Bild: Privat

Vem täcker vem?

2013-12-19 | Astrid Menasanch Tobieson padlock 1

OPINION

Det senaste årets 6 000 protester mot nedmonteringen av det sociala skyddsnätet i Spanien har varit de fredligaste någonsin enligt högsta polischefen, men nu ska medborgarna "skyddas" en ny lag som regeringen förväntas antas på fredag. Astrid Menansanch Tobieson larmar om fascismens frammarsch och samhällens nonchalans.

Astrid Menasanch Tobieson är regissör och dramatiker, medlem i Stå!Gerillan

Upprop till allmänheten och till Sveriges journalistkår i synnerhet. Jag skriver till er utifrån att jag chockad och upprörd. Jag skriver till er utifrån att jag älskar väldigt många personer som befinner sig på en specifik geografisk plats, Spanien, som inom några dagar kommer att gå från en mer öppen demokrati till en fascistisk auktoritär demokrati. Jag skriver till er utifrån att jag ser händelsen i Kärrtorp och det som nu sker i Spanien som en och samma sak, fascismens frammarsch och samhällens nonchalans inför det hela.

På fredag, 20 december, kommer Spaniens regering att anta en lag som har som mål att få ett slut på protesterna och demonstrationerna. Metod: att uppnå tystnad genom att ingjuta rädsla. Jag ber er nu om hjälp, jag ber er att täcka upp.

I lördags hölls i Madrid en av de 6 000 demonstrationer som hållits i Spanien senaste året. Jag säger det igen: en av sextusen.

De senaste två åren har det sociala skyddsnätet i Spanien nedmonterats. Sjukhusen privatiserats, arbetsrätten förändrats i grunden, mängder av människor har varslats, universitetsavgifterna höjts, lönerna sänkts, bankerna räddats, människor vräkts från sina hus, teatrarna har privatiserats och i skolan har samhällsorientering bytts ut mot religion. Regeringen har nu senast även utlovat att den nya (anti-)abortlagen kommer att röstas igenom innan år 2013 är slut.

Det som sagts handla om en ekonomisk kris är och har från början varit främst en demokratikris där repressionen är, har varit och nu lagstadgat blir det främsta verktyget för att motverka yttrandefriheten. Rapporteringen i Sverige kring situationen i Spanien har varit knapp och samhällsanalysen helt obefintlig, som om det ena inte hänger ihop med det andra. Det gör det.

Demonstrationen i lördags hölls direkt utanför kongressen i Madrid. Anledningen var att protestera mot ett nytt lagförslag, ”Medborgarskyddslagen”. Den innehåller 55 artiklar som sätter repressalier på en demonstrant enligt en tydlig straffskala där en medborgare kan bli fälld att betala mellan 100 000 och 600 000 euro för 55 olika handlingar. En tredjedel anses vara väldigt grova brott, hälften anses vara grova brott och resten anses vara lindriga brott.

Brotten? Till att börja med kommer oanmälda demonstrationer framför kongressen eller annan statlig byggnad, så som den som genomfördes i lördags i Madrid, att vara förbjuden och bötfällas med upp till 30 000 euro (ca 240 000 kronor) per deltagare. Det här kommer gälla så fort flera människor uppfattas som samlad grupp. Förbudet mot oanmälda demonstrationer kommer även att gälla sociala medier – att samlas som grupp på internet runt en åsikt kommer att bötesbeläggas med 30 000 euro.

Att på sociala medier eller annat offentligt ställe samlas kring symboler eller flaggor kommer att vara förbjudet, 30 000 euro. Att vara helt eller delvis maskerad på en demonstration, 30 000 euro. Att vägra legitimera sig på gatan för polis, 30 000 euro. Att hindra en tjänsteman från att göra sin plikt, 30 000 euro (vilket i praktiken innebär att till exempel de sittprotester som startade 15-M rörelsen i Spanien kommer att vara strikt förbjudna). Att skända flaggan 30 000 euro (det ursprungliga förslaget var att det skulle kosta 600 000 euro). Att måla en satirisk bild av till exempel en politiker, 30 000 euro. Att skriva något kritiskt om nationen Spanien på en plakat i till exempel en demonstration, 30 000 euro. Att filma och/eller fota en polis i tjänst, 30 000 euro. Och så vidare.

I samtliga fall kommer polisens/säkerhetsvaktens upplevelse att stå som sanning och räcka för att bötesbelägga en medborgare, vilket sker utan någon domstolsprocess.

En kan då undra, står Spanien inför extremt våldsamma proteströrelser? Nej, högsta polischef Ignacio Casidó har i dagstidningen El País kommenterat ”medborgarsskyddslagen” genom att tydligt påtala att årets 6 000 demonstrationer varit den fredligaste proteströrelsen som funnits i Spaniens historia.

Så vem är det egentligen som täcks av det påstådda medborgarskyddet? Knappast den som protesterar mot repressionen. Frågan är: vem täcks av medborgarskyddet?

Det var inte längesen det var diktatur. Det var inte längesen det var inbördeskrig. Alla samtal är politiska. Att ge en händelse utrymme är politiskt. Att inte göra det, att inte rapportera, är politiskt. Tystnaden är i allra högsta grad politisk. Valet känns i kroppen i minnen i generationer.

Den neofascistiska lag som kommer att röstas igenom på fredag är inte frånkopplad från den växande fascismen i Sverige. Inte heller vi människor är frånkopplade från varandra.

Jag vänder mig framför allt till Sveriges journalister och skribenter. Ni som har medieutrymmet. Jag ber er, från mitt innersta, att bryta tystnaden kring den regim som växer fram i Spanien. Jag ber er att börja rapportera. Jag ber er att täcka rätten till yttrandefrihet i samhällen där fascismen genom verktyget rädsla gör anspråk på makt, utrymme och problemformuleringarna. Såväl i Spanien som i Kärrtorp. Jag ber er hjälpa oss alla genom skarpa, analyserande och breda texter, program och inlägg.

Täck, täck upp!