Ingen spricka i molntäcket över pensionerna.

Påver ålderdom för kvinnor även om systemet rattas och skruvas

2016-06-27 | Ina Blomster padlock

KRÖNIKA/EKONOMI

Sveriges pensionssystem utgår ifrån en verklighet som inte finns. Men när kvinnors låga pensioner ska förklaras blir slutsatsen inte att systemet behöver ändras utan att kvinnor – och andra – gör fel, eftersom de inte beter sig enligt förväntningarna som ligger till grund för pensionssystemet. Det skriver Ina Blomster som varit på snårigt kunskapsseminarium med informativ frågestund.

Det är något fel på kvinnorna. De envisas med att jobba deltid, ta hand om barn och hushåll, tjäna för lite hos fel arbetsgivare samt sköta sjuka och åldersskröpliga anhöriga. Dessutom går de i pension i förtid för att få mer gemensam tid med sin äldre partner.

Så var det inte tänkt. 1994 års pensionsöverenskommelse skulle vara ett ekonomiskt incitament för kvinnor att höja sina löner och öka sin arbetstid. Outgrundligt nog var varken arbetsgivarna, främst kommuner och landsting, eller de gemensamma barnens fäder med på notorna.

För kvinnornas vidkommande blev pensionssystemet baserat på ett livslångt heltidsarbete ingen hit. Tvärtom. De skillnader i förvärvsmönster som fanns 1990 har inte i någon väsentlig grad förändrats och den genomsnittliga ålderspensionen för kvinnor är också tydligt lägre än männens ålderspension.

Gapet mellan mäns och kvinnors pensioner är över 6 500 kronor – varje månad. Ungefär 225 000 pensionärer hade 2014 en månadsinkomst som var lägre än 11 100 kronor, EU:s gräns för låg ekonomisk standard eller relativ fattigdom. Cirka 70 procent var kvinnor. Samma år fick 790 000 svenskar garantipension, 630 000 av dem var kvinnor. Hälften av alla kvinnor är helt eller delvis beroende av garantipensionen. De ensamstående äldre kvinnorna är tillsammans med de utrikesfödda de som har det allra sämst.

Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S), som är ordförande i den blocköverskridande pensionsgruppen kallade i tisdags till kunskapsseminarium på temat jämställda pensioner. Där presenterades analyser av nio olika områden i pensionssystemet: inkomstgapet, garantipensionen och bostadstillägget, tjänstepensionen, änkepensionen, deltidsarbete, förtida pension, överföring av premiepensionsrätt samt pensionsrätt för studier och barnaår.

Samtliga områden som har stor påverkan på kvinnors pensioner. Det var tekniskt och minst sagt snårigt, med få om än dock några överraskningar. Exempelvis är det bara drygt 9 000 av de mer än 2 miljoner heterosexuella parförhållanden som använder sig av möjligheten att föra över premiepensionsrätt. En åtgärd som om det sker under många år, väsentligt skulle minska pensionsgapet mellan könen.

De sakkunniga analytikerna beskrev nyttan men framförallt problemen med allt detta ”rattande” och ”skruvande” i systemet som måste till för att kvinnor ska undkomma en påver ålderdom. Samtidigt slog de alla fast att pensionssystemet är könsneutralt – allt är egentligen någon annans fel. Arbetsgivare, fackförbund, fördomar, normer. . .

Mest informativ var nog frågestunden. Då ventilerades vad ingen ännu talat om; som att garantipensionen borde vara kopplad till löneindex istället för prisdito, att ett – i Sverige – livslångt arbetsliv utesluter alla utrikesfödda, att krona för krona-principen inte gäller för kvinnor som är beroende av garantipension, de tjänar inte ett vitten på att arbeta två extra år, och att många tvingas att gå ner i tid för att vårda sina äldre och sjuka föräldrar, eftersom äldreomsorgen havererat.

Tanken att systemet skulle generera pensioner motsvarande 80 procent av lönen blev just bara en tanke. Pensionsmyndigheten larmade nyligen om att framledes kommer stora grupper få nöja sig med 40 procent av lönen.

Om nu politik verkligen är att vilja borde då inte samtliga ledamöter i pensionsgruppen traska i väg till nästa möte och enas om att gruppens huvudsakliga syfte ska skifta från att värna 1994 års överenskommelse till att jobba fram ett pensionssystem där alla, oavsett kön och födelseplats, garanteras en så pass vettig pension att den räcker till mer än förnödenheter. Som en smula guldkant – och rentav – tandvård.

PS. I tisdags meddelade Medlingsinstitutet att även som nyutexaminerade får kvinnor lägre lön än män. Varför? Tja, även där har kvinnorna tydligen sig själva att skylla: de har helt enkelt för låga förväntningar.

Källor: PRO, Socialdepartementet, Pensionsmyndigheten