Rosie Koyeni och Angela Davis.

Black coffees rundabords-samtal med Angela Davis

2015-09-18 | Rosie Koyeni padlock

FEMINISM

Under sitt besök i Stockholm tidigare i september mötte Angela Davis en grupp svarta feminister för att utbyta kunskap och erfarenheter om rasism och antirasistiska strategier i samtiden. Rosie Koyeni har generöst låtit Feministiskt perspektiv ta del av en sammanfattning av diskussionen.

Black coffee är en fikarörelse för enbart svarta som syftar till att skapa nätverk, dela med sig kultur och diskutera svarta/afrikansvenska frågor.

Rosie Koyeni är direktör för RAINBOWTASTIC, en svensk grupp för lesbiska, gay, bisexuella, trans* och queera (hbtq) personer av utländsk härkomst.

Read this article in English

SVART FEMINISM RUNDABOORDSSAMTAL MED DOKTOR ANGELA DAVIS, MEDBORGARRÄTTSAKTIVIST, FEMINIST OCH UTBILDARE

Sammanfattning av gårdagens diskussioner!

Igår mötte några afrosvenskar doktor Angela Davis i ett öppet kunskapsutbyte, för att diskutera de lokala och globala implikationerna av att bekämpa rasism mot svarta i modern tid.

Trots att det två timmar långa mötet organiserades som ett rundabordssamtal var deltagarna på plats angelägna att få höra om Davis egna personliga erfarenheter av politik, organisering, antirasistiska strategier och befintliga metoder som kan replikeras och användas för att främja de behov svarta människor, som lever i Sverige, har.

Mötet kom igång med en trevlig atmosfär, diskussionen var livlig, nästan alla deltagare såg avslappnade ut, kontakter knöts mellan de närvarande och nästan omedelbart uppstod ett fritt flöde av information. Individer i rummet talade med en ärlig och uppriktig utgångspunkt och det stod genast klart att alla i rummet ville samma sak – leva i ett jämlikt samhälle som är fritt från rasism och alla dess fasor.

Inledningsvis valde doktor Davis att inte tala utan att lyssna på deltagarna, som gärna delade med sig av sina tankar om den rådande situationen i Sverige och dess konsekvenser för den afrosvenska gruppen. Doktor Davis gjorde senare den mödosamma ansträngningen att besvara varenda individuell kommentar och/eller fråga som yttrades i rummet.

Den allmänna känslan i rummet adresserade individuella utmaningar med att leva i Sverige och betonade samtidigt befintliga hinder för att kunna arbeta antirasistiskt i ett land som häftigt förnekar förekomsten av rasism och insisterar på att ras inte är något annat än en social konstruktion. Även om majoriteten av det vita Sverige skulle kunna betraktas som tolerant, innebär det faktum att man skriver under på den rasistiska uppfattningen om ett ’ras-blint’ samhälle att afrosvenskars levda verklighet ogiltigförklaras.

Uppfattningen om Sveriges egen moraliska ställning som en tolerant, icke-rasistisk och jämställd stat skapar också barriärer och sätter stopp för en ärlig och konstruktiv dialog om ras. Det kan därför hävdas att, medan vit kultur skyddar de flesta vita svenskar från att konfrontera sina egna privilegier, möjliggör den också de nuvarande, genomträngande nivåerna av strukturell och institutionell rasism i landet. Aktuella händelser, såsom det rasistiska partiet Sverigedemokraternas ökade popularitet, betyder nu att fortsatt förnekelse och tystnad om rasismens existens i Sverige inte längre är ett alternativ.

I svaren på några av kommentarerna och frågorna talade doktor Davis till gruppen om vikten av afrosvenskars organisering och mobilisering genom kunskapsutbyte och politisk beredskap, och att samtidigt upprätthålla moralen, även när saker verkar stå still. I referens till antirasistiska rörelser i dag, såsom Black Lives Matter, betonade hon vikten av att vara beredd så att, när orättvisor som fångar global uppmärksamhet inträffar, står den svenska svarta antirasistiska rörelsen redo att effektivt använda tillfällen till förändring.

Hon upprepade också att, för att aktivister ska lyckas bekämpa rasism i dessa moderna tider, måste alla berörda vinna en bredare och djupare förståelse för rasismens komplexitet i modern tid, något som tidigare generationer, som stod som avantgard mot rasism på 1950- och 1960-talen, inte behövde göra. Doktor Davis talade om behovet av att bygga upp parallella institutioner och samtidigt ’infiltrera’ de befintliga, likaså betonade hon behovet och vikten av att ha svarta personer i maktpositioner.

Resten av konversationen var organisk och deltagare utbytte strategier om hur maktstrukturer ska utmanas, vikten av sammanhållning, transnationella samarbeten inom och utanför Europa, Afrika och de amerikanska kontinenterna och så vidare. Doktor Davis berättade också om sitt eget personliga arbete i USA med gruppen, särskilt arbetet med feminist-, fängelseabolitionist- och medborgarrättsrörelserna.

Doktor Davis pekade ut farorna med att mobilisera rörelser kring framväxande frågor. Hon insisterade på att aktivister alltid måste ha långsiktiga strategier och mål, eller flexibiliteten att kunna återvända till ställda krav för att förbli effektiva och relevanta. Hon krossade också myten om att aktivism inte kan utföras på olika platser där individer oftast tillbringar större delen av sin tid, oavsett om det är arbetsplatsen eller en annan plats.

Lika intressant var det att höra henne tala om kvinnors röster i olika rörelser och hon beklagade det faktum att de flesta kvinnors röster tystas medan deras ’karismatiska’ ledande mäns röster förstärks. Hon refererade till Rosa Parks, som innan frihetsresorna hade varit en erfaren och respekterad medborgarrättssamordnare som gjorde andra viktiga men farliga insatser som aldrig har erkänts förrän nu, såsom att undersöka våldtäkterna som vita män i Södern begått mot färgade kvinnor.

Doktor Davis talade också i korthet om sitt nuvarande arbete som söker förbättra levnadsvillkoren för fängslade transkvinnor och särskilt svarta transkvinnor, Transwomen of Colour, som är oproportionerligt utsatta för hatbrott och våld både från statliga och icke-statliga aktörer. Att våldta svarta transkvinnors kroppar handlar om ett samhälle djupt inbäddat i rasism som söker kränka alla de som inte ”passar in” och betraktas som ”andra”.

Den svenska antirasistiska, feministiska gruppen har fullt upp.