Bild: Privat

Skarp kritik mot rektorn vid Malmö högskola

2013-03-08 | Erik Lindman-Mata , Sigrid Rehnberg padlock

OPINION

Efter beslutet om antagningsstopp på utbildningarna i genusutvetenskap och arbetsvetenskap vid Malmö Högskola riktar Erik Lindman-Mata och Sigrid Mikaelsson-Rehnberg skarp kritik mot rektorn, Stefan Bengtsson. De kallar beslutsprocessen bedrövlig, kantad av undanhållande av information och bristande kunskap om genusvetenskapens roll på högskolan och i samhället.

Erik Lindman-Mata är förbundsstyrelseledamot i Grön Ungdom

Sigrid Mikaelsson-Rehnberg är språkrör för Grön Ungdom Malmö

Igår bestämde rektor Stefan Bengtsson sig för att ignorera lärare, politiker och elever när han tog ett steg mot att helt förstöra Malmö Högskolas anseende. Trots månader av protester från studenterna, lärarna och allmänheten väljer rektor Bengtsson att lägga ner samtliga genusinriktningar på skolan. Det är pinsamt att högskolestyrelsen tillåter Bengtsson att vingklippa Malmö Högskola på det här sättet, och det är djupt upprörande att Bengtsson vill köra Malmö Högskolas jämställdhetsarbete i graven.

De senaste månaderna har debatten kring den anmärkningsvärda och upprörande nedläggningen av flera utbildningar, däribland genusinriktningarna, på Malmö Högskola spritt sig genom hela landet. Vi var alla övertygade om att rektor Bengtsson skulle ta sitt förnuft till fånga och upphäva beslutet att lägga ner Malmö Högskolas genusinriktningar samt skolans arbetsvetenskap. Tyvärr har Bengtsson bevisat för oss att varken publika protester, rationella resonemang eller sakliga argument biter på hans beslut att negligera Malmö Högskolas goda genusarbete.

Med den bakgrund som Bengtsson har så finns det inga tvivel om dennes vetskap om den nationellt skeva könsfördelningen på landets utbildningsinstitutioner. Innan Bengtsson tog över som rektor på Malmö Högskola arbetade han på Chalmers i Göteborg. Bengtsson går alltså från den institution i landet som har den lägsta andelen kvinnliga professor (8 procent) till den institution som har flest kvinnliga professorer (38 procent). Det är därför anmärkningsvärt att Bengtsson väljer att varsla 20-30 anställda där merparten antagligen är kvinnor som arbetar med jämställdhetsfrågor. Istället borde han värna det goda rykte som Malmö Högskola har på jämställdhetsarbetet och stolt gå i bräschen för resten av landets högskolor.

Det är dock viktigt att komma ihåg att det inte bara är skolans anseende och framskjutna position inom jämställdhetsarbetet som hotas av Bengtssons beslut. Genusvetenskap är en av de utbildningar som vi behöver allra mest i dagens samhälle. I dag utsätts vi för allt sjukare samhällsideal, könsdiskriminering på arbetsmarknaden och eskalerande näthat mot kvinnor. Vi behöver lära oss mer om könsroller, genus och jämställdhet – inte mindre.

En nedläggning av genusutbildningarna kommer också att drabba Malmö kommun på ett konkret plan. Många av eleverna som går på Malmö Högskola kommer senare att jobba inom den offentliga sektorn. Då är det viktigt att de kan bidra till ett effektivt jämställdhetsarbete.

Vi tycker att det är upprörande att Bengtsson går runt såväl studenter som lärarkår och ignorerar de många positiva effekterna som de utbildningar som läggs ner ger. Istället ger han vaga signaler om att arbetsvetenskapen inte behövs på arbetsmarknaden och att genusutbildningarna inte är tillräckligt eftertraktade. Anmärkningsvärt i sammanhanget är att genusutbildningarna var några av de inriktningar som fick godkänt av Högskoleverket, till skillnad från många andra utbildningar på högskolan. Rimligtvis bör en skolas rektor se till att upprätthålla kvaliteten på sin skola, och inte lägga ner kvalitativa utbildningar till förmån för de icke godkända utbildningarna.

Det är inte rimligt att en rektor ska kunna gå ta enväldiga beslut, i strid med resten av lärarkåren, forskarna och berörda studenter. Tittar vi i backspegeln kan vi inte annat än se en bedrövlig process. Den har kantats av undanhållande av fakta, personliga vendettor mellan Bengtsson och de berörda utbildningarna, och regelrätt ignorans vad gäller genusvetenskapens viktiga roll på Malmö Högskola, och i samhället. Är det verkligen en sådan rektor som högskolestyrelsen vill ha och Malmö Högskola behöver?