Vi vet av historien att västerlandet har en våldsamt exotifierande syn när det gäller vissa kroppar. Rasifierade, muslimska kvinnor och kvinnor som bär slöja tillskrivs en rad olika egenskaper. Slöjan ses som ett hinder som döljer skönheten. Det är inte ovanligt att kvinnor som bär slöja får höra att de ska ta av sig slöjan och vara “riktiga” kvinnor. När kvinnor med slöja vägrar lyssna till förtryckare som våldför sig på de genom att kräva att de avslöjar sig riskerar de att bli utsatta för hot och hat. Ett exempel är min vän Carolina Farraj som fick stenar kastade efter sig för att hon bar slöja. Här i Sverige.
Samtidigt talar vi i Sverige om hur fel det är att stena kvinnor.
När jag ställde upp i tv tillsammans med två andra rasifierade för att diskutera den rasism och exotism jag får utstå på grund av mitt iranska ursprung, och fick frågan hur rasismen drabbar mig personligen, reagerade jag på samma sätt som i vardasglivet när jag får frågan: undvikande och med en vilja att lyfta frågan från ett personligt till ett strukturell problem. Om jag skulle berätta hur jag drabbas av rasism skulle jag inte kunna göra annat. Så närvarande är rasismen i våra liv.
Men en sak måste jag berätta tills någon hör oss som utsätts för rasism: rasismen har en tendens att få oss som utsätts att känna skam. Vi börjar tro att det är vårt eget fel: kanske är det sättet vi talar, går eller är som leder till att vi blir utsatta.
Den berättelse som generellt skapas kring mig på grund av mitt urprung handlar om att jag skulle vara utsatt för en viss typ av våld. Jag framställs som den kuvade kvinnan som ständigt är “lite misshandlad”. Det är svårt för mig att berätta om hur kvinnor som bär slöja exotifieras då jag själv inte är beslöjad. Det var en evighet sedan jag bar slöja. Det var i barndomen när jag gick på de rökiga gatorna i ett annat land. Det var innan exilen. Det går inte heller att jämföra tvånget att bära slöja med när muslimska kvinnor själva väljer att ha på sig slöjan.
Under kriget i Algeriet kom slöjan att bli symbol för ett plagg som upprätthöll en viss ordning i det algeriska samhället och gav männen deras makt. Frantz Fanon beskriver hur de franska kolonisatörerna såg den algeriska kvinnans slöja som ett tecken på att hon var förtryckt av den algeriske mannen. Kolonisatörerna trodde att genom att avslöja kvinnan skulle hon inte ha något annat val än att assimileras in i den västerländska världsordningen. Måttstocken var givetvis den vita västerländska kvinnan som uppskrevs som fin, överlägsen och civiliserad. Någon vars ställning i samhället fick bli måttstock för hur kvinnor ska vara. Genom att tvinga in algeriska kvinnor i västerländska normer trodde kolonisatörerna att det skulle leda till att de algeriska männens makt skulle försvagas. Männen skulle bli illa tvungna att förvandlas till lika “civiliserade” som kolonisatörerna. Den vita mannen skulle rädda den bruna kvinna från den bruna mannen. Det var med detta tankesätt som kolonisatörerna rättfärdigade sin brutalitet.
Ännu idag kan västvärlden på samma sätt rättfärdiga sitt våld mot De Andra.
Ett tydligt exempel är hur västmedia och politiker behandlar aktivisten och systemkritikern Malala Yousafzai. När Malala Yousafzai deltog i det svensk-norska tv-programmet Skavlan för ett par månader sedan lyftes hon upp som en stark förebild och en hjälte som har vågat kämpa mot talibaners förtryck. Samtidigt klipptes kritik bort från ett annat avsnitt ur samma program. Kritiken kom från Özz Nûjen som pekade på att Norge har valt in det rasistiska Fremskrittspartiet i regeringen. Programmet valde att skilja på förtryck och förtryck: De bruna männens förtryck uppmärksammades som hemskt. Medan kritiken mot en regering som kontrolleras av vita män som rimligtvis kan leda till förtryck censurerades bort.
Ett annat exempel är Femen. När Femen klär av sig i “solidaritet” med muslimska kvinnor som de anser blir förtryckta på grund av slöjan och sin religion, tar de sig rätten att sätta en standard för hur kroppar ska se vara för att inte bli förtryckta. Förutom att strunta i att skilja på islam och de patriarkala strukturer som används i religionens namn för att förtrycka kvinnor. Tar de sig också rätten att bestämma att alla kvinnor som bär slöja är förtryckta på samma sätt i alla länder. Historielöst.
En vit och patriarkal organisation som förstör för många muslimska kvinnor. När de utförde en av alla sina kontextlösa aktioner mot mosken på Södermalm med nakna kroppar skrikandes “No Sharia”. När vi inte ens har Sharialagar i Sverige, hur tror ni att det påverkade situationen för kvinnor med slöja i Sverige? Kvinnor med slöja vittnade om hot som de hade fått i anslutning till aktionen. Femen står för femenism och inte en inkluderande feminism som strävar efter frigörelse för alla kvinnor.
Medan (väst)världen är upptagen med att konstruera bilden av “the rest” ser jag hur muslimska feminister reser sig och kräver att sluta behandlas som objekt, att deras agens inte tas ifrån dem, varken av våldsamma eller välvilliga personer. Vi borde lyssna på Evin Ismails budskap som hon för fram i en “muslimsk feminist resa västerut” “Den muslimska feminismen behövs för att bredda förståelsen av feminism och för att vi ska lära oss av varandra för att kunna samexistera på lika villkor. Låt oss börja med att inkludera fler röster från muslimska kvinnor i den feministiska debatten.”
8
Följ oss
Gå till sidtoppen
vita kvinnor blir också utsatta för mäns "fantasier" även av bruna män. Visst finns det mycket okunskap bland oss ursvenskar om jag får lov att använda det uttrycket, men ni är också okunniga om oss. Femen vill provocera! Ni vill bestämma vad ni ska titta på kanske. Ser du jag och många mer blir provocerade av kvinnor i slöjor. För mig är det en symbol för kvinnoförtryck och ett hot mot mina rättigheter. Har dock aldrig och kommer aldrig använda våld mot dem. Nej jag tror inte alla är förtryckta. men det finns de som är det.
Hej Carina. Fast nu handlar ju artikelserien om muslimska kvinnor. Som förövrigt också kan vara "ursvenska". Men rasifieras pga slöjan. Vad som ä symbol för förtryck för dig ger dig inte rätten att sätta dig över andras verklighet. Du har ingen aning om dessa kvinnors verkligheten utan går på dina egna känslor och verklighet. Det är mindre viktigt vad femen vill, det är resultatet som spelar roll. och som jag skriver, deras auktioner leder till att muslimska kvinnor utsätts för mer hot och hat. "Ni är okunniga om oss" skriver du, vilka är ni? Granska din egen blick. Jag är förvörigt icke-troende. Så att du antar att jag skulle vara muslim för jag solidariserar mig är icke-solidariskt och fördomsfullt.
Jag sätter mig inte över någon! Det är visst viktigt vad femen vill på samma sätt som det är viktigt vad du vill. Jag erkänner faktist att det finns okunskap. Ja, jag går på mina känslor. Jag är emot hot och våld. Precis som jag skrev så har jag själv aldrig använt mig av det. jag tänker mycket på vad jag tänker och varför. Kanske inte alltid är så bra på att uttrycka mig dock. Med vi= svenskar, ursvenskar eller som saknar någon invandrarbakgrund. Jag vet att det finns "ursvenskar" som har konverterat till islam Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig. Ni är okunnig om våran historia bland annat. I¨bland får jag en känsla av att de som vill se ökad tolerans egentligen vill att vi ska acceptera just dem. Tänker inte på att ett mångfaldigt samhälle även kan inkludera sånt som de kan finna "stötande".
Vilka är ni? Jag är inte invandrare. Tycker du borde se över din egen blick och sluta skriva rasistiska kommentarer. Detta blir mitt sista svar till dig.
Rasism är ett missutnyttjat ord! Du använder ordet exotifierande, vilket talar om för mig att du lyfter ur några ur den stora "gruppen" Ges vissa egenskaper skriver du. Det var det jag ville svara på. Det verkar som om du tror att manliga fantasier bara drabbar folk från andra länder. Att bruna och svarta inte gör detta. Om en "brun" person säger något till en "vit" är väl hon också exotifierad. Att sexistiska, dumma kommentarer , plumpa angrepp på kroppar är något som bara drabbar en viss grupp. Så är det inte. Uppmaningar och kommentarer drabbar även andra. Att fysiskt ge sig på och hota andra människor är aldrig okej. Kvinnor i slöja. Ja, jag kan inte med de, jag förstår de inte. Men jag skadar de inte. Jag undviker kontakt. Vad jag hoppas med besöket av Femen i mosken är att folk kände sig kränkta, inträngda i ett hörn och kanske kände sin tillvaro hotad. För det kan jag känna mig när dessa kvinnor dyker upp emellanåt. Så då vet du det. Irak försöker införa 800 tals lagar. Jag tänker på det, jag tänker på hur man använder islam för att förtrycka kvinnor, kvinnor i slöja blir en symbol för detta. Min egen tolerans när det gäller detta är att det går hand i hand med utvecklingen i dessa länder. Vi är trygga i Sverige men ingenting är självklart någonstans. Du behöver inte svara.
Carina, Jag förstår att Sara Abdollahis inlägg inriktar sig på att koppla samman rasifierande och exotiserande bilder av slöjbärande kvinnor med våldet mot dem. Hon pekar på att våldet grundar sig på symboliskt och strukturellt förtryck av muslimska kvinnor. Tror inte att Sara Abdollahi någonstans påstår att detta är det enda förrycket eller de enda stereotypa bilder som finns i vårt samhälle? Det är oklart vad du grundar din uppfattning om att kvinnor i slöja symboliserar förtryck på. Menar du att denna känslomässiga reaktion inte är bunden till den exotiserande traditionen som Sara Abdollahi lyfter fram?
Carina, jag har precis som du upplevt att bli "exotiserad" som vit kvinna (min mammas invandrarbakgrund syns inte på mitt utseende), främst under min tid som boende i Karibien där jag var "det andra". Men, detta är en del av patriarkatets förtryck av kvinnor genom objektifiering. Den stora skillnaden för dig och mig jämfört med rasifierade kvinnor i Sverige (eller i Karibien) är att du och jag fortfarande står kvar med privilegierna vår vithet ger oss - såväl där som här i Sverige. Privilegier som rasifierade kvinnor saknar.
Jag vill inte göra mig till taleskvinna för vad beslöjade kvinnor behöver eller ej, eftersom det är en del av strukturproblemet: att de privilegierade talar om för de där "stackars" andra förtryckta vilka lösningar de behöver utifrån sina egna upplevelser - utan att lyssna in och respektera.
Och, din hållning är därför problematisk: att du personligen blir provocerad av slöjan och därför tycker att aktioner mot slöjbärande legitimeras oavsett resultatet för slöjbärande kvinnor. Oavsett vad dessa kvinnor har valt. Detta är raka motsatsen till vad feminism står för enligt mig: feminism handlar om ALLAS rätt att ses som självständiga subjekt med rätt att fritt välja sitt liv och sina uttryck. Om du menar att du har rätt att bestämma över beslöjade kvinnors identitet för att slöjan provocerar dig, allierar du dig med förtrycket.
Och, Frederik Berg delar konto med mig, Rebecka Eriksson som alltså skrivit inlägget.