Bild: Pressbild/Johan Jeppsson

#almedalen15: Reinfeldt revival med Annie Lööf

2015-06-29 | Anna-Klara Bratt padlock

OPINION

Trots Centerpartiets historia med flest kvinnor – och även den första – på partiledarposten, nämnde inte Annie Lööf jämställdhet med ett ord i sitt almedalstal. Oavsett om det är en strategi för att hålla ihop Alliansen, eller undvika att bli ”nedkletad” med kvinnofrågor innebär den kvinnodominerade borgerligheten ett normbrott i politiken som både oppositions- och regeringspartier måste förhålla sig till. Annie Lööf har bara börjat, konstaterar Anna-Klara Bratt.

Här kan du läsa Annie Lööfs almedalstal och här kan du höra hela talet i P1:s direktsändning från söndagen, inklusive kommentarer från bland andra Feministiskt perspektivs chefredaktör Anna-Klara Bratt.

Ingenjörer, programmerare samt skogs- och lantmästare – en grupp som ligger och balanserar på brytpunkten för statlig skatt med en inkomst på 36 900 – hade en alldeles särskild plats i Annie Lööfs och Centerpartiets tal i Almedalen under söndagen. Alliansens gamla förslag att höja brytpunkten för statlig skatt till 37 400, vilket skulle ge dessa i huvudsak 50 000 män 500 kronor mer i månaden, var en del av den så kallade gröna skatteväxling som presenterades under dagen.

Det var detta alliansförslag som de rödgröna stoppade – med uppmärksammat stöd från Sverigedemokraterna förra mandatperioden – vilket i sin tur lade grunden för den dåliga stämning som kom att prägla regeringsförhandlingarna efter valet förra året.

Nu dök de upp igen – de bättre bemedlade männen och deras skatt – i ett lång tal som tog avstamp i ”de jordägande bönderna” (män – reds anm) och deras kamp mot överheten och mot staten – för hundra år sedan. Med än så mycket fantasi är det svårt att se programmerarna, ingenjörerna och lantmästarna rusa fram med grepar och spadar i kampen mot överheten – staten – för femhundra kronor mer i månaden? Det är tveksamt om det ens skulle märkas i plånboken. Till stor skillnad från de många kommunalarbetare (kvinnor) som har mindre än hälften i lön.

Det kanske mest förvånande i Annie Lööfs almedalstal om skattetryck, utanförskap, stat och frihet – var ändå avsaknaden av jämställdhet, kvinnors villkor – inte ens några rader om föräldraförsäkringen. Vi ett tillfälle sprang ”hen” igenom en mening – det var det närmaste genusperspektiv som stod att finna.

Det är intressant. Varför? Vill inte Annie Lööf bli ”nedkletad” med kvinnofrågorna? Räknar hon kallt med Centerkvinnornas stöd – eller är det till och med en strategi för att hantera den utmaning det kan innebära att vara kvinna och partiledare?

Centerpartiet är det parti som haft flest kvinnor på partiledarposten i Sverige – även den första – vilket anses höra ihop med just Centerkvinnors starka ställning inom centerrörelsen. Kanske hänger det historiskt ihop med den lilla frågan om jordägande också?

Annie Lööf är en maktlysten, påstridig och strategisk politiker med ambitioner – en ovanlig figur i den svenska politiken. En stridshingst – som Fredrik Reinfeldt har uttryckt sig om sig själv – med Margaret Thatcher som uttalad förebild. Hon bryter normen för kvinnor i offentligheten och hon hymlar inte med att hon är beredd att axla ledarskapet för alliansen, utan ägnade tvärtom merparten av sitt tal åt just borgerligheten – ur ett självkritiskt perspektiv.

Just Fredrik Reinfeldt är också den som går som ett namnlöst spöke genom Lööfs tal – en tidig Fredrik Reinfeldt – minus det öppna hjärtat från i fjor. Skattetryck, statlig kontroll, ja – Det sovande folket som ska väckas och ta kamp mot förtryckande överhet, skatter och stat.

Utan tvivel är den kvinnodominerade borgerligheten ett normbrott i politiken. Såväl på en inhemsk som internationell arena. Och precis som tidigare är synen på kön och jämställdhet en vattendelare inom Alliansen. Föräldradagar, vårdnadsbidrag, osakliga löneskillnader – mellan FP och KD går en djuphavsgrav kopplad till synen på rättvisa, reproduktion och kön. Under åtta år vid makten löste Alliansen detta genom att tona ner dessa frågor över huvud taget. Ett öppet mål som dåvarande oppositionen missade dagligdags.

Det finns ett djärvt inslag i detta. Hur kommer de borgerliga väljarna att hantera en kvinnodominerad borgerlighet? Hur kommer de eftertraktade männen i mitten mellan S och M att hantera kvinnor i toppen? Hur kommer de rödgröna stå sig med sin manstäta uppställning i frågor som rör jämställdhet och rättvisa?

Ordentliga, politiska debatter om kön och rättvisa skulle onekligen vitalisera politiken och visa på de eftertraktansvärda skillnaderna – men då måste de rödgröna ta sig i rättvisekragen och adressera problematiken. Och Annie Lööf hon kan knappt vänta – hennes första strid blir den om ledarskapet inom Alliansen – för övrigt som den andra partiledare på kort tid som axlar barn och partiledarskap utan att behöva ursäkta sig. Sedan väntar valrörelsen 2016. Annie Lööf har bara börjat.