetna, kompetenta, organiserade och mobiliserade. Det är dess största styrka, säger namnkunniga feministen, journalisten och författaren Nuria Varela intervjuad inför kvinnodagen av ”damtidningen” Mujer hoy.

På måndagen höll pensionärsorganisationer i Bilbao, som byggt en stark rörelse för värdiga pensioner, ett möte där de offentliggjorde att de kommer ansluta sig till 8 mars-strejken på internationella kvinnodagen.

Den 8 mars i år står Spanien dessutom inför nyval, som utlysts till den 28 april av den socialdemokratiska minoritetsregeringen efter att statsbudgeten röstats ner. Förutom strejken på fredag som omfattar arbete, konsumtion och omsorger planeras en serie aktioner, och många feminister tar tillfället i akt för att uppmana till massivt röstdeltagande till försvar för kvinnors rättigheter. Oron är stark efter ultrahögerns framsteg förra året i Andalusien, där den borgerliga delstatsregeringen nu styr med stöd av högerextrema partiet Vox.

Isabel Mastrodómenico, sociolog och grundare av kvinnorättsorganisationen Kommunikation och genus, säger till Mujer hoy att bara kvinnors kraft kan stoppa fascismen:

– Inom kommunikationen finns en uppenbar ojämställdhet. Lagen efterlevs inte. Vi har lyckats synliggöra feminismen som en global kamp, och identifierat ett mål: ett jämlikt samhälle för alla. Men det är nödvändigt att uppmana till feministisk röstning för vi står inför en uppgång för ultrahögern, och det innebär bakslag för kvinnors rättigheter. Förra året var spektakulärt, och i år kommer det att bli grymt. Vi vet vad som står på spel. Jag skulle betala för att få se Virginia Woolf, Olympe de Gouges eller suffragetterna betrakta mobiliseringarna. Inte ett enda steg tillbaka.

Mastrodoménico konstaterar samtidigt att feminismen inte är fri från eurocentrism och att en viktig del av arbetet handlar om att inkludera alla perspektiv.

Vid ett förberedande möte i Katalonien samlades, framför allt, nordafrikanska och latinamerikanska kvinnor som migrerat eller söker asyl i Spanien. Tillsammans har de tagit fram ett 8 mars-manifest med 26 punkter som behandlar rasism och institutionell xenofobi, diskriminering, otrygghet och exploatering på arbetsmarknaden samt rasistiskt och patriarkalt våld. Den feministiska nyhetsbyrån La independent rapporterar från mötet och har publicerat manifestet vars rubrik är:

”För att historien kräver det: Låt oss avkolonisera makten, kunskapen och människan. Manifest för en avkoloniserad och antiraistisk feministstrejk #8M”.

En grupp som väljer att inte strejka i år är Afroféminas, en digital tidning och ett nätverk som arbetar för synliggöra kvinnor med afrikanska rötter i den spansktalande världen.

”Vi fortsätter att behandlas som andra klassens medborgare, i feministers panelsamtal och plattformar möter vi bekräftelse på att de fortsätter upprätthålla rasism och osynliggöra förtryck som är följden av densamma”, skriver de bland annat i en deklaration som förklarar ställningstagandet.

Argentina

Även i Argentina, där feminister massmobiliserat med jämna mellanrum de senaste åren väntas 8 mars-strejken slå nya rekord, och ha stark koppling till arbetsmarknaden. På kvinnodagen förra året utannonserade presidenten Mauricio Macri ett lagförslag för jämställdhet, men det dröjde inte länge förrän feminister i den tvärfackliga organisationen Mujeres sindicales genomskådade förslaget som ett försök att införa verktyg för att ingripa mot facklig organisering.

– Vilka rättigheter kommer vi att uppnå om vi inte har fackliga organisationer? säger Vanesa Siley, företrädare för en rörelse inom den fackliga federationen CGT som vill se en mer samlad och aktiv facklig kampstrategi inför de ekonomiska svårigheter som arbetarna i Argentina upplever. Detta inte minst med den åtstramningspolitik Macris center-högerparti bedriver.

– Den 8 mars är vi massor av kvinnor i hela landet som kommer att demonstrera. Det är en kontext där många fackliga organisationer också tar tillfället att lyfta sina krav. Det stora antalet kvinnor som går ut på gatorna är det som ger oss styrka. Nivån på mobiliseringen är enorm, och ett exempel i världen. Den argentinska feminismen kan inte komma ifrån den argentinska förmågan att organisera och mobilisera sig, säger Siley.

– Jag förväntar mig inte att regeringen ska ändra sin politik, för det kommer den inte att göra, men att den ska inse var folket sätter gränsen. Dessa gränser måste vara högljudda.

Uppmaning till 8 mars-strejk och nedläggelse av arbete, konsumtion och omsorger: Videon inleds med uppräkning av nedsättande ord som riktas feminister och normbrytare, mot en fond av foton från tidigare manifestationer för kvinnors rättigheter och till låten The rich man’s house med The resistance revival chorus. De medverkande förklarar sig skyldiga till att vara cis, queer, trans, feministiska män, personer som nått överallt, som brutit tystnaden, som är på modet, allt mer globala, starka, ostoppbara i kampen för att förändra en orättvis, våldsam och ojämlik verklighet som objektifierar oss. Exemplen på hatretorik besvaras i slutet med orden: ”Hellre skyldig än undergiven.”