Margot Robbie förtrollar i rollen som Harley Quinn.

Suicide Squad vill för mycket

2016-08-05 | Helena Brors padlock

KULTUR

”Striderna mot det större hotet är disparata hopkok av superhjälteaction, zombieskräck, science fiction och samurajfilm. Suicide Squad vill för mycket. Beståndsdelarna finns här och där, men felanvänds på varandras bekostnad. Lejonparten av superskurkarna gör inte mer skäl för prefixet än att de är bortglömda i en gäspning.” Helena Brors har sett Suicide Squad som hade biopremiär i veckan. Hon konstaterar att den har avgörande brister, men också två beroendeframkallande rollfigurer.

– Jag vill samla en insatsstyrka med planetens farligaste personer, förkunnar underrättelseofficer Amanda Waller (Viola Davis) och genomklyver sin blodiga stek med sin falliska köttkniv.

Hon är den enda kvinnan och svarta vid bordet, men hon inmundigar köttstycken så maskulint hotfullt att hennes högt uppsatta sällskap säger ja till att inrätta ett självmordskompani av morddömda psykopater för att tillintetgöra ett större hot.

Waller, alias Puppet Master, tar ut en sextett superskurkar från det federala högsäkerhetsfängelset Belle Reve. De beväras med sina konfiskerade mordvapen samt inmonteras med självsprängande implantat. Till förbandsbefäl utses Wallers högra hand, attackdykaren Rick Flag (Joel Kinnaman) som medtar personskydd i form av änkesamurajen Katana (Karen Fukuhara).

Suicide Squad är den senaste Hollywoodfilmen baserad på grafiska romaner utgivna av förlaget DC Comics. För manus och regi står David Ayer (Fury, Training Day). Samtliga sex suicidsoldater har gripits och förts inför rätta av Batman eller Flash.

Avgörande brister

Filmens första tredjedel ägnas åt presentationer av titelskvadronen medelst tillbakablickar. Häri består Suicide Squads två avgörande brister – tempo och kontinuitet. Narrativet rantar runt mellan minst tre olika tidslinjer i ömsom utdraget ältande, ömsom höghastighetsplotter. Delar av handlingen är antagligen mindre engagerande än avsett för att de flimrar förbi för fort.

I Will Smiths rolltolkning är yrkesmördaren Deadshot som Will Smith-roller är mest; en strävsam ensamstående far, som drar gemytliga skämt, tränar med en slagpåse och motarbetas av systemet. Han vill ha ensam vårdnad om sin dotter (Shailyn Pierre-Dixon) för att hans exfru är ute sent på kvällarna. Men Deadshot är ju en massmördare. Han tittar längtansfullt ut genom fängelsegallren och suckar plågat. Men Deadshot är ju en massmördare.

Rick Flag oroar sig mest för sin flickvän, vilken är besatt av den förhistoriska demongudinnan Enchantress (Cara Delevingne). På regissörens inrådan förberedde sig Delevingne inför sagda roll genom att vandra naken genom en engelsk urskog och yla i fullmånens sken. Vad nu det skulle tjäna till. Hennes förtrollerska gör inget mer djuriskt än att huka.

Förtrollande harlekin

Förtrollar gör däremot Margot Robbie i rollen som en vitpudrad Harley Quinn med utsmetat scharlakansrött läppstift. Hon äger varje scen med en mångfacetterad kompott av orubblig integritet, inlärd hjälplöshet, slughet, troskyldighet och trubbigt våld. Som diagnostiserat galen slipper hon undan de till buds stående kvinnliga könsrollerna.

Likt sin psykiatrikerkollega Hannibal Lecter hålls Harley i en bur med strömförande galler. Doktor Quinzel är dock inte kannibal, utan bara Belle Reves enda kvinnliga intern. Kompanikamraten Killer Croc (Adewale Akinnuoye-Agbaje) hålls i en vanlig cell trots att han är kannibal. Om det nu kan klassas som kannibalism när ett antropomorft krokodildjur äter människor.

När superskurkarna blir Suicide Squad får alla tillbaka sina superskurkdräkter, men undantag för Harley. I stället för sin heltäckande harlekindräkt ikläs hon en för liten tröja och ett par paljetthotpants. Sagda hotpants blottar så mycket att de är digitalt förlängda i trailers för att undkomma 17-årsgräns i USA. Katana går med magen bar, vilket måste vara riskabelt för en svärdviftande samuraj. Den manliga blicken gör sig påmind.

DC:s Enchantress är klädd i leggings, slängkappa och bustier. Det var tydligen för påbyltat för Ayer, som har spökat ut Delevingne i en minimal metallbikini och ett symbolistiskt sammelsurium av pentagram, runor och taukors. Konspirationister som redan är övertygade om att Delevingne ingår i Illuminati lär få hjärnblödning.

Samtidigt råder hela tiden Wallers kvinnliga blick. Hon är en preoidipal modergudinna, som ger sina fördömda barn frist från Faderns lag. Skyldigheter, rättigheter och straff utdelas enväldigt bortom rättsstaten. Marionettmästarinnan drar sig inte för att avrätta oskyldiga om de får reda på något om hennes topphemliga operation.

Förvånande förhållande

Striderna mot det större hotet är disparata hopkok av superhjälteaction, zombieskräck, science fiction och samurajfilm. Suicide Squad vill för mycket. Beståndsdelarna finns här och där, men felanvänds på varandras bekostnad. Lejonparten av superskurkarna gör inte mer skäl för prefixet än att de är bortglömda i en gäspning. Katana muttrar mest med den framlidna maken hon har i sitt själslukande svärd, vilket är mycket tristare än man kan tro.

Utöver den superduperhemliga fienden finns ett mindre hot, Harleys stora kärlek och superskurkkollega Jokern (Jared Leto). Jared Leto är minst lika magnifik som Margot Robbie. Hans psykotiska clown är en androgyn gangster med lillfingerring och spatserkäpp, tydligt influerad av seriefigurens maffiainspirerade originalversion från 1940-talet.

När Harley Quinn, alias doktor Harleen Quinzel, debuterade i DC-universumet var det i egenskap av Jokerns misshandlade underhuggerska och före detta rättspsykiatriker. Innan jag såg Suicide Squad förmodade jag att Harley skulle vara Jokerns misshandelsoffer även i denna tappning. Till min förvåning är deras förhållande i stället kärleksfullt, jämställt och riktigt sunt (frånsett att de torterar och mördar folk).

– Hon är mina länders eld, mitt skrevs klåda, utbrister narren om narrinnan med ett superskurkskratt.

Föga imponerande mischmasch

Ingen annan skrattar som en superskurk i den här filmen. Jokern förföljer och beskjuter bara suicideskadern för att han vill frita sin flickvän. Han är filmens bästa pojkvän, Kinnamans genomtrygga Navy SEAL inräknad.

Suicide Squad är ett förvirrande och föga imponerande mischmasch, vari två beroendeframkallande rollfigurer överglänser en i övrigt superbeige ensemble. Nu vill jag se mer av Harley Quinn och hennes alabasterhyade älskling med det gröna håret och de auberginelila läpparna. Självmordskommandots harlekinad är helt enkelt för liten för dessa två trolska harlekiner. Send in the clowns.