Maria Jacobson är återkommande kulturkrönikör i Feministiskt perspektiv.

Det som ledarsidor pratar mycket om

2016-06-17 | Maria Jacobson padlock

KRÖNIKA/KULTUR

Invandring är ingen nedtystad fråga på ledarsidor i svensk press. Tvärtom. Maria Jacobson har läst en studie från början av juni och hoppas att forskarna också ska undersöka hur ofta ämnen som till exempel rasism, feminism, genus, hbtq, funkis, diskriminering och mänskliga rättigheter tas upp och hur de gestaltas. ”Vad som är känt är att majoriteten av ledarskribenter i landet är vita män”, skriver hon.

”Man inte får prata om invandring i Sverige för då blir man kallad rasist”. Har du hört det till leda? Nazister, sverigedemokrater och sociala medier kopplade till dem hävdar ofta det. En del går på det och det rabblas som vore det en sanning. Men då har de inte läst ledarsidor.

Det är länge sedan ledarsidor var knastertorra som promemorior. Numera är ledarartiklar och krönikor bland de mest delade i sociala medier, överlag har intresset ökat för åsiktsjournalistik. Folk tar hjälp för att bilda sig en uppfattning eller för att gå igång på någon oliktänkande, ibland med rent hat.

I början av juni publicerades en studie som undersökt saken av forskarna Niklas Bolin, Jonas Hinnfors och Jesper Strömbäck. Den heter Invandring på ledarsidorna i svensk nationell dagspress 2010-2015. De har undersökt 1 000 ledarsidor i Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Aftonbladet och Expressen. Studien visar att området de sensate åren har varit, och fortfarande är, välbevakat på de rikstäckande dagstidningarnas ledarsidor.

Mer negativt än positivt

Ledarsidorna antas påverka läsarnas politiska åsikter. De ska på ett pedagogiskt sätt belysa komplicerade samhällsfrågor och driva en hållning. Hur skriver då tidningarna om flykting/invandring och integration?

Flertalet artiklar var ganska balanserade, visar studien. Artiklar som är negativa till invandring är betydligt fler än de som är positiva. Positiva aspekter med invandringen lyfts knappt alls. Undrar hur det ska tolkas? Att ledarskribenterna tror att de representerar majoriteten av läsarna och att läsarna är negativa? Att de vet bäst hur migrationspolitik ska skötas? Kanske beror det på att en del skribenter väjer för att se exempelvis ekonomiska nyttoaspekter med invandring då det handlar om djupare frågor om mänsklighet och solidaritet. Det finns en hel del forskning som pekar på att invandring har påverkat Sverige positivt.

2010-2012 var Svenska Dagbladet den tidning som mest sällan tog upp ämnet invandring. 2014-2015 skriver de mest av de fyra tidningarna. Och de är mest negativa. Ledarsidorna synkar delvis med de politiska partierna på vänster-högerskalan, även om det inte går att utläsa jätteklara kopplingar. Expressen har exempelvis under den studerade perioden blivit allt mer kritisk till invandring trots att den borgerliga regeringen var positiv.

Ledarskribenter har ibland en positiv syn till flyktinginvandring men kan samtidigt förfäkta en kritisk eller negativ syn på integrationspolitiken. Aftonbladet är den tidning som varit mest balanserad i sin gestaltning av invandringsfrågan.

Ingen nedtystad fråga

Studien visar med andra ord att flyktingfrågan/invandring/integration inte är nedtystad. Nu får en ha i åtanke att det är endast fyra tidningars ledarsidor som undersökts och endast rikstäckande. Det vore intressant med en motsvarande studie av lokalpressen.

Överhuvudtaget är ledarsidor underbeforskade, skriver forskarna. Jag hoppas att de själva tar initiativ till att undersöka hur ofta ämnen som till exempel rasism, feminism, genus, hbtq, funkis, diskriminering och mänskliga rättigheter tas upp och hur de gestaltas. Vad som är känt är att majoriteten av ledarskribenter i landet är vita män.

Jag minns inför valet 2014 att exempelvis feminism ofta beskrevs som en värderingsfråga både på ledarplats och i nyhetsrapporteringen, apropå att Feministiskt initiativ hade vind i seglen. Jag retade mig en del på det. För mig är feminism i första hand en maktfråga. Men även en fråga om mänskliga rättigheter. Värderingar kopplar jag snarare till moral och etik, som om feminism kan bedömas som en ond eller god sak. Visst finns det en etisk-moralisk dimension, det handlar om människosyn men jag tycker inte maktfrågor ska avpolitiseras och göras till en fråga om god sed.