Johanna Granbom, förste vice ordförande för Ung vänster.

”Hagamannen är bara en av många våldtäktsmän”

2015-09-01 | Johanna Granbom padlock

OPINION

”Det finns en fara i att vi som kollektiv målar upp bilden av våldtäktsmannen som en avvikare, som någon som förtjänar att misshandlas med golfklubbor eller livstids fängelse. När det i media skrivs att Hagamannen förtjänar dödsstraff, vad gäller då för alla andra våldtäktsmän?” skriver Johanna Granbom, med anledning av reaktionerna efter frigivningen.

Johanna Granbom är förste vice ordförande för Ung vänster och instruktör i feministiskt självförsvar

När Hagamannen för ett par veckor sen släpptes fri var vi många som reagerade. För alla tjejer som utsatts för sexuella övergrepp men aldrig anmälde sin förövare kan domen mot honom innebära en slags alternativ upprättelse. För dom vars anmälningar om våldtäkt lagts ner i brist på bevis kan det betyda ännu mer att en våldtäktsman kunde fällas. Det blir också en typ av upprättelse för den utbredda vardagsrädsla vi tjejer och kvinnor bär på. En rädsla som späs på i samband med medias selektiva rapporter om överfallsvåldtäkter. Tidningar och sociala medier svämmar över av rekommendationer för att undvika att bli utsatt för övergrepp och vårt livsutrymme minskar i takt med att allt större del av det offentliga rummet blir förbjudet område. Det är inte konstigt att engagemanget kring Hagamannen och hans frigivning är stort.

Men samtidigt som vi försöker sortera alla känslor kring Hagamannen är det viktigt att komma ihåg att han bara är en av många. Omständigheterna kring hans övergrepp var på många sätt speciella – brutala och våldsamma överfallsvåldtäkter som satte en hel stad och en hel generation i skräck. Hagamannen blev ett begrepp.

Det är därför vi nu måste ta oss tid att minnas alla andra förövare. Alla de som inte kan förklaras som den okända mannen i parken: killen som följde med hem efter krogen men som inte brydde sig om att hon inte ville ligga, kollegan som tafsar i kopiatorrummet, han i parallellklassen som tvingar tjejerna att ta på honom inne på skoltoaletten. För det finns en fara i att vi som kollektiv målar upp bilden av våldtäktsmannen som en avvikare, som någon som förtjänar att misshandlas med golfklubbor eller livstids fängelse. När det i media skrivs att Hagamannen förtjänar dödsstraff, vad gäller då för alla andra våldtäktsmän?

Det finns självklart en gradskillnad mellan olika sexuella övergrepp, men för vår förståelse av det våld som kvinnor utsätts för är det samtidigt viktigt att se att de befinner sig på samma skala. Det är mycket på grund av män som Hagamannen som tjatsex eller gråzonsövergrepp kan passera – det var ju inga ”riktiga” våldtäkter. Att skilja ut och demonisera en specifik våldtäktsman bidrar till att sexualiserat våld kan sopas under mattan och osynliggöras.

Det finns det som skiljer Hagamannen från dom allra flesta andra våldtäktsmän. Medan fyra av fem av alla offer är bekanta med förövaren sedan innan var han en främling. En annan viktig punkt som särskiljer honom är just det faktum att han dömdes. Det gör flertalet inte, utan lever vidare och delar vardagen med hon som utsatts. Kanske som kollega eller som klasskompis, som släkting eller som pojkvän.

Jag tror att det är tid att stanna upp och fundera. Vad krävs för att kvinnor och tjejer ska kunna känna sig trygga i sina hem, på våra skolor, arbetsplatser och i sina bostadsområden? Kan det finnas en motsättning mellan att straffa ut en dömd man och att arbeta för en större förståelse för hur våldet mot kvinnor ser ut? Jag tror det. För att färre ska utsättas och för att de som utsatts ska våga och orka anmäla behöver både rättsväsendets och samhällets generella kunskap om sexualbrott öka.

Vi tjänar inte på att bilden av ”den okände mannen i busken” får fäste som den vanlige våldtäktsmannen. Man har all rätt att känna hat och avsky mot Hagamannen och vad han gjort, eller att önska hämnd. Jag delar många av de känslorna. Däremot hoppas jag att bilden av förövaren kan nyanseras, för det behövs när vi tar kampen mot sexuella övergrepp. Hagamannen är en våldtäktsman, men det finns fler. Vi får inte låta dem gömma sig bakom honom.