Mäns våld kostar miljardbelopp årligen.
14 miljarder kronor – notan för mäns våld mot kvinnor varje år
2015-06-02 | Eva Lindholm
1
INRIKES
Vad får mäns våld kosta, och vem ska betala? När vi diskuterar våldsförebyggande arbete räknas kronor och ören, men hur ser prislappen ut? Nationalekonomen Ingvar Nilsson har kommit fram till en nota på 13-15 miljarder årligen, enbart för mäns våld mot kvinnor. Ändå vill han inte tala om resursbrist.
– Det handlar om hur vi fördelar våra resurser, säger Ingvar Nilsson. Han vill se tidiga investeringar i socialt arbete.
Under 35 års tid har Ingvar Nilsson tillsammans med Anders Wadeskog räknat på utanförskapets, preventionens och rehabiliteringens ekonomi. De har identifierat två huvudproblem i det förebyggande arbetet: Brist på samverkan och kortsiktighet.
– Vi kallar det stuprörsorganisering, man kan sitt rör men har ingen helhetssyn och då blir det svårt att göra rätt, säger Ingvar Nilsson.
Att ingen enskild enhet eller myndighet äger frågan om våld eller det våldsförebyggande arbetet gör inte bara att helhetssynen blir lidande utan även att frågan om kostnader blir komplex.
– Problemet är att om en enhet satsar på förebyggande arbete så tillfaller inte vinsterna dem utan någon annan, säger Ingvar Nilsson, satsningar i skolan till exempel ger rektorer och skolchefer röda siffror men blir en vinst för socialchefen.
”Struliga” killar kostar
För att komma vidare menar Ingvar Nilsson att vi måste se under ytan och se de sociala mönster och strukturer som leder till våld.
– Det vi då ser är social utsatthet, ekonomiskt beroende, dåliga skolresultat och ett ”vi och dem”-förhållande, säger han och tillägger:
– Det handlar om existentiellt förvirrade unga män.
Frågan som Ingvar Nilsson vill att kommunerna och alla andra aktörer ska ställa sig är, hur fördelar vi resurserna? När är det läge att spara och när är det läge att investera?
– Vi såg det redan på dagis, den storyn har jag hört för många gånger, säger han.
För att tydliggöra kostnaderna exemplifierar Ingvar Nilsson, med berättelsen om Sony, en ”strulig kille” som redan som 10-åring kostat samhället närmare 600 000 kronor i olika sociala insatser trots att han fortfarande går i skolan.
– Men det är nu i slutet på mellanstadiet, eller början av högstadiet som han bygger upp sitt våldskapital, och hans närvaro i skolan minskar.
När Sony närmar sig sin 18-årsdag har han varit omhändertagen och kanske institutionsplacerad, beroende på hur länge och ofta, ligger samhällets kostnad för honom nu på mellan 1 och 5 miljoner. Det är ganska troligt att Sony blir yrkeskriminell och då beräknas han ha kostat samhället 100 miljoner innan han fyllt 40.
– Och när en person dömts för ett våldsbrott finns ingen resursbrist, utan då blir det fängelse, men tidiga insatser i skolan kan mycket väl få stå tillbaka på grund av resursbrist, säger Ingvar Nilsson och fortsätter:
– Frågan är ju vad det kostar att göra något jämfört med att inte göra något.
En misshandel mellan två personer, ett så kallat vanligt krogslagsmål eller gatuvåld som inte leder till invalidisering för varken förövare och offer, kostar enligt Ingvar Nilssons beräkningar 5-6 miljoner per person.
– Det som förvånar många är att det är Försäkringskassan som är den största finansiären, de här killarna får någon slags kognitiv funktionsnedsättning och kommer inte kunna jobba i alla yrken eller heltid utan vara arbetslösa och sjukskrivna i långa perioder, och det kostar.
Destruktiva manliga subkulturer
Fokus under senaste tio åren för Ingvar Nilsson och Anders Wadeskogs ekonomiska analyser har framför allt varit gatuvåld, gängkriminalitet, social oro och sociala risker, missbruk, vitmaktrörelsen och andra destruktiva, manliga subkulturer.
Men nyss fick de även i uppdrag att räkna på mäns våld mot kvinnor, deras analys ska bli en bilaga i den nationella strategi mot mäns våld mot kvinnor som slutredovisas inom kort, men några räkneexempel kan Ingvar Nilsson ge redan nu.
Ingvar Nilsson: Det lönar sig med tidiga investeringar i socialt arbete.
– Tidigare har ju fokus varit på offren, av uppenbara skäl, men vad händer med förövarna? De döms, sitter av en tid, kommer ut och upprepar scenariot.
Så för att få med den totala kostnaden för mäns våld mot kvinnor har Ingvar Nilsson och hans kollega har räknat på alla personer som något sätt är inblandade i en ”måttlig” misshandel, och här ber han direkt om ursäkt för ordvalet men han vill understryka att detta på intet sätt är ett värsta scenario, utan så som det brukar se ut.
– Misshandeln sker ju vanligtvis inte en gång, utan pågår över en längre tid, men om vi räknar på en avgörande händelse när polis och sjukvård tillkallas, då kan vi säga att kostnaden för offer respektive förövare ligger på cirka 5 miljoner var på ett 45-årigt tidsperspektiv. Finns det då barn med i bilden, som sett pappa slå mamma, då ökar kostnaderna för samhället.
– Vi kan se att dessa barn oftare underpresterar i skolan, och bara 5 års senare inträde i arbetslivet kostar samhället mellan 3-4 miljoner, men vi ser även att de är arbetslösa och sjukskrivna i större utsträckning, säger Ingvar Nilsson. Försiktigt kalkylerat kostar mäns våld mot kvinnor samhället årligen mellan 13-15 miljarder.
Sociala investeringsfonder
Ett sätt att möjliggöra långsiktigt och förebyggande arbete med exempelvis program som MVP, Mentors in Violence Prevention, är att som kommun skapa sociala investeringsfonder.
– Kommuner och landsting har ju ofta väldigt lite fria pengar, detta är ett sätt att få loss pengar till preventivt arbete, och de senaste 5 åren har det hänt mycket, säger Ingvar Nilsson. Norrköping, Örebro, Enköping, Tomelilla och Borås är några av de kommuner som satsat på sociala investeringsfonder. I Örebro och Södertälje har man även inlett ett samarbete med bostadsbolagen som renoverar i miljonprogramsområden för att de arbetslösa som bor i området ska kunna delta i arbetet och bli anställningsbara.
– Här skapar man fysisk och social renovering, det är lönsamt för kommunen och det borde vara möjligt att ha sociala klausuler i upphandlingar och ta hänsyn till detta vid offentliga uppköp.
Ingvar Nilsson är optimist och ser ljust på framtiden, men tycker att det förebyggande arbetet bör gå fortare.
– Jag tar ofta exemplet med ett avtal mellan en skola och ett socialkontor någonstans i Västsverige, varje gång socialen placerar en person på institution får skolan stå för 40 procent av kostnaden. Att satsa tidigt gör att man sparar kostnader sen.
Kommentarer
Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.
annons:
Följ oss
Gå till sidtoppen
tillkommer existensen av grundlaggande etiska problem i rattsvasendet som straffrattsforskaren Kerstin Berglund konstaterat se replik till Nina Rung DN debatt 1/6 2015