#EM2017: Nadia Nadim – en dansk-afghansk fotbollsstjärna

2017-07-23 | Bella Frank padlock

KULTUR

På måndagskvällen är det skandinaviskt derby när Danmark möter Norge. En av Danmarks nyckelspelare är anfallaren Nadia Nadim som till vardags är proffs i storklubben Portland Thorns i USA och som vid sidan av fotbollen läser till läkare. Nadia Nadim kom till Danmark som flykting från Afghanistan som elvaåring. På Svtplay kan du se dokumentärserien Nadia Nadim anfaller där hon berättar om flykten från Afghanistan, viljan att förändra och kärleken till sporten.

NADIA NADIM ANFALLER

Dokumentärserien om fyra delar kan ses på Svtplay fram till den 25 augusti.

I de elva senaste matcherna mellan lagen har Danmark vunnit fyra, Norge tre och fyra har slutat oavgjort. Norge har förlorat de två matcher de hittills spelat i EM, Danmark har en seger och en förlust. Än har Nadia Nadim inte hunnit göra mål i slutspelet men hon har gjort sju mål i EM-kvalet. Nadia Nadim vill helst inte bara vara bra, hon vill vara bäst. I allt hon gör. Det berättar hon i den fyra delar långa dokumentärserien Nadia Nadim anfaller som går att se på Svt play.

Nadia Nadim har tidigare spelat i danska klubblaget Fortuna Hjörring men i serien får vi följa hur hon skriver kontrakt med storklubben Portland Thorns i USA. Att få spela i en sådan klubb har varit en dröm hon närt sedan barnsben. Hjörrings tränare Björn Sörensen har jobbat med Nadia Nadim sedan hon kom till Danmark som ung flicka och beskriver henne som väldigt målmedveten och fokuserad, hur hon alltid trixar med en boll vart hon än är på väg. Nadia Nadim förklarar att målmedvetenheten är något hon lärt sig av sin mamma Hadima Nadim. Mamman som ensamstående med fem döttrar flydde Afghanistan i början av 2000-talet efter att hennes man dödats av talibaner för att han arbetat för den tidigare regimen.

– Vi har lärt oss en del av mamma, först och främst att tro på oss själva, men också att vara målinriktade, säger Nadia Nadim när hon sitter runt mammans middagsbord.

Ett par för stora Adidasskor

Med hjälp av flyktingsmugglare flydde de till Pakistan, med förfalskade pass och mutor till flygplatspersonal kunde familjen ta sig ombord på ett plan mot Italien. Väl där väntade en lastbilsresa, när föraren flera timmar senare sade till dem att kliva av trodde de att de var i England. Det var dit de ville resa eftersom de hade släktingar där. Men det var för tyst och stilla för att vara i London. När de frågade en man som rastade sin hund. Randers, svarade han. De hade hamnat i Danmark.

– Jag hade aldrig hört talas om Danmark förut, förklarar hon.

Men de fann sig snabbt till rätta. Nadia Nadim förklarar att idrotten var ett sätt att komma in i samhället på. Intill flyktingförläggningen fanns en fotbollsklubb med flera fotbollsplaner där hon och systrarna gärna var. När laget tränade att skjuta brukade de hämta bollarna – det fick dem att känna sig delaktiga. När hon upptäckte ett flicklag som tränade började hon och systrarna träna där.

– Jag hittade ett par riktigt gamla Adidasskor på second hand, det var inte rätt storlek men det var fotbollsskor, säger hon.

– Efter det var vi med varje helg.

Nadia Nadim som hade spelat med sin pappa i Afghanistan, hade härmat hans dribblande och fintande. Pappan var general i afghanska armén och hade spelat i Afghanistans landslag i landhockey. Nadia Nadim berättar om ett tillfälle när hon hade skadat sin hand, men ändå stod i målet när hon och pappan spelade. Hur han varnade: Akta här kommer ett skott, men hur hon stått kvar. Det imponerade på pappan och pappan var en person hon ville imponera.

– Han uppfostrade oss till att bli oberoende, säger hon.

– När man spelar fotboll känns allt runt omkring en liksom obetydligt. Det är därför fotboll har betytt mycket för mig. Den har hjälpt mig igenom mycket.

Talang och hård träning

Nadia Nadim älskar Zlatan Ibrahimovic och följer hans matcher. Hon är charmig, energisk, ambitiös, intelligent, har ett otroligt bollsinne och tror på sig själv. I avsnitt tre och fyra får vi följa Nadia Nadim på hennes resa till USA, där fotbollen är stor. Flera andra klubbar i Europa har visat intresse för henne men Nadia Nadim vet att det är till USA hon ska. Hon anländer till ett regnigt Portland, träffar sin nya tränare Mark Parsons som öser lovord över henne och förklarar att hon är en spelare med stor talang som också gör andra spelare bättre. Hon tänker tillbaka på tiden när de just kommit till Danmark och hon bodde på en flyktingförläggning:

– Jag hade alltid på mig en sliten träningströja, gympadojor och jeans. Då tänkte jag inte på att jag kunde bli anfallsspelare i en av de bästa klubbarna i världen, men nu är jag här.

I USA fokuserar hon helt på fotbollen, har studieuppehåll från sina läkarstudier. Hon känner sig fri, hon kan själv välja hur hon spenderar sin fritid. Det blir mycket tid på gymmet, trots att hon som hon säger, hatar styrketräning.

– Med stor talang når man långt men utan hårt arbete går det inte, säger hon.

Nadia Nadim är muslim, och hon berättar att hon ber på morgonen och på kvällen. Hon visar sin bönematta, plockar fram appen i telefonen som visar i vilken riktning Mecka ligger. Fram tills dess att hon var 14-15 år drömde hon mardrömmar varje natt. Men hennes moster rådde henne att be på kvällen.

– Sedan dess har jag inte haft några mardrömmar.

Hoppas inspirera flickor och flyktingar

Hon hoppas att hennes historia, hennes resa både kan inspirera andra som kommit till Danmark som flyktingar, samt att andra danskar kan se att kan hon kan andra:

– Jag hoppas att de ser på mig och sedan ser på de andra flyktingarna.

– Att de ger dem en chans.

I en scen i det sista avsnittet är hon på EM-kval med danska landslaget och hon delar rum med Pernille Harder, som länge spelade i Damallsvenskan men som nu spelar i tyska Wolfsburg med Nilla Fischer. Harder och Nadim talar om damfotbollens ställning och hoppas att den kommer att stärkas:

– Kommer vi till EM borde de visa alla matcher på tv, säger Pernille Harder.

– Drömmen är att damfotbollen växer. Det vill jag vara med och bidra till, säger Nadia Nadim. I ett senare klipp fortsätter hon:

– Om jag kan vara med och bidra till att fem andra tjejer tycker att det är häftigt och får dem att brinna ännu mer för sporten, då har jag gjort mitt, säger Nadia Nadim.