Sam Ham vill inte ha en påklistrad offerroll.

Iransk hbtq-aktivist vägrar vara offer

2015-06-26 | Sholeh Irani padlock

UTRIKES

Sam Ham bor i Berlin som politisk flykting sedan 2010. Som antirasist och hbtq-rättsaktivist lever hen upp till sin rebelliska och lärorika uppväxt i Iran. Ändå kommer hen inte undan de påklistrade identiteterna som ”offer” och ”passiv” i Berlin.

Sam Ham föddes i slutet av 80-talets blodiga Iran-Irakkrig. Hen växte upp i en av Irans mörkaste perioder, då oliktänkande tystades helt och gruppavrättningar spred skräck. Terror dominerade vardagen och många flydde landet. De åren under uppväxten var Iran ett isolerat land och på grund av hård censur (då fanns inget internet), fick den yngre generationen inte mycket information om västvärlden.

– Den förfinande bilden av väst som vi unga i reaktion till den iranska regimens fientliga inställning föreställde oss, raserades när jag hamnade på flyktingförläggning i Tyskland och upplevde hur djupt rotad rasismen var.

Flera identitet

Sam Ham är noga med att beskriva sina mångfacetterade identiteter. För hen går det en viktig skiljelinje mellan de identiteter som påtvingas Europas rasifierade och de som hen själv valt och utvecklat genom sina egna val och livskamp.

– Vem är jag? Det bror på i vilken social kontext jag befinner mig. Min identitet när jag levde i Iran som en politisk aktiv student skiljer sig från den identitet jag har nu, som flykting, en som utsätts för rasism, både den vardagliga och systematiska, som lever ett öppet liv som queer, bortom den normativa binära könsuppdelningen, bortom man eller kvinna. När jag levde i Iran var en del av de påklistrade identiteter som icke-vit eller "muslim" irrelevanta. Jag får nya identiteter av ett samhälle som präglas av vita kristna och postkoloniala normer. Men trots allt identifierar jag mig som en politisk flykting med rötter i iransk student- och vänsterrörelse och en normkritisk queer. I dag identifierar jag mig med den alternativa, antirasistiska queer-rörelsen, mer än jag gör med min nationella identitet, med min iranskhet.

Påklistrad offerroll

Sam Ham är en öppen försvarare av hbtq-personers rättigheter. Hen publicerar berättelser om sin egen uppväxt och diskuterar ämnet på persiska med iranier. Sam Ham tycker att hens erfarenheter eller identiteter, avviker från de hbtq-personer som är födda och uppvuxna i hens nya hemstad Berlin, men inte för att hen ser sig själv som "offer", utan tvärtom.

– Hbtq-personer med rötter i Mellanöstern ges ofta en sorts nedsättande identitet här i västvärlden: "offer" och passiv, en alla ska tycka synd om. Detta medan västerländska hbtq-personer presenteras allt mer som ”de fria och lyckliga”.

Den påklistrade offerrollen i stället för kämpe och aktör i sina liv, har stört Sam Ham i politiska och intellektuella miljöer i Berlin.

- Genom att inte vara vit och komma från ett annat land, som Iran, fångas en in i en förutbestämd orientalisk och rasistisk ram. Det spelar ingen roll om vi arbetar och kämpar tillsammans i hundra år i de feministiska och hbtq-miljöerna i Europa. Fortfarande förväntas vi bara öppna munnen när det gäller iranska mattor och tusen och natt! Om homosexuellas avrättningar och Ahmadinejads grymheter...Vi förblir exotiska objekt, från akademiska världen till sovrummets sängar.

Alltid levt som ”den andra”

Sam Ham har nyligen påbörjat sina studier på universitetet. Även där har hen upptäckt det trånga utrymmet tillgängligt för personer från Mellanöstern under diskussionerna kring sociala frågor. Men Sam Ham har lärt sig av sina strider i Iran att vägra lyda, att revoltera och vara krävande när det gäller sitt spelrum.

– Jag och många som jag kom under de senaste åren till Europa med vår ryggsäck av erfarenheter från de nyfödda politiska sociala rörelserna och den feministiska kampen i Iran. Efter flykten hamnade vi direkt i den antirasistiska kampen i Europa. Kom in i de feministiska och hbtq-kretsarna. Här upplever jag och många som mig, rasismen vid sidan om homo- och transfientligheten. Detta har gjort att vi hela våra liv levt som ”den andra”, i alla sammanhang har vi varit den främmande. Så detta är inget nytt för oss.

Rasifiering av muslimer

Sam Ham kritiserar ofta nykolonialismen och den utbredda rasismen mot muslimer i sina persiska texter.

– Jag använder inte ordet fobi, när det gäller västvärldens behandling av muslimer eller de som kommer från islamiska länder, de som utsätts för hat och våld, oavsett vilken religion eller övertygelse de har. Att kalla den rena rasismen mot muslimer för islamo”fobi”, normaliserar bara det rasistiska våldet och felaktigt reducerar det till ”rädsla” eller oro för en religion. Det är lika fel att kalla våldet mot homosexuella för homofobi. Det handlar inte om fobi. Ingen torterar, förtrycker och mördar en annan för att en är ängslig! Det här är rasism och hat, det är trans- och homofientlighet. På samma sätt som vi talar om antisemitism, måste vi kalla andra former av rasism för det de är.

Hatet mot muslimer, tycker den sekulära Sam Ham, handlar om rasifieringen av muslimer. Det handlar inte om islam som religion, för rasisterna är muslimer en mindervärdig ”ras”.

– Tyvärr är tolkningsrätten om muslimer och islam i Europa monopoliserad av vita kristna nyliberaler eller den sekulära vänstern som ändå präglas av kristna värderingar och synen som rangordnar alla andra som främmande och hotfulla. Å andra sidan är reaktionen till denna utbredda och komplicerade form av rasism, inte så lyckad heller. En del romantiserar religionen och i det här fallet skönmålar en romantisk bild av islam.

Europas ”De andra” som deltar i kampen för rättvisa och förändring blir allt yngre. Sam Ham tillhör den yngre generationen iranska politiska flyktingar, ändå liknar hens upplevelser den äldre generationens iranska flyktingar som har levt i Europa sedan 80-talet.