EU:s nya jämställdhetsstrategi väcker debatt i Storbritannien

2015-06-23 | Jytte Guteland padlock

UTRIKES/EUKRÖNIKAN

”Ibland när arbetet känns långsamt kan det vara bra att ta kraft genom att se det positiva resultat som svenska jämställdhetsreformer har inneburit. Sverige har förändrats. Kvinnor är friare idag. Fler familjer delar ansvaret därhemma.” Det skriver Jytte Guteland som kastades tillbaka till 30-talets Sverige efter en tevedebatt om delat ”hushållsarbete” i brittiska BBC.

Jytte Guteland är europaparlamentariker frö Socialdemokraterna och en av feministiskt perspektivs fyra EU-krönikörer. Övriga krönikörer är Soraya Post, Feministiskt initiativ, Malin Björk, Vänsterpartiet och Linnéa Engström, Miljöpartiet.

Nyligen röstade Europaparlamentet för en jämställdhetsstrategi för EU. I strategin ingick skrivningar om att hushållsarbete måste fördelas jämnare mellan kvinnor och män, arbetet mot diskriminering måste skärpas och kvinnors rätt till fri abort markerades tydligt. Vi var många europaparlamentariker som gladdes åt strategin. Vi var framförallt nöjda med att en majoritet i Europaparlamentet nu stödjer kvinnans rätt till sin egen kropp och att abortmotståndarna har blivit färre jämfört med det förra parlamentet. Under den förra mandatperioden röstades nämligen den så kallade Estrella-rapporten ned och abortmotståndarna firade triumfer i Strasbourg.

En vecka senare, dagen före midsommar närmare bestämt, medverkade jag i en nyhetssändning i BBC. Ämnet var hushållsarbete och nyheten var att Europaparlamentet ville styra hur arbetet i hemmet fördelas. Nyhetsstationen ville ha med någon av de feminister som stödde beslutet och de var intresserade av att ha med en svensk parlamentariker eftersom arbetsfördelning i hemmen ser jämnare ut i Sverige än den gör i Storbritannien.

Glad i hågen tog jag mig till inspelningen, med förhoppningen att delta i ett samtal om hur politiken kan motverka den skeva arbetsfördelningen och vilka politiska verktyg som är mest verksamma för att lyckas. Jag väntade mig frågor om vilken roll politiken kan spela och kanske en del kritiska frågor om huruvida EU ska bry sig eller om inte medlemsländerna är mest kompetenta att klara av detta själva.

Döm om min förvåning när samtalet istället handlade om att ”politikerna lägger sig i hur vi städar hemma” och ”det är inte politikens roll att bry sig om hur vi har det hemma, det finns inget problem som de ska lägga sig i!”. Politikern som kritiserade mig under nyhetssändningen var representant från Ukip men jag fick ändå en känsla av att hennes ålderdomliga attityd gällande jämställdhet betraktades som mainstream i det brittiska offentliga samtalet.

När jag gick från sändningen, hade jag en surrealistisk känsla av att ha klivit in på trettiotalet i den roman jag just nu läser. Jag läser Kristina Sandbergs Att föda ett barn. Jag läser den första delen i en triologi om hemmafrun Maj. Det är nyttig läsning för alla som vill försöka förstå hur livet kunde se ut för den som stannade hemma, skötte hushåll och barn.

Insikten efter min medverkan i den brittiska diskussionen tillsammans med det historiska nedslaget jag just nu gör i hemmafrutidens Sverige gav mig ändå främst hopp om att förändring är möjlig. I Kristina Sandbergs romaner beskrivs ett Sverige där tongångarna var mycket lika de åsikter som vädrades i BBC. För mig är det tydligt att väldigt mycket har förändrats i Sverige sedan dess. Allt fler i Sverige erkänner att det finns strukturella problem som missgynnar kvinnor. Allt fler ser det som problematiskt att kvinnor utför majoriteten av det obetalda arbetet i hemmet. Allt fler kan koppla hushållsarbete och ansvaret för barnen till den underordning som sedan också drabbar kvinnor på arbetsmarknaden.

Ibland när arbetet känns långsamt kan det vara bra att ta kraft genom att se det positiva resultat som svenska jämställdhetsreformer har inneburit. Sverige har förändrats. Kvinnor är friare idag. Fler familjer delar ansvaret därhemma. Färre känner maktlöshet i vardagen. Berättelserna om dessa framsteg får inte förminska arbetet för alla de kvinnor som fortfarande tar det fulla ansvaret hemma, de som så ofta också har sämre arbetsvillkor och lägre löner, men det kan användas för att ta kraft och visa att förändring är möjlig!