Kakan – en feministisk diva

2012-03-16 | Josefin Lundh padlock

KULTUR

Lagom till den internationella kvinnodagen startade den feministiska pratshowen Kaka på kakas andra säsong. Josefin Lundh har pratat med programledaren.

På den internationella kvinnodagen förra veckan var det säsongspremiär för Kakan Hermanssons egen talkshow Kaka på kaka, och premiärdatumet är inte bara en slump.

– Det finns mycket systerskap i programmet, säger hon.

Kakan Hermansson har många bollar i luften: hon är konstnär och läser på Konstfack, radiopratar i P3, är dj och klubbarrangör och även programledare för en egen talkshow. Säsong två är igång och varje torsdag dyker det upp ett nytt avsnitt på SVT Play där hon och hennes sidekick Julia Frej träffar en aktuell gäst.

Hur föddes idén till programmet?

– Innan hade vi ett annat program, Kakan & Julia där vi gjorde musikvideor och sketcher. Sedan pitchade mitt produktionsbolag idén om att göra en talkshow. För kändes det konstigt, men sen tänkte jag att det kanske kunde vara kul. Det är ingen dröm jag har haft eller så, men vi gjorde en pilot och det visade sig att jag var ganska bra på det.

Förra säsongen avslutades storslaget med Carolina Gynning och Mona Sahlin som gäster. Under våren kommer bland annat komikern Soran Ismail, journalisten Quetzala Blanco, jämställdhetsminister Nyamko Sabuni och stylisten Jonas Hallberg att gästa programmet. Ett av mötena minns Kakan Hermansson speciellt.

– Jag blev verkligen positivt överraskad av Jonas Hallberg, jag hade fördomar om honom efter att ha sett honom i svenska Top model. Jag trodde att han var en kvinnohatande bög som vill att kvinnor ska se ut som smala pojkar, och jag hatar hela den normen. Men sedan berättade han hur hans tjejkompisar och systerskapet hade fått honom att överleva när han var yngre och jag blev verkligen rörd av det.

I programmet ställer Kakan Hermansson frågor som andra annars inte vågar ställa. Till exempel konfronterar hon Soran Ismail om de sexistiska skämt han drog under årets P3 Guldgala. Hur han försvarar sig vill hon inte berätta, men klart står att han inte kommer undan med det.

– Hela min karaktär i programmet är utvecklad efter vissa punkter: jag ska vara divig, självcentrerad och feministisk. Mitt förhållningssätt till män och kvinnor är helt olika. Hela världen slickar mäns rövar, så varför ska jag behöva göra det?

Vad tycker du är viktigt med ett program som ert?

– Det är en annan slags talkshow, vi får andra svar och tar upp andra saker. Jag tycker att det är viktigare att jag syns i media än vad jag tycker att det är kul att figurera i den. Det är en icke-normativ och feministisk talkshow och det finns inget annat som liknar den i Sverige. Jag behöver inte vara en förebild, men jag kan visa ett alternativ. Att jag som kvinna sitter i TV och pratar om min flickvän så som jag gör i programmet belyser andra möjligheter. Det är viktigt, normen måste förändras.