Misogyn debatt om kärnvapen döljer osaklig argumentering

2018-09-26 | Jenny Rönngren padlock

INRIKES

Det finns inga hinder för Sverige att underteckna FN:s konvention om kärnvapenförbud, enligt en skuggrapport som Internationella kvinnoförbund för fred och frihet och Svenska läkare mot kärnvapen lanserar den här veckan. Men i debatten skyms sakargumenten av könsstereotyper, precis som när utvecklingen av svenska kärnvapen övervägdes på 50-talet.

FAKTA/I skuggan av makten

I skuggan av makten är en skuggutredning till Utredning av konsekvenserna av ett svenskt tillträde till kärnvapenförbudskonventionen som tillsattes av regeringen 2017 och som väntas presenteras i slutet av oktober.

I utredningen gör svenska och internationella experter analyser på relationen mellan FN:s konvention om kärnvapenförbud och militära samarbeten, relationen till andra avtal, påverkan på export och import, hur efterlevnaden av avtalet ska verifieras, synen på avskräckning, kärnvapens konsekvenser och en feministisk analys av den svenska debatten.

I skuggan av makten är framtagen av Svenska läkare mot kärnvapen och Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet som driver ICAN i Sverige. ICAN tilldelades 2017 Nobels fredspris för sitt arbete med att lyfta kärnvapens humanitära konsekvenser och sin centrala roll i arbetet att förbjuda dem.

Källa: IKFF

Emma Rosengren är doktorand på institutionen för ekonomisk historia och internationella relationer vid Stockholms universitet och har gjort en feministisk analys av retoriken kring kärnvapendebatten som ingår i nya rapporten I skuggan av makten.

När utrikesminister Margot Wallström (S) meddelade att regeringen skulle utreda konsekvenserna av en svensk anslutning till det kärnvapenförbud som en majoritet av FN:s medlemsstater enades om i juli 2017, med sikte på ratificering, möttes hon av massiv misstro och kritik.

För Rosengren, vars forskning är inriktad på svensk säkerhetspolitik, nedrustning och kärnvapen under det kalla kriget, framstod kritiken som ett eko av de misogyna röster som hördes i den svenska kärnvapendebatten på 1950-talet. Wallström har i sin ambition att ansluta Sverige till kärnvapenförbudet beskrivits som naiv, världsfrånvänd, orealistisk, till och med farlig. Detta medan försvarsminister Peter Hultqvist, som sägs vara mindre intresserad av en ratificering, kopplas samman med begrepp som ansvar, försvar och säkerhet.

– Inget får ske som i någon mening rubbar våra försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten, har Hultqvist sagt bland annat.

Att anpassa den svenska säkerhetspolitiken efter hur relationen till Nato kan komma att påverkas beskrivs i debatten som ett sätt att skapa handlingsfrihet, ett begrepp som var huvudargument också för kärnvapenivrarna på 1950-talet. Argumenteringen då, och nu, avspeglar föreställningar om genus som följer vad statsvetaren Iris Marion Young kallar det manliga beskyddets logik. Det handlar om hur konservativa familjeideal, som utgår från mannens historiska roll som familjens beskyddare i relation till kvinnans förmodade behov av beskydd, går igen i försvarspolitiska doktriner.

Feministiskt perspektiv ställde fem frågor till Emma Rosengren kring hennes analys.

Blev du förvånad över att de stereotypa dragen i dagens debatt är så lika de som präglade 50-talsdebatten om svenska kärnvapen?

– Både ja och nej. Föreställningar om maskulinitet, styrka och försvar är etablerade och dyker ofta upp i försvarspolitiska debatter. Det som förvånade mig mest var kanske att det var så övertydligt, i synnerhet hur Wallström och Hultqvist ställdes mot varandra, som att de vore varandras motsatser.

Hur mycket av det tror du är medveten strategi?

– Utifrån det material jag har kollat på är det svårt för mig att uttala mig om medvetna strategier. Samtidigt tänker jag att politiska debatter såklart drivs med en agenda och en vilja att övertyga. Att beskriva motståndaren på sätt som både rimmar med etablerade samhälleliga föreställningar grundade i maktrelationer och som får det hon säger att framstå som svagt, dåligt och farligt har rimligtvis ett syfte att föra den egna agendan framåt.

Bakom retoriken finns såklart politiska och ekonomiska intressen. Du skriver om paradoxen om handlingsfrihet, som inte heller är en ny argumentationslinje. Skymmer stereotyperna brister i de faktiska argumenten, och hur kan den feministiska analysen användas för att synliggöra bakomliggande intressen?

– Absolut, stereotyperna gör det möjligt att anspela på fördomar och att inte behöva bemöta de argument som motståndaren för fram. För mig tvingar en feministisk analys fram frågor som handlar om att blottlägga bakomliggande antaganden. När det gäller motviljan att skriva under kärnvapenförbudet måste vi fråga oss hur debattörerna ser på säkerhet, vilka strategier de tycker är rationella vs naiva och hur detta kan förstås annorlunda om vi kliver utanför logiken om manligt beskydd.

”Den odisciplinerade oppositionen” fick rätt i striden om svenska kärnvapen, även om kampen inte var över i en handvändning precis. Kan det tolkas som att den sexistiska retoriken inte är särskilt framgångsrik i längden?

– Jag tror inte att den sexistiska retoriken är särskilt framgångsrik vad gäller något annat än att förstärka, cementera och/eller upprätthålla patriarkala strukturer. Den måste utmanas, motståndet är centralt för att skapa förändring.

Med tanke på valresultatet och världsläget, vad krävs för att den odisciplinerade oppositionen ska få rätt igen och hur stor är sannolikheten?

– Just nu är ju allt väldigt ovisst i svensk politik och vi får se vad som händer. Det vi vet är att ökande nationalism, rasism och sexism i samhället går hand i hand med konservativa genusideal och militarisering. Samtidigt är det inspirerande att se att så många stater går före och ansluter sig till förbudet. Det jag framförallt hoppas är att vi har fått ett nytt sätt att tala om kärnvapen på, ett sätt som lyfter de humanitära konsekvenserna av dessa massförstörelsevapen och som utmanar de patriarkala strukturer som möjliggör för kärnvapen att finnas kvar.