Jag har inte gett upp

2018-08-23 | Annika Hirvonen Falk padlock

KRÖNIKA/OPINION

”När insikten om att jorden i mer än 400 månader varit varmare än normalt sjunker in, är det lätt att paralyseras”, skriver Annika Hirvonen Falk (MP) som valkampanjar mot klimatångest och inte tror att dieselbilarnas avgaser i städerna, överfyllda lägenhetsförråd, plastsugrör eller ens engångsgrillar kommer att vara saknade när Sverige ställt om.

Annika Hirvonen Falk är Miljöpartiets talesperson för rätts- och jämställdhetspolitik samt hbtq-frågor och återkommande inrikespolitisk krönikör i Feministiskt perspektiv, tillsammans med Gudrun Schyman (Fi), Carina Ohlsson (S) och Rossana Dinamarca (V).

Sommarens värmebölja, torka och bränder har fått fler att inse vad de globala klimatförändringarna kan betyda för dem själva. Klimatfrågan har med rätta seglat upp som en av huvudfrågorna i valrörelsen. Men elefanten i rummet, det där som skaver, är ändå ytterst frågan om vi alls tror på mänskligheten. Tror vi på vår egen förmåga att ställa om till ett fossilfritt samhälle, eller har vi gett upp?

När insikten om att jorden i mer än 400 månader varit varmare än normalt sjunker in, är det lätt att paralyseras. I mötet med nästa generation speglas tidigare generationers misslyckanden. Några jag möter har till och med börjat planera för ett liv som den sista generationen…

Att unga har klimatångest är inte särskilt konstigt när ledande politiker bedriver valrörelse som om morgondagen inte räknades. Sara Skyttedal (KD) viftar bort flygets klimatpåverkan som obetydlig och till och med Annie Lööf (C) vill sänka priset på flygresor. Den ena statsministerkandidaten, Ulf Kristersson (M), vill göra fossila drivmedel billigare och skär ner i miljöbudgeten med lika stor andel som Donald Trump gör i USA. Gemensamt för de borgerliga partierna är fortfarande uppfattningen att klimatfrågan ska lösas av andra, någon annanstans, någon annan gång.

Nu – klimatet kan inte vänta – är det budskap jag vill förmedla till dig varje dag. Det är med de orden jag möter dig med solbränd näsa eller blöta tår; på torget, vid tunnelbanan eller till och med utanför din ytterdörr. Jag valkampanjar som medicin mot klimatångest, men också för att jag inte har gett upp. Jag tror på mänskligheten. Jag tror att vi vill och kan ställa om. Att du och jag tillsammans, här och nu kan förändra historien.

Och jag tror att vi då kan få ett bättre samhälle.

Jag tror att vi kan må bättre om fler går och cyklar mer. Jag tror att vi kan bli lyckligare om vi får mer tid över istället för fler prylar. Jag tror att vi kommer lära oss laga godare vegomat än det antibiotikadopade kött som nu importeras billigt, på djurens bekostnad. Jag tror att vi kan producera mer mat i Sverige och göra det utan fossila insatsvaror. Vi kan rusta järnvägen och åka tåg som går lika snabbt som i resten av världen. Vi kan sluta släppa ut plast i haven.

Miljöpartiet går till val på att Sverige ska klara åtagandena i Parisavtalet. Vi vill att världens kanske mest ambitiösa klimatpolitik ska fortsätta. Om Sverige visar att det går kan ingen annan gömma sig. Klarar Sverige att ställa om från att konsumera runt fyra gånger mer än planeten pallar så kan andra länder. Hinner vi före med innovationerna får vi dessutom konkurrensfördelar vad gäller jobb och företagande.

Jag tror inte heller att vi kommer sakna dieselbilarnas avgaser i städerna, överfyllda lägenhetsförråd, plastsugrör eller ens engångsgrillar.