I ett tidigare inlägg Unkna dofter från manssamhället – då som nu återgav jag en artikel jag skrev 1976, i samband med att sexualbrottsutredningen lade fram sitt betänkande. Den samstämmiga kritiken från den tidens kvinnoorganisationer ledde till att utredningen lades till handlingarna och en ny utredning tillsattes.
Tyvärr har, som Tenstafallet visar, inte mycket förändrats under de närmare fyrtio år som gått. Om något verkar kraven på den våldtagna ha skärpts: hon ska inte bara som då helst vara nunna (och gärna död) utan dessutom besitta tillräckliga fysiska krafter för att brotta ner sex kåta killar och sparka in en låst dörr.
Men åter till 1976. Min artikel publicerades på Dagens Nyheters ledarsida och fick i stort sett ett positivt mottagande. Undantaget var ett brev från en före detta lagman, handskrivet och undertecknat med namn. Så här skrev denne lagens tjänare:
Felet med Er artikel i DN 9/5 är att Ni förutsätter det som skall bevisas, nämligen att det enligt något slags naturens ordning är ett grovt brott att tilltvinga sig samlag. (…)
Men dagens unga kvinnor har ju, som det heter, avdramatiserat sexlivet. Ett samlag är reducerat till ett vänskapsbevis, inget annat. Det kan ges till vem som helst. Det kan med fördel ges till helt tillfälliga förbindelser, t o m till okända. Det ges bort som en chokladpralin ur en välfylld påse.
Men om någon då tar en pralin utan lov kan det ju för det första inte vara så hemskt obehagligt för kvinnan och för det andra inte heller vara något så särskilt grovt från straffrättslig synpunkt. (…)Och tilltvingandet kan inte bedömas mycket värre än t ex snatteri.
Nej, lilla Inga-Lisa, man kan inte på en gång ge bort samlag som chokladpraliner och samtidigt kräva lagens strängaste straff för den som tar en sådan pralin utan lov.
Jag har aldrig blivit våldtagen, men när jag läste detta förstod jag hur det måste kännas att utsättas för dessa pralinexperters förakt för en bruten förpackning, och i förlängningen faktiskt för kvinnor. Skulle någon skriva i den tonen till en man som publicerats på DN:s ledarsida?
Och, för att återgå till det aktuella fallet: skulle de sex gossarna ha sluppit straff om de snattat choklad? Skulle butiksägaren ha måst bevisa a) att han motsatte sig stölden, b) att tjuvarna förstod detta och c) att han befann sig i ”hjälplöst tillstånd”?
4
Följ oss
Gå till sidtoppen
En blir så otroligt förbannad då en läser/hör om t ex detta fallet. MEN det säger som sagt en hel del om de maktstrukturer som råder i vårt samhälle:( Mycket bra parallell f.ö till chokladstöld, en kanske borde testa ??
Vi som var med på 70-talet blir kanske inte så förvånade (men väl förbannade) över att den tidens pralinmän ansåg att män saknade tankeförmåga (de dömde efter sig själva). Att dagens jurister i Hovrätten ser på unga män på samma sätt är däremot fasansfullt och obegripligt.
Det är helt obegripligt och ofattbart att pojkarna kan gå fria efter våldtäkterna!!! Att hovrätten anser att det är helt okej att 6 pojkar våldför sig på 1 flicka. Att det är helt i sin ordning att 6 stycken står på kö. Att hovrätten tror att flickan tyckte det var helt i sin ordning... va?!?! Jag undrar verkligen om det hade varit samma dom om det varit något barn i deras närhet som utsatts, om de resonerat på samma sätt.
Föräldrar måste börja/fortsätta prata med sina söner - precis som de pratar med sina döttrar - om vad som är okej och inte. Att nej är ett nej, oavsett språk. Och hovrätten borde utbilda sig i mänskliga rättigheter, om mäns värld mot kvinnor och om könsmaktsordningen. Och lagen ändras om det går att döma så här.
Vad är det här? Hur kan de döma tvärtemot tingsrätten?
Pralinmannen vekar utifrån sitt handskrivna brev som återges i denna inrikes krönika ha en minst sagt vidrig syn på våldtäkts drabbade. Vänskapsbevis som ursäkt för att begå våldtäkt! Knappast att det är sann vänskap att våldta! Jag blir så upprörd över sådana uttalanden.