Ungersk nationalism är inget mingelparty

2015-09-25 | Edda Manga padlock

KRÖNIKA/FEMINISM

”Ja, det finns och bör finnas skillnad mellan journalistik och aktivism, liksom mellan politik och litteratur. Men litteraturens stilla tid måste försvaras från kulturdiplomatin och framförallt kan vi inte låta den uppvaknande solidariteten med de rättslösa komma bort i minglet.” Det skriver Edda Manga i sin rapport från invigningen av bokmässan i Göteborg.

Bokmässans invigningstillställning. Först de dukade borden med välkomstdrinkar i champagneglas, pärlor, pumps och fönade frisyrer, slipsar och kavajer. Det som makten kallar civilisation och diplomati, men som är svårt att uppfatta som någonting annat än förljugenhet och hyckleri: medlemmar i det globala maktskiktet minglandes med varandra och låtsandes om att alla är mycket respektabla.

Jag tänkte: ”värre än vad jag trodde”. Det var inte bara det att annars kloka människor hade gått ut i media och mumlat om att Balassiinstitutet är typ som Cervantes, bokmässan tänkte faktiskt låtsas som om saken var helt i sin ordning och överlåta allt ansvar för sitt agerade till andra. Fasan nådde sin höjdpunkt när en blond, leende och alltigenom sympatisk bokmässa ställer sig på scen och säger att hon är ”ärad” att välkomna Balassiinstitutet till invigningsscenen i egenskap av mässans samarbetspartner! Från min åskådarplats vid sidan om – just bakom polisen som skickats dit för att se till att allting gick ”städat” till – undrade jag om det inte finns en gräns för vad bokmässan kan tänka sig att göra för pengar?

Budapest band äntrar scenen och spelar romsk och judisk ungersk musik. Judit Hammerstein, tidigare Orbáns chefsrådgivare, numera chef för Balassiinstitutet och ansvarig för Ungerns kulturdiplomati, påpekar detta i sitt tal i ett tyst tillbakavisande av den internationella kritiken mot landets nationalistiska, antiromska och antisemitiska politik. Sedan påpekar hon att Göteborgs bokmässa bjöd in Ungern som fokusland redan 2013 och velat ha institutet som samarbetspartner upprepade gånger. Hon var intelligent nog att fatta sig kort och räcka över ordet till en stor ungersk författare. Péter Esterházy hade inte kommit till mässan men han hade skrivit sitt tal och Svante Weyler läste det i svensk översättning. Tiden stannade.

Identitet och elegans

Det finns den tid som tickar obönhörligt och förlamar oss, gör oss oförmögna att tala, än mindre att tänka klart. Samtiden, katastrofernas överväldigande ström. Men litteraturen kan göra en annan tid möjlig: tystnadens, den icke-linjära tiden som innehåller det förflutna, nuet och de möjliga framtiderna på en och samma gång. En bokmässa som Göteborgs skulle kunna vara en plats för litteraturens tid, ”som om tystnaden själv skulle kunna uppstå här, och vi skulle i denna tystnad kunna meditera”.

Nej, Péter Esterházy undvek inte frågan. Han gick ur sin författarplats och fördömde vad som händer i Ungern ”med premiärministern i spetsen”. Med klockan i handen förde han fram sanningen ”rakt fram som en traktor”. Men han försvarade också och framförallt möjligheten av en bördig litterär tid, den stilla tiden. Litteraturen som förståelsens, hoppets och det omöjligas gromark.

Islands kulturminister tog tillfället i akt att påminna om Habermas och Derridas samtal om Europa 2003. Han menade att erkännande av skillnader som europeisk identitet är det vi bör sträva efter.

Den svenska kulturministern talade om yttrandefrihetens vikt och räckte elegant över ordet till Masha Gessen. Gessen var inte nådig i sin kritik av den ungerska regimen. När hon uttryckte sin förfäran över att ha delat scen med en representant för denna regim reste sig Judit Hammerstein och lämnade tillställningen. En leende svensk kulturminister öppnade sedan, tillsammans med Masha Gessen, bokmässan med ett fyrverkeriverk.

Judit Hammerstein lämnar invigningen.

Till solidaritetens försvar

Direkt efter invigningen var det dags för öppningsceremonin i ungerska montern. Budapest band spelade även där medan en handfull översättare och författare deltog i en aktion med plakat mot Ungerns flyktingpolitik som organiserades av Linda Schenck och Inger Johansson. Sven-Eric Liedman var med och när han såg mig räckte han mig ett av plakaten. Jag tvekade en sekund eftersom jag var där för att rapportera om invigningen och var tvungen att snabbt tänka över hur jag skulle ställa mig i relation till intressemotsättningen mellan journalistik och aktivism. Sen tog jag plakatet och ställde mig med demonstranterna.

Ja, det finns och bör finnas skillnad mellan journalistik och aktivism, liksom mellan politik och litteratur. Men litteraturens stilla tid måste försvaras från kulturdiplomatin och framförallt kan vi inte låta den uppvaknande solidariteten med de rättslösa komma bort i minglet. Den ungerska nationalismen är inte ett cocktailparty, den är en varningsklocka för ett Europa som har en benägenhet att se bort från sitt mörker.

Alice Bah Kuhnke talar vid invigningen av årets bokmässa.