På Skolverkats hemsida kan man läsa att det är ”Fritidshemmets uppgift att komplettera förskoleklassen och skolan och att möjliggöra för föräldrar att förena föräldraskap med förvärvsarbete eller studier. Enligt skollagen ska fritidshemmet stimulera elevers utveckling och lärande samt erbjuda dem en meningsfull fritid. Fritidshemmet har en viktig uppgift att främja allsidiga kontakter och social gemenskap.” Det står också att ”Fritidshemmet kompletterar skolan på två sätt:
Tidsmässigt genom att ta emot elever under den del av dagen då de inte vistas i skolan och under loven.
Innehållsmässigt genom att ge eleverna delvis andra erfarenheter och kunskaper än de normalt får i skolan. Tillsammans bör skola och fritidshem bidra till elevernas allsidiga utveckling och lärande.
Det låter strålande bra. Men hur ser verkligheten ut? Skolinspektionen har gjort en genomgång av läget. Man har tittat på kvaliteten, innehållet, och som läsare blir jag förskräckt, som en före detta ensamstående förvärvsarbetande mamma blir jag heligt förbannad! De övergripande resultaten presenteras så här:
Fritidshemmen lever inte upp till sin fulla potential. Huvuddelen av de granskade fritidshemmen skulle i högre grad kunna bidra till att stimulera barnens utveckling och lärande och ge dem redskap som de får nytta och glädje av när de så småningom slutar i fritidshemmet.
Det pedagogiska uppdraget måste tas på mer allvar.
Barnens emotionella och intellektuella utveckling behöver mer stöd.
Större variation behövs för att stimulera alla barn.
De äldre barnen ”bjuds in med armbågen”.
Omsorgsambitionerna går inte alltid att förverkliga.
Det kan också sammanfattas så här: grupperna på fritids blir allt större, personalen allt färre och utbildningsnivån allt lägre. En grupp med 40 elever är inte ovanligt. Det går 12,9 elever på varje anställd. För fjorton år sedan var samma siffra 7,5. På tio år har fritidsgrupperna ökat med 34 procent! Statistiken visar också tydliga skillnader när det gäller personalens utbildningsnivå. 53 procent har pedagogisk högskoleexamen. Det är den lägsta siffran sedan Skolverket började föra statistik. Mellan kommunala och fristående fritidshem skiljer det också. 56 procent har utbildning på de kommunala, 29 procent på de fristående.
I skollagen står det tydligt och klart att fritidshemmen är en del av skolan. Man har i princip samma läroplan som grundskolan. Men det finns inte inskrivit något om gruppstorlek eller maxantal. Nu är man på sina håll uppe i 60-80 barn som ska hanteras av kanske tre pedagoger med varierande utbildning. Det säger sig självt att det inte går att följa några läroplaner då.
Det här är i högsta grad en jämställdhetsfråga. För ensamstående föräldrar, där den absoluta majoriteten är kvinnor, är ett fungerande fritids guld värt. Barn till ensamstående och deras enastående föräldrar är i stort behov av en fungerande barnomsorg, skola och skolbarnsomsorg. Upplevda krav på att barnen ska vara lediga på lov och studiedagar, hämtas tidigt på eftermiddagen etcetera, från en allt mer ”slimmad” förskole- och fritidsverksamhet är legio bland alla dagens små- och skolbarnsföräldrar. Som ensamstående blir det ännu svårare att låta barnen vara lediga från förskola och fritids på lov. Detta är komplicerat för alla föräldrar med fem veckors semester, då skolloven ofta kommer upp i summor som 13-14 arbetsveckor per år. För ensamstående finns inte möjligheten att ta överlappande semester, av det enkla skälet att det inte finns en medförälder att överlappa med.
Varför finns inte situationen på fritidshemmen med i diskussionen om skolan och de fallande resultaten? Spelar fritids ingen roll? Varför är det ingen ansvarig minister som lyssnar till larmrapporterna? För regeringen verkar det vara mer angeläget att de föräldrar som har råd ska kunna kalla in RUT. Så ser i alla fall regeringens ekonomiska politik ut. Skamligt, sorgligt och helt oacceptabelt! Både förskola och fritids ska naturligtvis vara avgiftsfria, precis som den ”vanliga” skolan. Verksamheterna hänger ihop och då ska finansieringen göra det också. Och naturligtvis politiken!
1
Följ oss
Gå till sidtoppen
Precis. Och dessutom: Jag har praktiserat och jobbat på en fritidsavdelning som ett år hade över 80 barn inskrivna och tre till fyra (duktiga men ack så få) pedagoger. Ingen vuxen skulle acceptera att behöva ägna eftermiddagarna i en källarlokal med närmare hundra andra människor, men så ser det ut på fritidshem och fritidsgårdar överallt, det är ungförtryck!!
Min utbildning på Södertörns högskola liksom styrdokument betonar ju fritidshemmets viktiga roll när det gäller att stödja unga människors sociala utveckling plus att lärande förstås inte bara sker i klassrummet, därför har ju vi som går ut utbildningen nu också tilldelats den tjusiga titeln Fritidshemslärare... Men vad gör vi med den? De rådande politikerna verkar ju, precis som du säger Gudrun, inte bry sig om fritids. Om det är viktigt att barnen får bättre skolresultat måste det förstås satsas på fritids. Om det är viktigt att barnen växer upp till ansvarstagande medmänniskor är det viktigt att ha ett fritids där det finns möjlighet för pedagogerna att se och uppmärksamma alla barn. Jag vore väldigt tacksam om du förmedlar detta till de andra politikerna Gudrun! /Aurora