Nätverket Ingen människa är illegal protesterar mot Migrationsverkets förvar av oskyldiga människor.

Ville anmäla svenska staten – dog under deportation

2015-04-16 | Ingen Människa är Illegal, Stockholm padlock

OPINION

Sverige frihetsberövar människor som inte har begått ett enda brott. Abdel Ibrahim, som egentligen heter något annat, var en av dem. Han hade tänkt stämma svenska staten för olagliga inlåsningar. I dag är det en månad sedan han dog, fastlåst och troligen neddrogad av polisen i en kriminalvårdsbil. Troligen kommer ingen att ställas till svars. De ansvariga är fortfarande i tjänst, skriver Ingen människa är illegal, (IMÄI).

I början av mars kontaktade Abdel Ibrahim Flyktinggruppernas Riksråd, FARR, och bad om att någon skulle besöka honom på förvaret. När vi var där fick vi veta att anledningen inte var för att få hjälp med sitt ärende – han ville att vi skulle anmäla Migrationsverket för deras olagliga inlåsningar, utan brottsmisstanke, utan tidsgräns.

Två veckor senare dog Abdel Ibrahim i kriminalvårdens bil, under ett deportationsförsök.

Kriminalvården och Migrationsverket bär det fulla ansvaret för Abdel Ibrahims död. Det var ingen ”tragisk olyckshändelse”, det var en konsekvens av den rasistiska verksamheten som Migrationsverket och kriminalvården bedriver.

Abdel Ibrahims död visar hur gränsregimen blir alltmer dödlig även inifrån. Med förra årets självmord och självmordsförsök inne på förvaret, självbränningar på Migrationsverket, barn och kvinnor som blir apatiska och nästan svälter ihjäl och nu detta, en person som faktiskt dödas av utvisningsproceduren.

Det som ligger bakom detta är en rasism som gör skillnad på människor som har rätt att vara här och de som inte får det, sådana vars liv inte är lika viktiga, som kan tvingas till krigsdrabbade länder eller platser där de blir förföljda.

Det är samma rasism som ligger bakom att det går att behandla en människa så som Abdel Ibrahim blev behandlad. Han hade inte brutit mot någon lag, ändå blev han inlåst i Migrationsverkets fängelse i Märsta, nära Stockholm, i två månader. Ändå blev han sannolikt neddrogad av kriminalvårdare emot sin vilja, med tvång och våld fastlåst med handbojor och midjefängsel, tvingad av fem personer in i ett flygplan som skulle ta honom till ett krigsdrabbat land där han fruktade döden, och våldsamt tvingad att sitta ner tills han förlorade medvetandet.

Det är samma rasism som ligger bakom att kriminalvårdaren och polisen inte tog situationen på allvar när Abdel Ibrahim förlorade medvetandet. Att de inte värderade hans liv på samma sätt som de skulle gjort om det hade varit någon av de andra passagerarna som hade svimmat. Att de inte kallade in ambulansen eller räddningstjänsten på Arlanda som har en sjukvårdsbil och en akutsjuksköterska på plats.

Och det är samma rasistiska strukturer som nu, efter Abdel Ibrahims död, inte ens ifrågasätter Migrationsverket och Kriminalvårdens verksamhet och rutiner. En rasism som gör att åklagaren bara vill kolla om rutinerna har följts – och att det i så fall vore godtagbart? Att det inledningsvis bara rubriceras som eventuellt tjänstefel, att ingen sätter stopp för alla kommande utvisningar tills det har kommit fram hur något sådant kunde hända. En rasism som verkar se Abdel Ibrahims död bara som en olycklig biverkning av utvisningsverksamhet.

Ska kriminalvården bokföra det som hände som verkställd utvisning? Målet med utvisningen, att bli av med personen, har ju nåtts. De hade ju inte brytt sig om han hade dött en vecka senare av en bilbomb i Bagdad.

Abdel Ibrahim ville att Migrationsverket skulle dömas för att låsa in oskyldiga människor i flera månader. Inte för hans skull, sa han, men för att han inte ville att någon annan skulle råka ut för det som hände honom. Migrationsverket och Kriminalvården hade tagit makten över hans liv på så många sätt. Nu är de ansvariga för hans död, men samhället kommer antagligen inte döma, än mindre straffa, någon för det. Samtliga inblandade är fortfarande i tjänst.

Vad mer måste hända för att Sverige ska sluta med de omänskliga deportationerna? Hur många fler människor måste dö i Migrationsverkets fängelser, efter deportationen eller redan i kriminalvårdens bilar? När blir alla människor – människor?