Birger Schlaug: "Det är inte tid att helt räkna ut Fi"

2014-03-17 | Birger Schlaug padlock 1

OPINION

"Några tiondelar till och opinionsinstituten lär behandla Fi som man behandlar riksdagspartierna. Med eget namn. När så sker kommer partiet med automatik att närma sig fyraprocentsspärren – och därmed få mer medieutrymme och på ett helt annat sätt ha framtiden i sina egna händer." skriver Miljöpartiets tidigare språkrör, Birger Schlaug, och hänvisar till egen erfarenhet.

Birger Schlaug, debattör, författare, samtalsledare, med mera. Språkrör för Miljöpartiet 1985-1988 och 1992-2000.

Artikeln publicerades först på Birger Schlaugs blogg

Feministiskt initiativ (Fi) har nu 1,4 procent av rösterna. I alla fall enligt Sifos senaste opinionsundersökning. Trots att partiet inte nämns vid namn när Sifo frågar, utan ligger i gruppen "övriga partier".

Några tiondelar till och opinionsinstituten lär behandla Fi som man behandlar riksdagspartierna. Med eget namn. När så sker kommer partiet med automatik att närma sig fyraprocentsspärren – och därmed få mer medieutrymme och på ett helt annat sätt ha framtiden i sina egna händer.

Miljöpartiets färd mot riksdagen i slutet av 80-talet började på samma sätt. Svårt för partiet att göra sig gällande innan vi fick ett eget namn i opinionsmätningarna. Vilket äntligen skedde när vi legat på drygt 1,5 procent under några månader. När vi väl fått ett eget namn i mätningarna blev det nästan med automatik en dryg procent till, och plötsligt var partiet intressant för medierna att skriva om – inte minst ur ett maktpolitiskt perspektiv.

Vi fick mer utrymme i teve, gjorde inte bort oss, ibland gjorde vi förvånansvärt bra ifrån oss, siffrorna rasade iväg och vintern 87/88 (långt innan sälarna) hade partiet nått över tio procent i mätningar. Därifrån gällde det att överleva när valrörelsen allt mer fokuserades på statsministerkandidaterna. Vi kom inte in i slutdebatten i teve, men Eva Goës gjorde ett engagerat kanoninlägg i Aktuellt under debattpausen. Vi hade förskansat oss i Kaknästornet för att följa tevedebatten...

Det höll dock hela vägen, trots att alla partier – utom MP och M – utnyttjade döda sälar på affischer, i broschyrer etcetera. Folkpartiledaren Bengt Westerberg klappade säl i teve.

Feministiskt initiativ har betydligt kortare tid på sig än MP hade när opinionen började röra på sig. Men MP:s väg bör kännas som inspiration för Gudrun Schyman och hennes hårt arbetande partikamrater. Ett problem för Fi är – förutom den korta tiden – att det finns fler partier i dag. Å andra sidan finns sociala medier.

Den största likheten mellan då och nu är att de etablerade partierna till stor del har stelnat i en sorts visionslöshet. Allt medan Fi har möjlighet att inte bara profilera sig feministiskt utan också som ett parti som vågar diskutera såväl tillväxt- och konsumtionssamhället som (givetvis) det traditionellt manliga sättet att lösa konflikter: med militär. Nog räcker det för både fyra och fem procent.

Partiprogrammet andas således också gröna visioner, frågan är förstås om de som företräder partiet också brinner för dessa frågor. Om det är så får såväl V som MP se upp. För att inte tala om Löfven – de rödgröna feministerna i hans parti lär inte bli nådiga i sin kritik av den gamle metallarens ointresse av dessa frågor om Gudrun Schyman får framgång i opinionen.

Om Fi skulle studsa upp i riksdagen så är frågan om S och MP inte hellre vill ha med dem i en regering än V. Ett parti som inte minst Stefan Löfven och Gustav Fridolin sedan länge tycks ha behov av att distansera sig från. FP verkar vara något som lockar de båda, vilket i sig är värt en analys – som jag tidigare gjort här.

Skulle förresten Fi vara speciellt intresserat av att ha med V i en regering - om de inte behövs för att bilda majoritet... Gammalt groll – Gudrun Schyman lämnade V – kan ligga länge och vänta på medveten eller omedveten hämnd. Gudrun Schymans intresse för att göra utspel tillsammans med MP verkar i alla fall betydligt större än att synas ihop med Jonas Sjöstedt. FP med ny kvinnlig partiledare ligger kanske också bättre till för Fi rent partistrategiskt om de på sikt vill göra större inbrytningar i det socialliberala skiktet.

Hur som helst: det är inte tid för att helt räkna ut Feministiskt initiativ. En valrörelse kan svänga snabbt. Fråga mig, inför valet 1994 – partiet hade (fullt berättigat) åkt ut ur riksdagen 1991 efter en enda mandatperiod – fick partiet så här dags på valåret ungefär samma siffra som Fi i dag har.

Och inte var det mycket bättre 2002. Det du, Gudrun!