Ali Riley och Amanda Ilestedt

Bild: Moa Dahlin

FC Rosengård – en familj med siktet inställt på Europatitel

2014-10-17 | Louv Brattgård , Foto: Moa Dahlin padlock

SPORT

I onsdags blev FC Rosengård klara för åttondelsfinal i Champions League efter att ha vunnit även returmatchen mot ryska Ryazan VDV hemma i Malmö, och kan nu fortsätta resan mot Berlin där finalen ska hållas i maj 2015. Louv Brattgård och Moa Dahlin följde med FC Rosengård på deras första anhalt mot målet när laget åkte till Ryssland i förra veckan.

De har vunnit fyra SM-guld på fem år, är rankade fyra i Europa och har ett lag som vimlar av landslagsstjärnor. Men att ta hand om varandra innan och efter domaren blåser i sin pipa är minst lika viktigt som prestationen på planen.

FC Rosengård är Sveriges bästa fotbollslag och en väldigt stor familj. Nu ska de bli bäst i Europa.

De drömmer om Berlin den 14 maj 2015. En resa som startar i ryska Rjazan.

Deras resa har pågått sedan klockan kvart i fem på morgonen. Då samlades den arton spelare stora truppen på Malmö IP och resan mot Kastrup började. På sina förutbestämda platser försökte någon ta igen missade sömntimmar. Andra pratade förväntansfullt om resan. Det var nedsläckt i bussen, Malmö sov fortfarande i mörkret utanför fönsterrutan, radion spelade ”YMCA” på lite för hög volym.

Kathrin Länget och Anja Mittag

Från Kastrup gick färden till Berlin. En mellanlandning i fyra timmar på väg till sextondelsfinalen i Rjazan i Champions League.

Det är till Berlin de vill komma tillbaka, till finalen den 14 maj.

– Det är bilden jag ser i huvudet, även om det är en lång väg dit, säger Amanda Ilestedt mittback i FC Rosengård.

Hon har fyllt tjugoett i år. Ändå är hon en veteran i laget som varit med och firat fyra SM-guld på Malmö IP. Hon berättar att det är bättre i FC Rosengård nu, än då.

– I början när jag kom till laget var det mycket mer uppdelat. Vi som var yngre hängde själva och hade nästan ingen kontakt alls med äldre. Så är det inte alls nu, alla kan hänga med alla och det gör stämningen mycket bättre. Vi är ju iväg mycket tillsammans, det är sådant som stärker oss, säger hon.

Familjen FC Rosengård kommer fram till Rjazan tjugo mil sydost om Moskva vid middagstid. Det är nu laget ska börja ladda för match. Middagen serveras i en matsal med hög rysk popmusik ackompanjerad av någon form av bildspel som inte alls verkar ha med musiken att göra.

Det blir en del språkförbristningar när en spelare frågar efter laktosfri kost. Jakten på mjölkfri mat startar. FC Rosengårds vd, assisterande tränare och tolk är inblandande i att försöka få hotellpersonalen att förstå vikten av att det blir rätt med maten.

– Det hänger jättemycket på vad spelarna äter. De får ju inte bli sjuka av maten vi ger dem dagarna innan match, förklarar assisterande tränare Daniel Nilsson.

Den tyske huvuddomaren och bollkallebarn.

Sara Björk Gunnarsdottir, Therese Sjögran, Lina Nilsson, Ramona Bachmann, Marta

Han kom till Rjazan flera dagar innan resten av laget. För att gå och titta på en match som motståndarna FC Ryazan VDV spelade och för att få i ordning allt på hotellet.

Och allt är i sin ordning. Nästan i alla fall. Mittbacken Anita Asante fick inte följa med till Ryssland. – Det var en ruta som någon på Migrationsverket fyllt i fel för flera år sedan när hon flyttade till Göteborg. Både vi, fotbollsförbundet och Uefa har skrivit till det ryska fotbollsförundet och myndigheter för att försöka få dem att göra ett undantag, men det har blivit blankt nej, berättar Klas Tjebbes, vd i FC Rosengård.

Dagen innan match är en lugn dag. Spelarna får förmiddagen ledig, några sover länge andra går på en promenad. Amanda Ilestedt och Elin Rubensson sover framför ett ryskt cykellopp på tv:n.

– Det är mest så här vi brukar göra, ta det riktigt lugnt när vi kan. Det är en bra förberedelse, säger Amanda Ilestedt när hon vaknat från sin förmiddagslur.

– Men när det är hemmamatch brukar jag alltid typ städa innan match, för att få tiden att gå, fortsätter hon.

– Jag gör inget speciellt innan jag ska spela. Men jag måste alltid lyssna på Magnus Uggla. Jag vet faktiskt inte varför men det är liksom mitt bästa sätt att förbereda mig, säger Elin Rubensson och skrattar. Hon säger att det var mer skrock i laget förr.

En av säsongens nykomlingar är den enda som säger att hon har en liten ritual innan matchen.

– Men det är kanske inte så mycket skrock, utan mer för att jag är katolik. Men ibland brukar jag liksom prata med mig själv innan matchen. Kvällen innan, när jag ska sova går jag genom matchen i huvudet. Försöker se det framför mig och ber, säger Marta.

Hon kom till FC Rosengård i juli och hon ville till det svenska mästarlaget för att hon vill ta hem en Champions League-titel.

– Det vill jag fortfarande. Det är därför jag är här, säger hon runt lunchbordet där hon sitter och äter kyckling med Kirsten Van de Ven och Katrin Schmidt.

Lina Nilsson och Ali Riley visar sina tröjor för Uefas representant. Det är viktigt att rätt spelare bär rätt tröja.

Amanda Ilestedt får hjälp att tejpa fötterna.

Lina Nilsson får behandling efter träning.

Trion har spelat tillsammans tidigare också, fast då i rödgula Tyresötröjor. Alla tre är glada att de nu spelar i FC Rosengård.

– På fotbollsplanen är det ungefär samma som i Tyresö men stämningen utanför planen är mycket bättre här, säger Marta.

Katrin Schmidt håller med.

– Det är här det bästa laget jag någonsin spelat i, säger hon.

FC Rosengård-spelarna tror på sin egna och varandras förmågor. SM-guldet säkrade de för någon vecka sedan med tre omgångar kvar av Allsvenskan. De har kvalificerat sig så långt de kan för säsongen i Svenska cupen.

– Förutom att laget består av fantastiska fotbollsspelare, både rutinerade och unga, tror jag att stämningen i laget gör mycket för att det ska bli bra, säger tränare Markus Tilly.

Han tog över rollen som huvudtränare i juni.

– Det är en fantastisk grupp att leda. Det svåraste i mitt jobb är att hitta en balans mellan att motivera spelarna som är utanför startelvan att konkurrera med de i startelvan. Och att de som får starta presterar så mycket att de får behålla sin plats. Det är en balansgång, säger han.

I det mintgröna, ganska slitna omklädningsrummet sitter FC Rosengårdsspelarna i varsin platsstol och snör på sig sina skor. Det är ungefär en timme kvar till avspark i Champions League. Musiken dunkar högt. Ali Riley sjunger med i låtarna. Några andra spanar in det ryska matchprogrammet.

– Nu har jag i alla fall lärt mig hur mitt namn ser ut på ryska, säger Amanda Ilestedt.

– Lova mig att säga till i fall jag någonsin klipper mig i den här frisyren, säger Kirsten Van de Ven efter en titt på de blanka sidorna.

Andra spelare sitter med fokuserade blickar i en hörna, inne i sin egna värld. Förberedelserna ser olika ut för olika personer.

– Jag tycker det kan vara ganska skönt att tänka på något annat innan matchen och sedan fokusera allt när domaren blåser i pipan, säger Katrin Schmidt.

Anja Mittag och Marta i korridoren till omklädningsrummet.

Marta och Kirsten Van de Ven.

De röd-, vit-, blåa läktarna på CSK YSC Stadium fylls på sina ställen med fotbollsfantaster, skolklasser och militärer.

– Men chilla med poliser och militärer, utbrister Sarah Mellouk när hon går in på arenan.

Planen är ojämn, spelet i den första halvleken också. Men i den andra får Malmölaget fart på sitt passningsspel. De dominerar och sätter snabbt 1-0. När domaren blåser av matchen har Rosengård med sig en 3-1 ledning till returmötet i Malmö.

Tillbaka på hotellet är det dags för en sista middag innan hemresan.

– Har vi råd att fira med Cola? undrar någon med en lite sarkastisk ton. Sportchef Erling Nilsson säger att de har de visst. Några beställer in en läsk till maten.

De svenska mästarna som just vunnit sin första match i Champions League har fått be Malmö kommun om pengar för att ens ha möjligheten att åka. Varenda krona är viktig.

De andra mästarlaget från Malmö, herrlaget Malmö FF, är också med i Champions League. De drar in över 200 miljoner kronor eftersom de kvalificerat sig dit.

– Om man tänker på det så är det ju bara helt sinnessjukt att det är så olika. Jag vet att det är olika med intresset och tv-pengar och sådant där. Men ändå. Det går knappt att tänka på, säger Nicoline Sørensen.

Och sedan väntar fjorton timmars resa hem igen. Några fastnar på flygplatsen i Düsseldorf efter strul i en säkerhetskontroll och kommer inte hem förrän mitt i natten.

Långa resor, hårda planer, ont om pengar – men ändå är det värt det.

– Så klart är det värt det. Att spela fotboll är det bästa som finns och ja, laget är helt fantastiska. Det är som om att vi är en liten familj, säger Amanda Ilestedt.