Manijeh Mehdiyar och Maimuna Abdullahi, initiativtagare till artikeln.

”Viktigt att vidga de selektiva problemformuleringarna”

2015-07-03 | Undertecknarna padlock 1

OPINION

”Det har inte undgått någon att Sverige är ett land där religionsfriheten är under hot. Där vår vardag präglas av en social, ekonomisk och politisk otrygghet som ständigt förstärks [...] av ensidiga verklighetsbeskrivningar.” Det skriver 27 aktivister, debattörer och forskare från orten, som nekats replik på Expressens senaste inlägg i en lobbykampanj vars logik är reserverad för muslimer och i en debatt som bara har börjat.

Diskussionen om sociala problem i orten som pågått i några veckor är långt ifrån över. Det är en diskussion vi sett föras på sociala medier, olika debatt- såväl som ledarsidor. De senaste inläggen kommer från Expressens biträdande politisk redaktör Patrik Kronqvist, som verkar vara på ett civilisationsuppdrag utan dess like. Men vad händer när ett 30-tal kvinnor som rasifieras och är muslimer, eller förmodas vara muslimer, markerar mot kulturaliseringen av ett så allvarligt, allmängiltigt samhällsfenomen som mäns dominans över kvinnor? Då väljer Expressens debattredaktion att tysta den kritiken genom att refusera en artikel som man till en början gav sken av vara intresserade av att publicera.

När det råder ett demokratiskt underskott kring vilka som ges utrymme att tala, blir det förstås anmärkningsvärt att kritik mot en person som Kronqvist, som är i en maktposition, tystas ned. Ett än mer märkligt fenomen är dock att liberaler som annars skriker sig hesa om vikten av individfokus i faktiska strukturella problem som exempelvis diskriminering hyllar generaliserande, kulturaliserande och kollektiviserande förklaringar till så allmängiltiga problem som homofobi och kvinnoförtryck i orten?

De vet ju om att världen precis jublade över att samkönade äktenskap för första gången blir lagligt i världens mäktigaste och modernaste land med en majoritet som varken är ’förortsbor’ eller muslimer.

De kan inte ha missat att mäns dominans över kvinnor och våld mot kvinnor är så pass utbrett att det enligt statistiken mördas en kvinna var tredje vecka i Sverige av en närstående man, vilket är jämnt fördelat över hela befolkningen. De är väl införstådda med att ’förortskvinnor’ inte är överrepresenterade i den statistiken.

Nu när Expressens ledarskribent Kronqvist uttrycker särskild oro över att ’förortens kvinnor’ ska svikas igen, verkar behovet av att vidga de selektiva problemformuleringarna enorma. Det har redan bekräftats att kvinnor som väljer att bära slöja är diskriminerade på arbetsmarknaden.

Vi som undertecknar detta kommer antagligen leva kortare liv än både vita män som Kronqvist och vita kvinnor i välbärgade segregerade områden. Till exempel är den förväntade livslängden nio år mindre för människor i Bergsjön jämfört med Askim.

Samtidigt ser vi att otryggheten förstärks av den förenklade retorik om farliga skäggiga män och hjälplösa bruna kvinnor i orten, som Kronqvist förmedlat, tillsammans med aktörer som riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh. Många familjer riskerar att identifieras som bärare av just denna ’kultur’ på grund av klädsel, färgen på deras hud eller hår. Den där ständiga rädslan för att ens döttrar ska tas ifrån en av myndigheterna ligger och gror. Detta kan ses som ett resultat av den destruktiva offentliga retoriken om hederskultur som florerar och nu exempelvis basuneras ut av en riksdagsledamot i ett parti som säger sig vara antirasistiskt.

När aktörer som exempelvis Kakabaveh dessutom går längre i sina analyser och proklamerar ett åtgärdsprogram som nästan uteslutande handlar om att begränsa trossamfundens roll i Sverige, blir agendan tydlig: kollektiv bestraffning. Kollektivt ansvarstagande. En logik reserverad för muslimer. Här spelar det faktiskt mindre roll i vilken egenskap Kakabaveh framför dessa åsikter, men med tanke på hur hon valt att göra det, är vi oerhört oroade över att den här typen av krafter verkar inom ett parti som säger sig vara antirasistiskt.

Det har inte undgått någon att Sverige är ett land där religionsfriheten är under hot. Där vår vardag präglas av en social, ekonomisk och politisk otrygghet som ständigt förstärks av den här typen av ensidiga verklighetsbeskrivningar. I detta sammanhang vill alltså en riksdagsledamot med hjälp av en rasistisk retorik som hon vet har en resonans i dag, öka den otryggheten genom begränsa stödet för religionsfriheten.

Sammanfattningsvis är det alltså inte så att vissa erfarenheter är mindre värda, utan de återkommande generaliseringarna som är problematiska. Särskilt när de uppenbarligen sker på bekostnad av flertalet av oss andra som stigmatiseras. Det är definitivt inte heller värdigt att vissa erfarenheter, enbart för att de bekräftar rasistiska och stereotypiska föreställningar, tillskrivs större trovärdighet och ges mer utrymme.
Därför vill vi slutligen att beslutsfattare, och såväl som antirasistiska politiska partier, ser igenom den här typen av starkt islamofobiska lobbyister. För oss utgör de, och deras retorik, ett betydligt större hot mot ett jämlikt och fredligt samhälle än vad SD gör.

Manijeh Mehdiyar, doktorand och sociologi

Maimuna Abdullahi, socionom, debattör och aktiv i Muslimska mänskliga rättighetskommittén

Zahra Bayati, lektor i pedagogik vid Göteborgs universitet

Zeinab Abdi, jämställdhetsambassadör och student

Radia Al-Masri, aktivist

Ramla Abdullahi, lärarstudent och grundare av Voices of Hijabis

Nadja Awad, ordförande Örebro rättighetscenter

Sara Bessa, journalist och styrelseledamot i Streetgääris

Kaoula Channoufi, blivande socionom, muslimsk aktivist och Rosengårdsbo

Ebru Dogan, socialpedagog och ungdomsledare i föreningar i orten

Zahra Falag, aktivist

Refadiya Fekovic, säljare och student

Soraia Guled, sjuksköterska och fritidsledare i Husby

Roda Hassan, student i statsvetenskap

Sadia Hirsi, grundskolelärare

Amina Jama, doktor på sociologiska institutet vid Uppsala universitet, projektledare på Somali Information and Business Centre, Malmö

Samira Kaarshe, student i statsvetenskap

Entisar Mohammednur, debattör

Salma Mohamed, ordförande Swedish Somali Youth League

Ayan M Osman, personlig assistent, student och ordförande för Svenska muslimer för fred och rättvisa

Samiyah M Warsame, handläggare på Migrationsverket

Noor Nassef, lärarstudent

Zaynab Ouahabi, kvinnorättskämpe som arbetat med kvinnofridsfrågor

Dalila Sliti, student

Suheer Sara Sherif, lärare

Aftab Soltani, student

Idil Suleiman, student och politisk aktivist

Överst fr v: Zeinab Abdi, Noor Nassef, Radia Al-Masri, Samiyah M Warsame.

Andra raden: Sadia Hirsi, Nadja Awad, Entisar Mohammednur, Maimuna Abdullahi.

Tredje raden: Ramla Abdullahi, Samira Kaarshe, Kaoula Channoufi, Sara Bessa.

Nederst: Zahra Bayati, Idil Suleiman, Roda Hassan, Manijeh Mehdiyar.