Lena Sommestad, Johanna Rickne, Katrine Kielos och Helene Ahlborg diskuterade ekonomi och feminism.

Bild: Karin Råghall

Gyllene läge för feministisk ekonomi

2012-07-13 | Karin Råghall padlock

EKONOMI

Trots att den ekonomiska krisen och klimatkrisen pågår för fullt, håller vi fast vid en ekonomisk modell som är dömd att misslyckas. Det hävdade flera deltagare i ett seminarium under Almedalsveckan, där feminister diskuterade alternativ till dagens ekonomiska politik.

Kvinnorörelsens ekonomiska seminarium arrangerades av Sveriges Kvinnolobby den 6 juli i Almedalen.

I panelen: Lena Sommestad, professor i ekonomisk historia och ordförande för S-kvinnor, Johanna Rickne, forskare i nationalekonomi vid Institutet för näringslivsforskning i Stockholm, Katrine Kielos, författare och journalist och Helene Ahlborg, forskare i miljövetenskap vid Chalmers tekniska högskola, Göteborg.

Seminariet inleddes med en presentation av Sveriges Kvinnolobbys rapport Duktiga flickor kostar inte som ger regeringens budget underkänt vad gäller jämställdhetsperspektiv.

Paraplyorganisationen Sveriges Kvinnolobby bjöd förra fredagen in till "Kvinnorörelsens ekonomiska seminarium" på Högskolan Gotland. Almedalen hade vid det laget redan börjat tömmas på folk, men salen var ändå välfylld.

Panelen bestod av Katrine Kielos, Lena Sommestad, Johanna Rickne och Helene Ahlborg som tillsammans med moderatorn Johanna Palmström diskuterade vad ekonomisk politik är idag, och vad den skulle kunna vara. En diskussion som ibland kan tyckas vara förbehållen Dagens Industri, Financial Times, handelshögskolor och finansminister Anders Borg (M) – men som enligt seminariedeltagarna borde engagera långt fler, inte minst feminister.

Den ekonomiske mannen

Ekonomisk politik är vad författaren och journalisten Katrine Kielos ägnar sig åt i sin nya bok Det enda könet, där hon konstaterar att dagens dominerande ekonomisyn utgår från felaktiga antaganden om hur människan fungerar: att människor är isolerade, själviska, alltid rationella, ensamma och träffar sina val i ett vakuum. Detta kallar Kielos för "den ekonomiske mannen", som är huvudperson i nationalekonomins berättelse om världen.

– Egentligen har vi vetat i åtminstone 30-40 år att dessa antaganden inte stämmer, men vi fortsätter ändå hålla fast vid dem. Syftet med min bok är att förstå varför vi klamrar oss fast vid den här idén om oss själva och världen. Mitt svar är att vi gör det för att det är ett manlighetsideal som vi är helt förförda av. Så länge vi inte kan se den ekonomiske mannen som just kön och manlighet – och vår relation till honom – kommer vi aldrig någonsin bli fria från de ekonomiska teorier som bevisligen har satt världen i en ganska problematisk ekonomisk situation, sade Kielos.

Att vi är "förförda av den ekonomiske mannen", som Kielos uttrycker det, leder inte bara till att världsekonomin styrs utifrån felaktiga grundantaganden, utan osynliggör också stora delar av ekonomin. Det handlar om den informella sektorn – där främst kvinnor återfinns.

Även Lena Sommestad, professor i ekonomisk historia och ordförande för S-kvinnor, lyfte fram att det är centralt för en feministisk ekonomisk politik att inkludera kvinnor och det som kvinnor gör – och inte bara stirra sig blind på marknaden. Sommestad påpekade att "den ekonomiske mannen" inte alltid har styrt världen, det har inte heller den tillhörande idén om att staten ska göra minsta möjliga och låta marknaden sköta sig själv eller tanken om att det nuvarande systemet inte kan leda till kriser.

Välfärd i centrum

Dessa idéer florerade tiden innan 1930 – strax innan den stora depressionen – och har sedan varit frånvarande ända tills 1980-talet då de slog igenom på nytt. Sommestad påminde om att världens länder efter andra världskriget skapade ett ekonomiskt system där kapitalrörelserna begränsades, för att kunna fokusera på full sysselsättning och välfärdspolitik. Detta med 20- och 30-talens ekonomiska kriser i färskt minne. Fram till 1980-talet stod människors välfärd i centrum för politiken.

– Därefter så hade man tydligen glömt sin historia, för då återkom de här vackra idéerna om den ekonomiske mannen och "bara man släpper marknaderna loss kommer allting gå bra", konstaterade Sommestad.

Centralt för den ekonomisyn som dominerar i dag är, enligt Sommestad, tanken att framtiden inte kan påverkas, att det inte finns några alternativ till dagens modell. Något som förstärks av att EU har låst fast en nyliberal ekonomisk politik i beslut och fördrag.

Samtidigt finns det ekonomiska modeller som konkurrerar med nyliberalismen; som fokuserar på hållbar utveckling, rättvisa och välfärd. Sommestad nämnde de tankar som låg till grund för det svenska välfärdsbygget, däribland idén om att människor har ett gemensamt samhällsintresse, förmåga att tänka solidariskt, att familjen har en plats i samhällsekonomin och att politiken är överordnad ekonomin.

– Jag tycker det är oerhört bra att vi nu får en frisk feministisk debatt om nyliberalismen, för nyliberalismens genombrott är det värsta som har hänt kvinnor, därför att det har marginaliserat kvinnor och försvårat våra möjligheter, sade Sommestad.

(S)plittrad politik

På moderatorn Johanna Palmströms fråga om vilken roll den ekonomiske mannen har i Socialdemokraterna, erkände Sommestad att hennes feministiska analys inte direkt genomsyrar S som helhet. I Socialdemokraterna samexisterar den ekonomiske mannen med ett starkt socialt tänkande, enligt Sommestad, vilket resulterar i att politiken inte hänger ihop.

– Vi säger att vi vill ha jämlikhet och jämställdhet, vi jobbar jättemycket med socialpolitik och välfärd, men sen sätter vi till ekonomiska styrinstrument som fördärvar detta, konstaterade hon.

Helene Ahlborg, forskare i miljövetenskap vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg, gav en möjlig förklaring till varför många har så svårt att bryta sig loss från de dominerande ekonomiska idéerna.

– Jag tror det hänger ihop med att vi har gjort tillväxt till ett mål. Vi har ett strukturellt beroende av tillväxt i den meningen att i det nuvarande systemet är det väldigt svårt att få nerväxt utan att det leder till instabilitet i systemet, med hög arbetslöshet, sämre välfärd och ohälsa som följd. Men vi kan inte heller fortsätta på det här sättet, för vi har nu kommit så långt i västvärlden att mer tillväxt bara skapar mer ofärd. Konsekvenserna av tillväxten är redan så stora i samhällskostnad – men detta är särskilt förlagt till andra länder vilket gör att vi i Sverige inte riktigt fattar än, sade hon.

Från sitt miljövetenskapliga perspektiv såg Ahlborg ett behov av att förena miljörörelsens insikter om den nuvarande ekonomiska modellens ohållbarhet med feminismens fokus på social rättvisa och hur maktrelationer skapas genom vårt användande av resurser.

– För mig handlar det om skärningspunkten mellan att det ska vara ekologiskt och socialt hållbart, sade hon.

Nya mått

Panelen återkom flera gånger till behovet av en ekonomisk politik som är långsiktigt hållbar, som mäter välstånd i andra mått än BNP och en ekonomi som tar i beaktande både det obetalda arbetet och miljön. Här har feminister en given plats i debatten, ansåg panelen. Dels för att ifrågasätta den nuvarande modellen och peka på att den inte fungerar, dels för att ge alternativa bilder av hur den ekonomiska politiken och teorin skulle kunna se ut. Sommestad menade också att det är viktigt att påminna om att världen faktiskt kan förändras.

– Vi behöver skapa beredskap för att den här modellen kanske inte kommer att vara kvar, och då tror jag hatt kvinnor har en väldigt viktig roll, för kvinnor är så enormt marginaliserade i den här ekonomiska politiken.

Katrine Kielos var inne på samma spår och sade att vi nu måste prata om alla de problem som krisen har blottlagt – allt från demografi, miljö och ojämlikhet till balansen mellan arbete och kapital.

– Saker som feministiska ekonomer har sagt länge kommer nu in i mittfåran, konstaterade hon.