Bilan Osman, Barbro Westerholm, Wendy Francis, Karen Austin och Åsa Regnér är fem av de 100 feminister som önskar om valrörelsen.

Bild: Anders Löwdin, Elif Obeyd, Liberalerna, David Lagerlöf/Expo, Privat

100 feminister önskar inför valrörelsen 2018

2017-06-30 | Jenny Rönngren padlock

100 FEMINISTER INFÖR VALET

Väljarna ville att valrörelsen 2014 skulle handla om skola, vård och omsorg. Men medierna valde istället att fokusera på opinionsundersökningar, spelteorier och invandring. Inför nästa val har vi bett 100 feminister svara på vad de önskar att valrörelsen 2018 ska handla – ingen av de som hittills svarat efterlyser opinionsundersökningar, spelteorier eller fokus på invandring.
Feministiskt perspektivs chefredaktör Anna-Klara Bratt menar att den kommande valrörelsen är ett högriskprojekt.

I rapporten Mest spelgestaltningar och strukturell partiskhet. En analys av svensk valrörelsejournalistik 2002–2014 konstaterar medieforskarna Jesper Strömbäck och Lars Nord att den politiska nyhetsjournalistiken handlar allt mindre om sakfrågor och allt mer om politik som spel och strategi.

Det här beskrivs i rapporten som ett betydligt större demokratiskt problem än den påstådda politiska partiskhet som har dominerat debatten om mediernas nyhetsjournalistiska bevakning. Enligt såväl svensk som internationell forskning minskar människors politiska intresse och förtroende för såväl politik som medier när politiken gestaltas som spel och strategi.

I slutet av maj presenterades en ny undersökning som SOM-institutet gjort på uppdrag av Institutet för mediestudier, som visar att förtroendet för medier är särskilt lågt vad gäller invandringsfrågor. Studiens resultat har huvudsakligen framställts som en bekräftelse av invandrarfientliga krafters påstående att ”medier mörkar”, och minskat förtroende har lyfts som en direkt konsekvens av bristande bevakning av invandringsfrågor.

Jesper Strömbäck har själv reagerat på hur forskning och fakta lyst med sin frånvaro i debatten. Och utvecklar kritiken mot den enkelspåriga förklaringsmodellen på sin hemsida. Kritiken bygger dels på vad och hur mycket medier faktiskt rapporterar om invandringsfrågor – vilket inte är lite och i de allra flesta fall problemorienterat, dels vad som skiljer kritiken mot mediers bevakning av invandringsfrågor från annan mediekritik – bland annat just återkommande anklagelser om försök att mörka eller förminska problem som en medveten strategi för att underminera medier och skapa efterfrågan på den egna propagandan.

”Om man upprepar ett påstående tillräckligt många gånger ökar helt enkelt sannolikheten för att människor ska tro på det”, konstaterar Strömbäck.

Medan Anna Hedenmo, nyhetsankare i SVT och ny ordförande för Publicistklubben, argumenterade för att misstron ska bemötas med ännu mer problematiserande artiklar om invandring, påpekade SVT:s programdirektör Jan Helin att den ingår i en populistisk retorik som vunnit terräng.

Så hur stor är sannolikheten att medierna kommer låta den politiska nyhetsjournalistiken handla mer om sak än spel och strategi i den här valrörelsen? Feministiskt perspektivs chefredaktör Anna-Klara Bratt menar att den kommande valrörelsen är ett högriskprojekt.

– Det är dukat med fällor. Politisk populism, klickjournalistik, sviktande prenumerations- och annonsintäkter hos mediehusen, tilltagande polarisering och ett uppskruvat tonläge, desinformation som politisk metod, storpolitiska intressen och en strid ström av opinionsundersökningar är bara några av utmaningarna. Förlorade läsare och tittare en annan. Risken att dras med i slukhålet är stor, säger hon.

– Även om varje inhemsk redaktör, reporter eller ansvarige utgivare skulle göra sitt yttersta är utmaningarna stora, och villkoren tuffa ska tilläggas. Vi vet ju redan att en rad redaktörer, reportrar och utgivare verkar i vad de själva kallar alternativ media, vilket oftast tycks vara utan just ansvariga utgivare. Om rikstäckande medier får för sig att det är just de förlorade läsarna och tittarna de vill ha tillbaka är ju det samma sak som om politiska partier fick för sig att det är just SD:s väljare de önskar vinna tillbaka i nästa val, och det är ju tyvärr också det vi har sett inom politiken.

Håller du med om att det finns ett ointresse för vad medieforskningen faktiskt visar?

– Ja. En enkel sak att göra för de medier som vill verka inom den demokratiska journalistiken med stöd i forskningen är ju att ransonera antalet opinionsundersökningar kopplat till partiernas popularitet. Inte jaga partisekreterare och partiledare för dystra eller uppsluppna kommentarer utan i stället ägna opinionsundersökningarna åt vad väljarna faktiskt vill ha besked om. Fördelning av resurser och samhällstjänster tycks vara en sådan övergripande fråga. Vi vill ju hävda att en annan valrörelsebevakning är möjlig.

Vad drar du för slutsatser när tongivande mediepersonligheter hävdar brister i bevakningen av invandringsfrågor som huvudsaklig förklaring till misstro mot medier?

– Att det finns en betydande oförmåga till självkritik. Det är ju också i linje med vad USA:s nya president hävdar när han förklarar krig mot etablerade medier, verkar mycket dumt att köpa den förklaringsmodellen. Ett sluttande plan helt enkelt.

Feministiskt perspektiv har frågat 100 feminister vad de önskar att valrörelsen ska handla om. Hittills har ingen efterlyst spelteorier, opinionsundersökningar eller fokus på invandring.

– När vi nu lyfter feministers önskemål inför valrörelsen är det med förhoppningen att inhemska, demokratiska medier tagit lärdom av valrörelser i andra länder där medier blivit spelade av fientliga krafter och förlorat i legitimitet. Vi fortsätter att publicera feminister om valet hela vägen fram till valdagen. Som en kampanj och påminnelse när opinionsundersökningarna haglar, spelteorierna dominerar och ”invandring” blir huvudfråga i var och varannan debatt.

40 av svaren är publicerade i nedkortad version i årets pappersutgåva. Längre versioner kommer att publiceras löpande här på webben, efter dagens rivstart med tio texter där Bianca Kronlöf hoppas få reda på vad partierna vill, med hjälp av medierna, och att valrörelsen sakpolitiskt ska handla om miljön. Karen Austin vill veta hur mäns våld ska stoppas på alla nivåer och att investeringar i förnybar energi, fördelningspolitik och sex timmars arbetsdag är frågor som blir belysta. Bilan Osman, journalist och utbildare på stiftelsen Expo menar att journalistikens framtid hänger på hur den förhåller den högerextrema miljö som försöker nedmontera medierna. Jämställdhetsminister Åsa Regnér befarar att regeringsfrågan och taktik även denna gång ska ta över rapporteringen, men hoppas få prata om hur välfärden ska stärkas. Det är bara några exempel. Nedan rubrikerna. Vi fyller på med fler ända fram till valet.

100 FEMINISTER:

Pia Laskar: Politiken gestaltas som i en Netflixserie

Åsa Regnér: Välfärden behöver investeringar, inte skattesänkningar

Wendy Francis: Make it or break it – det är vad valet 2018 handlar om

Barbro Westerholm: Mot åldersdiskriminering – var fjärde väljare är 65 eller äldre!

Bianca Kronlöf: ”Jag är rädd för att folk inte ska rösta”

Gudrun Schyman: Röstning mot etablissemanget sprider sig i många länder

Bilan Osman: Vill prioritera vardagsrasismen som valfråga

Karen Austin: Utjämning krävs på alla plan

Rossana Dinamarca ”Högerextremismen normaliseras i en rasande takt”

Lena Ag: ”Jag tror på det europeiska samarbetet”

Malin Björk: Kräv svar från politikerna hur klyftorna ska minskas