Den feministiska kampen har ofta beskrivits som en vågrörelse. I dag har rörelsen medvind, men 2010, när tankarna om en feministisk nyhetstidning på nätet först formulerades, upplevde initiativtagaren Anna-Klara Bratt att det var i princip omöjligt att diskutera feministiska frågor.

– Det var svårt att komma till tals och om du lyckades publicera något kom hot och hat som ett brev på posten, säger hon.

Vi träffas på Feministiskt Perspektivs redaktion. Här ryms tre skrivbord, en bokhylla och en soffa i ett litet rum. Någon har köpt en vetelängd. Kaffekannan skickas runt. Ekonomiansvariga kommer förbi med sin hund. En debattartikel som eventuellt ska publiceras diskuteras intensivt av två redaktionsmedlemmar. Det tar en stund att få med sig Anna-Klara Bratt ut ur rummet, för att genomföra intervjun om hur Feministiskt Perspektiv blev till.

Starkt gensvar

Vi slår oss ner i biblioteket. Anna-Klara Bratt förklarar att bakgrunden till tidningen var behovet av en feministisk arena. Som exempel på hur klimatet såg ut för fyra år sedan berättar hon om en debattartikel om bristande könsbalans i en antologi som hon skrev på dåvarande debatt-sajten Newsmill.

– Texten ledde till hundratalet kommentarer varav de flesta var förlöjliganden, hat och även hot. Så var det om jag som kvinna tog plats och nämnde orättvisor mellan könen. Det var en påtaglig försämring jämfört med på 1990-talet. Jag trodde inte att jag skulle uppleva en sådan backlash!

När alliansen dessutom vann en andra valomgång 2010, gick Anna-Klara Bratt tillsammans med en handfull andra personer, som skulle komma att bli embryot till en redaktion, ut med en offentlig förfrågan till 100 kända feminister: ”Vill ni ha en feministisk tidning?” Alla svarade att det behövdes. Ingen svarade nej.

– Det läckte ut i media och jag blev uppringd och fick frågan: ”Stämmer det att ni ska starta tidning?”. Jag svarade som det var: när vi får 1 500 som säger att de vill prenumerera startar vi. Då fick vi det på mindre än en vecka.

Initiativet visade att det fanns en efterfrågan – och ett motstånd. I samma veva lade Dagens Nyheter ut webb-frågan ”Behövs en feministisk tidning?” Cirka 7 000 personer svarade, många var emot.

– Frågan väckte en fruktansvärd våg av hat och hot. Inklusive dödshot och riktigt homofobiska attacker. Vi bestämde oss för att gå från ord till handling och meddelade ett vi drar igång den 5 november.

Kompensatoriskt berg

Den första tiden var Feministiskt Perspektiv en gratistidning som hette Försmak. Initiativet ledde till ett massivt glädjerus från feminister på alla kontinenter.

– 100-talet personer hörde av sig, från Tokyo, södra Afrika, Argentina, Afghanistan… vi fick mejl från hur många journalister som helst som beskrev hur de inte hittade avsättning för sina jobb om kvinnors villkor. Via delar av det mediekritiska feministiska nätverket Allt är möjligt!, som utgjorde växthus för projekteringen av en feministisk tidning, hade vi tillgång till feministiska kontakter i hela världen. Därtill kom en stor grupp svenska journalister och unga aktivister. Jag tror att det kom ett 40-tal personer på första stormötet.

På Feministiskt Perspektivs stormöten diskuterades frågor som hur journalistiken behöver förändras.

– Vi diskuterade också om vi skulle vara kompensatoriska eller komplicerande, det senare är egentligen drömmen! Men vi kommer aldrig förbi det kompensatoriska berget, att fylla i där andra medier brister. Vi vet att kvinnors representation i medier står och stampar runt 30 procent, en stor andel av dem som skildras har inga kläder på sig och är under 30 år. Det kompensatoriska består i att göra en tidning som också lyfter fram rösterna som inte hörs; rasifierade, äldre, yngre, hbtq-personer... Vi skapades för att så många inte har en röst. Inte ens vita välutbildade medelklassfeminister kom till tals då. I dag finns en upprördhet över att bara de kommer till tals – det är inte bra, men i jämförelse är det en förbättring.

Uppfyllda kriterier

Det första halvåret kom Feministiskt Perspektiv ut enbart tack vare prenumerationsintäkter och volontära insatser. Alla som kunde avstå från lön gjorde det. De mesta av pengarna som kom in gick till teknik för att få sidan på plats. I januari 2011 kom första ”riktiga” numret ut, i bemärkelsen att det var låst och bara tillgängligt på nätet för prenumeranter. Läsekretsen betalade sina prenumerationer och i september samma år beviljades tidningen det första presstödet, eftersom tidning uppfyllt alla kriterier och hade över 1 500 betalande läsare.

Vad möjliggjorde att projektet blev verklighet?

– De volontära insatserna i starten! Och sociala medier var helt avgörande. Jag läste en notis: Facebook ökar mest bland kvinnor över 40, det var viktigt för mig. Jag hade mobiliserat via Facebook en längre tid. Olika kontaktnät knöts ihop, över lands- och generationsgränser.

Hur har tidningen utvecklats sedan start?

– En sak som hände var att det finns så mycket mer att bevaka än vi trodde. Vi tänkte, vi går på de vanliga nyheterna och lägger till ett feministiskt perspektiv. Men det finns så mycket som händer som ingen skriver om. Vi lyckas aldrig bevaka allt vi vill. Det finns så mycket mer gräsrotsaktivism än någon trodde. Det finns en feministgrupp i varje parti, i varje svensk småstad och motsvarande i hela världen. Det var, kanske inte en chock, men inget vi kunde veta. Den arabiska våren blommade ut, vi hade kontakt med kvinnogrupper i Egypten, Tunisien och flera andra länder. De publicistiska funderingarna fick vi lägga åt sidan och bara publicera, publicera, publicera. Och under tiden svara på frågor som ”Vad är en feministisk sport-bevakning?”. Jag tror få visste att det finns ett så stort sportintresse bland kvinnor och feminister!

Hur ser upplaga och ekonomi ut i dag?

– Vi har 2 400 betalande prenumeranter just nu, mellan 100 000-200 000 besökare per månad på våra upplåsta texter och cirka 15 000 medlemmar på Facebook. Vi har råd med drygt fyra tjänster, uppdelade på något fler personer och dessutom har vi en stab av frilansare som vi betalar arvode per text. Vi har dessutom volontärer och praktikanter som hjälper oss. Vi får 1,7 miljoner i presstöd i år och vi drar in cirka 300 000 kronor i år i annons-intäkter, vilket är helt nytt! I år ska vi ta den första betalda semestern.

Varför är det viktigt att Feministiskt Perspektiv finns?

– Det konstiga är att det känns som vi behövs ännu mer i dag än när vi startade, för det politiska läget med högerextremistiska partier som tar större plats i europeiska parlament påverkar det politiska samtalet på ett sätt som ingen är van att hantera.

Vad är du mest stolt över?

– Ett väldigt viktigt jobb var när vi gick vidare med Göran Lindberg-affären. Polisen gick inte vidare med tjejernas anmälningar. Inte heller på köpare som fanns på fickminne. De fokuserade på den största fisken. Avslöjande om sexism inom ungdomsidrotten, den första kartläggningen av trollen på nätet... En annan positiv sak är att via oss kommer gräsrötter till tals. Megafonen är till exempel en så viktig del av samhället som övriga media missat.

Vad har förvånat dig under arbetets gång?

– Den här feministiska våren, måste jag säga! Kan inte påstå att jag vågat mer än hoppats på det. Att feminister går i täten för kamper på alla plan just nu; den antirasistiska, engagemanget i viktiga EU-frågor, hbtq-frågor men också lönefrågor, ekonomiska frågor som rör arbetslivet, juridiska frågor och ja - inom kulturen.

Har Feministiskt Perspektiv påverkat övriga medier och samhällsdebatten – förmått vrida den i feministisk riktning?

– Ja, övriga medier fått upp ögonen för att det finns ett intresse för frågorna. Och feminister på andra redaktioner har fått råg i ryggen. Det är troligare att man presenterar forskning som rör kvinnor som en traditionell nyhet i dag. På sporten visas mer damidrott. Men det finns stora luckor som vi hela tiden jobbar på att kompensera. Nu försöker vi lyfta intresset för hur det ser ut i EU-parlamentet, hur högern driver frågor emot abort och homosexualitet.

Vilken roll spelar Feministiskt Perspektiv när det gäller att påverka kvinnors situation i samhället?

– Jag tror att vi har en samverkande funktion. Debatten om samtyckeslagstiftning är ett bra exempel. Kvinnojoursrörelsen gick samman med unga grupper som verkar för kvinnofrid. Det är historiskt unikt att det blev en så bred samling för samtycke. Vi får alla pressmeddelanden, har alla kontakter och kan förklara varför det når ända fram till riksdagen. Vi ringer upp ministern, fortsätter ställa frågor. Det spelar roll. Vi bygger upp ett tryck och en kompetens.

Hur viktigt är nöje och humor i den feministiska kampen?

– Kultur, humor och nöje har alltid varit en viktig feministisk ventil. Även i perioder när feminismen har varit tillbakapressad har den kunnat blomstra i bloggar, teaterpjäser, filmer, poddar, många har gått över till litterärt skrivande, stå-upp-komik och serietecknande. På den punkten är vi egentligen svaga, men det gör inte så mycket för detta kommer igenom ändå. Kulturen är fläckvis ganska bra ur feministiskt perspektiv. Och ingen annan tidning sprider andras artiklar så som vi gör. Andra tidningar verkar inte kunna bjuda på motsvarande uppmärksamhet åt våra grejer, men det skiter vi i. Vi sitter som en desk, vi kan inte täcka allt, men vi kan dela!

Är du och tidningen fortfarande utsatta för hot och hat?

– Föraktet för feminister finns kvar, men vi utsätts inte alls för lika många hat-mejl som innan vi gick ut offentligt i SVT och talade om hatet mot feminister på nätet. Däremot verkar det rasistiska hatet vara ganska intakt. Det kom en förfärligt brev alldeles nyligen.

Minns du hur, när och varför du blev feminist?

– Jag minns min första irritation. Jag gick i klass 4: Fröken frågade ”Vilka killar vill gå ut och sopa isen innan gympan?” Jag svarade: ”Jag kan också sopa isen.” Det tyckte inte fröken. Då minns jag att jag blev riktigt förbannad. Jag var en stalltjej, van att sopa varje dag. Jag kan tidigare än så minnas andra upphov till irritation, som när min killkusin uppfattades som så rolig och charmig, men när jag pratade var det för mycket. Jag uppmärksammade sådant väldigt tidigt. När jag var 13 kommer jag ihåg att jag tog upp feminismen i skolan.

I dag är Feministiskt Perspektiv en etablerad media-röst. Var finns era kommande utmaningar?

– En utmaning nu är till exempel att bygga den teknik som krävs för att ta betalt på nätet. Och publicistiskt har vi inte riktigt hunnit med feature, till exempel. Vi skulle vilja ha fler feelgood-intervjuer med feminister som annars inte kommer till tals. Översätta mer feministiskt material från övriga delar av världen och vårt eget till andra språk, fler texter om villkoren i arbetslivet, för marginaliserade grupper, funktionshindrade, transpersoner – det finns hur mycket som helst!