Fr v: Britt-Inger Hedström Lundqvist, Gini Molin, Linda Lundqvist ordförande och Helen Hugosson Strandemo.

”Uppmaningen att inte ge till den som tigger är inhuman”

2015-09-13 | Britt-Inger Hedström Lundqvist , Helen Hugosson Strandemo , Linda Lundqvist , Gini Molin padlock

OPINION

”Vi har människor som tigger på våra gator av en orsak och att uppmana människor att inte ge dem pengar är inhumant och cyniskt. Det är också att begära att människor i samhället ska ignorera fattigdomen som finns i deras omedelbara närhet.” Det skriver representanter för civilsamhället som stödjer människor i nöd i Västerbotten som svar på ett utspel av Åsa Regnér och Martin Valfridsson på DN Debatt.

Britt-Inger Hedström Lundqvist är chefredaktör för Dik Manusch, Helen Hugosson Strandemo är ansvarig utgivare för Dik Manusch, Linda Lundqvist är ordförande för RUNG (resande, ung, ny och gammal) och Gini Molin är ordförande för Hjälp Västerbottens tiggare

”Skänk till organisationer på plats i hemländerna” Åsa Regnér, minister, och Martin Valfridsson, samordnare för utsatta EU-medborgare säger sig vilja minska antalet EU-medborgare som tillfälligt vistas här. För det behövs tydliga regler för att motverka olovliga bosättningar, enligt Regnér och Valfridsson

De anser att istället för att ge till människor som tigger kan man skänka pengar till organisationer. Samtidigt som de säger att de vill minska antalet EU-medborgare som tillfälligt vistas här.

Om alla skulle följa Regnér och Valfridssons uppmaning för att få ner statistiken skulle tiggarna svälta ihjäl. Att hjälpa i ursprungslandet är bra, men att bara göra det är att skjuta över målet. Vi har människor som tigger på våra gator av en orsak och att uppmana människor att inte ge dem pengar är inhumant och cyniskt. Det är också att begära att människor i samhället ska ignorera fattigdomen som finns i deras omedelbara närhet.

Hur blir det? Vem förlorar mest på att staten uppfostrar människor i att inte bry sig om det som finns i deras omedelbara närhet. Tänk på det innan ni begär att människor ska ignorera den empatin som gör att människor bryr sig. När barnen hos grannen får stryk ska vi skänka pengar till en förening som motverkar våld eller ska vi ingripa?

Staten har kommit fram till att det finns tre områden med behov av reformer för att minska antalet utsatta EU-medborgare som tillfälligt vistas i Sverige:

Tydligare regler: De som tigger är flyktingar, de flyr från fattigdomen. Visa att Sverige står för mänskliga rättigheter.
Ökad samverkan inom EU: Samverkan är bra men man kan inte motverka utanförskap genom att förstärka det. Utanförskap och fördomar minskas genom upplysning och tolerans.
Närmare samarbete med civila samhället:: Civil samhället består av människor och den folkrörelse som finns runt tiggarna saknar motstycke i modern historia. Det är människorna som gör skillnad för den enskilde individen. Dik Manusch – Se Människa. Tanken är inte att förringa föreningar men de måste finnas tillsammans med de enskilda individerna.

”Svenskarna i allmänhet är öppna och generösa. Det är något vi ska värna och vårda. Denna generositet innebär också att vi skänker till medmänniskor som ber om pengar. Vi vill understryka att det finns alternativ till att ge till behövande i Sverige och istället stödja uppbyggnaden lokalt för utsatta människor i Rumänien och Bulgarien.”

Varför är det så viktigt att understryka just detta? Är det för att Regnér och Valfridsson ska kunna komma undan de mänskliga rättigheter som ska föreställa vara riktlinjer för vårt samhälle? Det skapar en mentalitet som går ut på sköt dig själv och skit i andra. Betala till föreningar och organisationer så tvår du ditt samvete och kan gå förbi den som tigger utan att se den. Självklart ska vi kämpa för alla krigsoffer och hjälpa flyktingar, men uppmana inte människor att sluta ge människor som tigger så de överlever.

För att mota bort fattigdomen måste man arbeta på olika sätt. Ett av sätten är att hjälpa den enskilde här på plats, det hjälper tiggarna i det akuta skedet. Ge dem tillbaka den värdighet som de berövats. Regeringen ska arbeta med att påverka EU så det blir mer press på Rumänien. Men vi ska även hjälpa via hjälporganisationer som gör insatser på plats. Det ena får inte utesluta det andra. Det handlar om att påverka på alla sätt det går. Fattigdomen går inte att ignorera bort och det behöver arbetas på olika håll för att bryta den utsatthet som tiggarna befinner sig i. Det handlar om fattigdomsbekämpning och den sker inte genom att regeringen ber människor att ignorera verkliga människor.

”Låt oss fortsätta ge pengar och berätta för våra barn att det är viktigt att hjälpa den utsatta människan.” Ska vi också berätta för barnen att vi hjälpte genom att ignorera den lilla människan eller ska vi berätta att vi gjorde skillnad som individer?