Dynamisk, lekfull och lyckad mensmusikal

2015-09-29 | Tiina Rosenberg padlock

KULTUR

”När Rebecka Cardoso nu regisserar Mens-the Musical för Unga Dramaten knyter hon an till en feministisk tradition”, påpekar Tiina Rosenberg som gläds över att denna tradition vidareutvecklas av nutidens kulturarbetare. Tilltalet är från dramatisk synvinkel träffsäker och resultatet befriande och roligt, skriver hon.

FAKTA/MENS-the Musical

Regi: Rebecka Cardoso

Musik: Safoura Safavi

Scenografi: Jan Lundberg

Kostym: Nina Sandström

Ljus: Mira Svanberg

Mask: Mimmi Lindell

Koreografi: Jimmy Meurling

Medverkande: Sofia Pekkari, Maia Hansson Bergqvist, Asta Kamma August, Mia Benson, Rakel Benér Gajdusek.

Rek ålder för skolklasser från 13 år.

Från 10 år i vuxet sällskap.

Spelas fram till 20 november.

Unga Dramaten

Kvinnoliv innebär ständiga kroppsflöden: mensblod, bröstmjölk, svett, allmän kåthet och tårar. Kroppen består huvudsakligen av vätska och det är inte förvånande att scenkonsten tar sig an temat. När Rebecca Cardoso nu regisserar Mens-the Musical för Unga Dramaten knyter hon an till en feministisk tradition. I den feministiska (scen)konsten finns två huvudteman: kroppar och de självbiografiska berättelserna. Nya feministiska konstnärsgenerationer bidrar med färska historier, men vissa ämnen tycks vara konstanta. Mens och fittfakta hör dit.

Läsare av Feministiskt perspektiv minns säkert Liv Strömquists sommarprogram från 2013 handlade om mens. Bloggaren Clara Henrys texter har getts ut i boken ”Ja jag har mens, hurså?” Unga Klara, Friteatern och Teater Tamauer har nyligen spelat menspjäser. Varje ny generation av ungdomar och teaterbesökare behöver roas och oroas över våra fascinerande kroppar och den nya uppsättningen Mens-the musical bidrar till denna tradition.

Fem skådespelare Sofia Pekkari, Maia Hansson Bergqvist, Asta Kamma August, Rakel Gajdusek Benér och Mia Benson spelar och sjunger till nyskriven musik av Safoura Safavi i Nina Sandströms kostymer och i Jan Lundbergs scenografi. Den musikaliska känslan är samtida med elektronisk pop- och klubbtouch. Sångnummer varvas med dokumentära och fantasifulla inslag: minnen, berättelser, glädjeämnen och frustrationer kring mens. Det är dynamiskt, lekfullt och lyckat.

En erfarenhet som går över generationer

Igenkänningsfaktorn hos publiken är stor. Vem minns inte tonårens längtan efter bröst och mens? Alla längtade dock inte dit utan såg med förfäran den kvinnliga kroppen utformas efter en barndom i frihetlig androgynitet. Tonåren är en avgörande tid för alla. Då får kroppen den form vi måste leva för resten av livet. Livets små justeringar förekommer på väg in i vuxenlivet, men i stora drag gäller det att gilla läget med både utseendet och kroppsvätskor. Det råder med andra ord ingen brist på ämnen att göra teater av, men att hitta det teatrala tilltalet är alltid avgörande. Mens-the Musical har ett träffsäkert angreppssätt med ett uppsluppet sätt att gestalta menshistorier. Det är befriande och roligt.

”Kroppen är ingen vara”, sjöng Suzanne Osten 1971 på skivan ”Sånger om kvinnor”. På baksidan av skivan stod det ett manifest som jag fortfarande sprider till våra teaterstudenter:

”Dubbelarbetar du? Är du hemmafru som vill ut men får inte daghemsplats? Är du tonårstjej med drömmar om idealkillen och idealyrket? Är du ensam hemma? Frånskild? Lågavlönad i kvinnojobb? Känner du dig ful och dum ibland? Håller du tyst därför att du inte tycker du har något riktigt vettigt att säga? Då kanske du kommer att känna igen dig i några av dom här sångerna. Känna att det finns andra i din situation. Många. Vi som har gjort den här skivan har försökt skildra några typiska, konkreta kvinnoöden i dag i Sverige. Men det är bara en början. Det finns många öden kvar att skildra, många situationer att beskriva. Vi hoppas att andra tar vid och fyller i vad vi inte fått med. Att det kommer många sånger, pjäser, bilder om kvinnan. Vi behöver dom.”

Äras den som äras bör. Jag är så glad över kulturarbetare som vidareutvecklar traditionen om berättelser av tjej- och kvinnoliv. Det är en oändlig källa att ösa ur, men om det finns något vi bör hålla ett öga på är den diversitet som präglar unga kvinnors mensliv i ett globalt perspektiv. Tjejer som slutar att gå i skolan när de får mens och det inte finns några toaletter. Tjejer som anses fullvuxna när de får mens trots att de fortfarande är barn och behöver skyddas för sexuella övergrepp. Men jag förstår att det är tufft att alltid dra eländesvalsen. Mens-the Musical är ett viktigt bidrag i sin uppsluppenhet och kroppspositiva ansats. Vackert så. Både för tjejer och killar. För oss alla.