Anders Ygeman talade på regeringens första nationella samling mot hedersrelaterat våld och förtryck.

Bild: Vera Atarodi

”Ingen kvinna ska behöva välja mellan frihet och familj”

2017-02-16 | Vera Atarodi padlock

INRIKES

Det finns ingen enskild lösning på våld i hederns namn. Därför behövs flera strategier, betonade inrikesminister Anders Ygeman när regeringen höll första nationella samling för att mobilisera motkrafter på tisdagen. Större delen av samlingen fokuserade på ensamkommande barn och barnäktenskap. Feministiskt perspektiv bad jämställdhetsminister Åsa Regnér förklara inriktningen.

På tisdagseftermiddagen hölls nationell samling i Rosenbad mot hedersrelaterat våld och förtryck. På väggarna i konferenssalen var affischer uppsatta med tryck som ”Vill alla att du ska gifta dig utom du?”. Den nationella samlingen är ett initiativ av regeringen och en del av den nationella strategin som presenterades i november 2016 där en del riktar sig just mot hedersrelaterat våld. Barn-, äldre och jämställdhetsminister Åsa Regnér sade i sitt inledningstal att hon hoppas att de myndigheter som var på plats lämnar dagen med en känsla av ansvar. Hon berättade att hon har träffat kvinno- flick- och mansorganisationer som arbetar med frågan och att det ska satsas på förebyggande insatser samt insatser som riktar sig mot män och pojkar.

– Heder kan ta sig olika uttryck och drabbar olika människor och åldrar, sade jämställdhetsministern.

Regnér berättade att redan på fredag börjar hennes arbete med att träffa alla partier förutom SD för att prata om barnäktenskap. Angående detta sade hon att inget barn oavsett bakgrund ska betraktas som gift och att de minderåriga som kommer till Sverige och uppger att de är gifta ska betraktas som ensamkommande samt få samma rättigheter som ensamkommande. Vidare betonade Regnér samarbetet internationellt. Om en månad ska hon delta i FN:s årliga mötet, Commission on the Status of Women, och säger att hon ser fram emot att höra vad aktivister från andra samhällen med hedersrelaterat våld anser att Sverige kan göra mer i frågan.

Välkommet uppdrag

Den första paneldiskussionen bestod av representanter från Rädda Barnen, Örebros kommun samt Origo, som pratade om förebyggande arbete. Samtliga passade på att utlysa mer samverkan mellan det ideella, lokala och nationella. Behovet av kontinuitet och långsiktigt stöd, ökad utbildning bland de instanser som arbetar med frågan samt att ungdomar fångas upp i ett tidigare skede.

I nästa panel satt generaldirektören för Socialstyrelsen Olivia Wigzell, Barnombudsmannen Fredrik Malmberg och Migrationsverkets generaldirektör Mikael Ribbenvik. Temat för deras samtal var barnäktenskap. Barnombudsmannen berättade om ett arbete där han har träffat 600 barn och unga för en rapport som ska redovisas senare i år. Han sade att han tar med deras berättelser till samlingen och att minns en ung flicka som berättat om första mötet Migrationsverket där hon var rädd för att hamna i fängelse.

– Situationen för de ”gifta” barnen har inte följts upp. Jag välkomnar detta uppdraget. På väggarna där borta sitter affischer som säger att om barn och ungdomar är rädda kan de få hjälp. Detta är viktigt, det handlar om barns rättigheter. Vi talar om skydd för barn, vi kan inte ha dubbla måttstockar. Det måste vara samma för alla barn, oavsett hemvist, sade Malmberg, vars tal följdes av applåder.

”Vi ska lyssna och agera”

Mikael Ribbenvik svarade med att Migrationsverket måste fortsätta utbilda personal internt så att de situationer som Barnombudsmannen berättade om inte upprepas och att våld i hederns namn är särskild noterat i verksamhetsplanen för 2017. Han betonade också hur Migrationsverket måste skapa miljöer som är förtroendeingivande. Olivia Wigzell instämde med Malmberg och menade att det är viktigt med en bild av hur det nationella läget ser ut bland ensamkommande. Barnombudsmannen avslutade panelen med att önska tre punkter inför nästa samling, tydligt strategi mot FN:s mål om eliminering av barnäktenskap 2030, att myndigheternas vägledning samordnas samt att de barn som lever här och nu i sådana situationer följs upp.

På samlingen var också inrikesministern Anders Ygeman på plats och höll ett kort tal där han mindes Pela Atroshi och Fadime Sahindal.

– Det finns ingen enskild lösning till hedersrelaterat våld. Det behövs flera strategier. Ingen kvinna ska behöva välja mellan frihet och familj. Drygt två månader före sin egna begravning höll Fadime ett tal i riksdagen, hon avslutade med en uppmaning där hon hoppades på att vi inte skulle vända ryggen och blunda. Vi ska aldrig vända ryggen och vi ska aldrig blunda. Vi ska se och vi ska lyssna och vi ska agera, sade Ygeman.

Samlingen avslutades med ett tal av jämställdhetsministern som var nöjd med dagen, och hade fått synpunkter samt förslag på metoder som hon ska ta med sig i det fortsatta arbetet. Hon uppmanade alla de som har ansvar i frågan att fortsätta med arbetet ännu mer intensivt och sätta sig in i den nationella strategin som presenterats och hur andra arbetar.

Fokus på ensamkommande

Under dagen lyftes framför allt frågan om barnäktenskap och ensamkommande barn. Feministiskt perspektiv ställde några frågor till Åsa Regnér om denna inriktning och vad den innebär.

– Vi har en särskild ordning för barn som kommer utan vårdnadshavare, de som vi kallar ensamkommande barn. Då tänker man ofta på killar som kom under hösten 2015, men flickor som kommer utan vårdnadshavare ska betraktas precis som pojkar som kommer utan vårdnadshavare. Skälet till att jag lyfter detta är eftersom att ensamkommande barn får en mängd rättigheter, man blir placerad och utredd utifrån sina egna behov. Man har rätt till utbildning, beroende vad som händer i på asylprocess förstås men får en mängd rättigheter och friheter och för mig är det viktigt att flickor som kommer betraktas som de ensamkommande barn som de är. När jag pratar med praktiker här och i FN så menar många att fler barnäktenskap har ingåtts i kölvattnet av konflikten i Syrien och andra konflikter därför att man ”skyddar” flickor mot flykten. När man är framme i Sverige måste man få tid och förtroende för de vuxna som arbetar med dessa barn och ungdomar, därför satsar vi denna fråga.

Hur tror du att denna inriktningen kan komma att prägla diskussionen kring heder?

– Frågan om hedersrelaterat våld har varit en ganska stor fråga sedan början av 2000 och lyssnar vi till exempel på dokumentären om Fadime så kan vi se att vi har utvecklats i frågan, men under hösten 2015 så kom många barn och unga på flykt och Sverige ställdes inför situationer som vi inte var beredda på. Lagen om barnäktenskap är från 2014 och då hade man inte förutsett barn som kommer till Sverige och uppges vara gifta samt att ingen av parterna har någon en anknytning till Sverige sedan tidigare. Det är nya situationer och när jag talar med mina tyska kollegor så står de inför samma företeelser och har behov av att lyfta samma fråga.

Hur jobbar ni i den nationella samlingen för att inkludera fler grupper som är utsatta för hedersförtryck, till exempel hbtq-personer?

– Jag nämnde tidigare vilka jag uppfattar kan omfattas av förtrycket och det gäller hbtq-personer också. Då måste man naturligtvis i socialtjänsten ha en beredskap för det och möjligen är det enklare i deras fall eftersom socialtjänstlagen säger att varje barn ska utredas och man ska se varje persons behov. Därför är de rättigheter som ensamkommande barn har så viktiga, för att placeringar av barn ska kunna ske på ett tryggt och bra sätt.