Kampen om demokratiska rättigheter blir aldrig färdig

2018-03-12 | Anna-Klara Bratt padlock

FEMINISM

”Alla som deltagit i kampen och strävandet efter demokratiska fri- och rättigheter inser allvaret. Den samlade mödan. Riskerna och konsekvenserna”, skriver Anna-Klara Bratt från ett San Francisco, där 8 mars-demonstrationen samlar en bred koalition, där #namehertoo föreslår nya namn på gator och torg och feminister ser skäl till hopp.

Med Susan Faludis klassiker Backlash – Kriget mot kvinnorna, som utkom 1991, skapades en världsomspännande gemensam förståelse för bakslagen och dess dynamik. Framryckningar och reaktioner, motreaktioner.

En väldokumenterad framryckning var antagandet av FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering mot kvinnor, Kvinnokonventionen från 1979, och dess handlingsplan från 1995, den så kallade Pekingplattformen. Inristat i ett internationellt dokument; fri- och rättigheter för kvinnor – i hela världen. Föga förpliktigande, förvisso, men ändå. Kvinnokonventionen.

Sedan dess har det inte varit läge att riva i dokumenten. Det har helt enkelt varit för stor risk för att skrivningar och bestämmelser skulle vattnas ur, mildras eller försvinna på grund av konservativa och antidemokratiska stämningar i världen.

När Nadejda Marques, doktor i mänskliga rättigheter vid Stanford, talar om statusen för kvinnors rättigheter i Latinamerika under en föreläsning på 8 mars är inte längre backlash en adekvat term. I stället lyfter Marques en rad exempel på kraftig tillbakagång – setbacks – där lagstiftning såsom tillgång till fri och kostnadsfri abort ersatts med kriminalisering och fängelsestraff för det samma; forskning eller institutioner som lagts ner, stöd och bidrag som skurits ned eller helt dragits in. Setbacks.

Om backlash – eller ja, bakslag – omfattar attityder, kultur eller uppförande gäller setbacks lagar, social infrastruktur eller rättigheter. Alla som deltagit i kampen och strävandet efter demokratiska fri- och rättigheter inser allvaret. Den samlade mödan. Riskerna och konsekvenserna.

Nadejda Marques påminner om att ”framsteg” är ett rörligt mål. Erhållna fri- och rättigheter kan förloras, men de kan också utökas, omfatta fler. Den här kampen pågår ständigt. Kampen om rättigheterna. Den är aldrig, blir aldrig färdig.

Nadejda Marques, doktor i Mänskliga rättigheter vid Stanford.

På gatan, tio kvarter längre bort i Palo Alto, samlas aktivister bakom #namehertoo för att konstatera att alla gator och platser i staden med namn efter författare är uppkallade efter män. Mellan 17:30 och 19:30 turas de om att förslå författare och kulturpersonligheter men också lärare och jurister för att namnge, eller döpa om, torget de står på. En av dem som nomineras är stadens dotter, Joan Baez.

Den stora demonstrationen i San Francisco samlar en bred koalition av organisationer; aborträttsaktivister, antirasister, fackföreningar, vapenmotståndare, klimaträttsorganisationer, kvinno- och funktionsrättsorganisationer. Det självklara gemensamma målet i sikte är vapenlagarna – och dess dödliga konsekvenser.

Nadejda Marques ser positiva signaler om trevande samarbeten mellan feminister i USA och Latinamerika. #Metoo, kampen för aborträtt och situationen för ett ökande antal fängslade kvinnor. #Niunamas som den heter i Latinamerika. Om detta var alla överens.