Janine Alm Ericson är jämställdhetspolitisk talesperson och riksdagsledamot för Miljöpartiet.

Bild: Nääs Fotofabriken

Nödvändig tankeställare för motståndare till feminism

2017-12-14 | Janine Alm Ericson padlock

KRÖNIKA/INRIKES

”När människor tappar tron på samhället är det vår uppgift att bygga upp den igen. Och tro på samhället byggs inte av fina ord — utan det krävs aktiv handling”, skriver Janine Alm Ericsson (MP) i en krönika om åtgärder som vidtagits med anledning av #metoo och vad som återstår att göra.

Janine Alm Ericson är jämställdhets- och ekonomiskpolitisk talesperson för Miljöpartiet och återkommande krönikör i Feministiskt perspektiv.

#metoo-rörelsen har skakat om Sverige i grunden. I bransch efter bransch har kvinnor tillsammans samlat mod och gått ut med sina berättelser. Fruktansvärda berättelser som kollektivt lämnat skammens vrå och äntligen kommit upp till ytan och fram i ljuset. Berättelser om händelser som blir konsekvenserna av en kultur där kvinnokroppar av vissa fortfarande ses som allmän egendom.

Nu har tystnadskulturen brutits. Men den revolution som #metoo hittills inneburit får inte stanna vid debattartiklar eller nyhetsinslag. Nu måste samhället agera. På luciadagen presenterade vi tio förslag för tio kulturpolitiska åtgärder för att motverka övergrepp inom kultursektorn. När alla policys och riktlinjer redan finns på plats, men övergrepp och trakasserier ändå förekommer, då behövs också något mer. Alla vackra ord på papper måste också översättas till jämställda handlingar. Och framöver kommer alla stora branschaktörer inom kulturen att behöva återrapportera direkt till kulturministern om vad deras ”något mer” är för något. På så sätt sprider vi goda exempel.

Utdrag ur belastningsregister i anslutning till föreställningar med barn, ökat fokus på att motverka sexuella trakasserier i filmbranschen, särskild vikt vid arbete mot sexuella trakasserier för Kulturrådets stöd och stärkta krav på att nationalscenerna Operan, Dramaten och Riksteatern ska rapportera till regeringen om hur de synliggör sitt arbete mot sexuella trakasserier, är ytterligare några exempel på det som nu kommer göras inom kulturens område. Nu måste fler branscher följa efter.

De upprop som har berört mig allra mest är dock de som än så länge inte fått ett lika kraftigt medialt genomslag. Under parollen #utanskyddsnät berättar kvinnor som lever eller har levt i missbruk och kriminalitet om de övergrepp som de utsatts för. Bakom #underytan samlas några få berättelser om hedersrelaterat våld och förtryck. Uppropet samlar vittnesmål om hat, hot, övergrepp och våld mot kvinnor som i många fall redan som barn känt sig utdömda av samhället. Berättelser som mynnar ut i en misstro mot samhället. När människor tappar tron på samhället är det vår uppgift att bygga upp den igen. Och tro på samhället byggs inte av fina ord — utan det krävs aktiv handling.

Den ekonomiska politiken måste ha som ambition att jämna ut skillnader i livsvillkor och hälsa. Genom reformer för ökad jämlikhet och en kursändring där budgeten sammantaget – för första gången – gynnar kvinnor istället för män vill vi säkerställa att välfärdssamhället aldrig ska svika de som behöver det som allra mest. De extra pengar som under denna mandatperiod har tillfallit kommunerna syftar till just detta. Ingen kvinnojour ska behöva stänga igen dörren för att det finns för många sökanden, vården ska vara jämlik i hela landet och erbjuda sammanhängande vårdkedjor och skolan ska ha resurser att jobba med värdegrund och normkritik.

Mycket har-gjorts – men för att säkerställa en bestående strukturell förändring behöver vi göra ännu mer. Genom metoo-kampanjen har ny mark brutits. De som tidigare tyckt att feminismen gått för långt har nu fått sig en nödvändig tankeställare. Miljöpartiet är, och har alltid varit, ett feministiskt parti. Nu är det upp till oss att ta det vidare, fortsätta vara en röst för dem som inte hörs och göra praktisk politik av fina ord. Det är helt enkelt nog nu.