Maria Jacobson är återkommande kulturkrönikör i Feministiskt perspektiv.

Maria Jacobson: ”Omodernt med branschsamtal”

2015-05-06 | Maria Jacobson padlock

OPINION

”Branschsamtal? Shit, har vi hört det förut? Jajamänsan, sedan 1970-talet. Detta ständiga samtal med reklambranschen börjar visa tendenser till en urspårad terapi. Alternativt en oklädsam respekt för branschen.” Det skriver mediekritiska debattören Maria Jacobson efter beskedet om att regeringen väljer samtal framför lagstiftning i frågan.

Jag kan inte låta bli att bli besviken över regeringens brist på handlingskraft när det gäller könsdiskriminerande reklam. Som Feministiskt perspektiv rapporterade i början av maj är det bästa jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) kan erbjuda – åtminstone för stunden – samtal med branschen. Det lagförslag som presenterades för regeringen 2008 får fortsatt stanna i malpåse.

Branschsamtal? Shit, har vi hört det förut? Jajamänsan, sedan 1970-talet. Detta ständiga samtal med reklambranschen börjar visa tendenser till en urspårad terapi. Alternativt en oklädsam respekt för branschen.

Jag tycker det är att fega ur att inte ta i mer. Visserligen skrev jag i en krönika i februari att det möjligen kan vara politiskt känsligt att ta upp frågan om en lag mot könsdiskriminerande reklam just nu, med tanke på att yttrandefrihetsfrågan generellt har blivit mer laddad än på många år.

Men om regeringen vågat väcka frågan om lagförslag hade en mer öppen debatt för och emot synliggjort konflikten mellan grundlagsvärdena yttrandefrihet och könsdiskrimineringsförbudet. Branschsamtal i slutna rum låter vare sig feministiskt, progressivt eller ens modernt. Åsa Regnér och konsumentminister Per Bolund (MP) skrev i slutet av april en debattartikel, publicerad i Metro med rubriken Vi behöver mer mångfald i reklamen. Detta låter yrvaket – särskilt med tanke på att den socialdemokratiska statsministern Göran Persson för tio år sedan sa sig vara beredd att lagstifta mot sexualiseringen i medierna. Den dåvarande regeringen skapade till och med ett politikområde som hette Sexualiseringen av det offentliga rummet.

Men nu börjar regeringen alltså om på ny kula i frågan. Trots att Regnér/Bolund konstaterar att Sverige har åtaganden enligt FN:s Handlingsplan för kvinnors rättigheter, Pekingplattformen, sedan 1995, tycks Sverige inte komma längre än till samtal på området medier och reklam. Det står alltså helt still.

I debattartikeln finns några rader jag särskilt vänder mig emot: ”Som jämställdhets- och konsumentministrar i regeringen välkomnar vi särskilt branschens eget initiativ och kommer senare i år att bjuda in såväl företrädare för reklammakare som säljare och köpare för samtal.” Det initiativ citatet syftar på gäller Sveriges kommunikationsbyråers kampanj Vem får synas i svensk reklam?

Det jag ogillar är ordet köpare. Inför regeringen är jag inte i första hand kund, utan människa, medborgare, person, väljare, invånare eller allmänhet. Själva poängen med att tala om könsdiskriminering och reklam innebär att området lyfts från att enbart gälla säljare-kundrelationen till att vara mer samhällsomfattande.

Medborgarbegreppet är visserligen inte okontroversiellt men i förhållande till kundbegreppet är det användbart. Det handlar om hur makten betraktar den enskilda människan. Gradvis har det skett ett perspektivbyte på oss människor, personer, medborgare, individer eller vad en vill kalla sig, från några som har politiska och sociala rättigheter i ett samhälle till några som kan shoppa. ”Samhället liknas alltmer vid en butik”, som socialdemokraten Håkan Juholt skrev i en riksdagsmotion 2013, där han kritiserade förminskandet av människan till en kund.

En lag mot könsdiskriminerande reklam skulle vara ideologiskt klargörande när det gäller vad regeringen menar med feminism och könsdiskriminering samt hur regeringen ser på oss människor. Eftersom reklam genomsyrar våra liv – även när vi inte står i begrepp att shoppa – är den att betrakta som ideologiska och normativa yttranden. Handlar det dessutom om diskriminering är det viktigt att en feministisk regering markerar att yttranden som könsdiskriminerar inte är tillåtna.