Åsa Witkowski, NCK, anser att det bästa sättet att ändra attityder inom vården är att öka kunskapen om mäns våld mot kvinnor.

Bild: NCK

"Bra att vårdens ansvar diskuteras i media"

2011-12-16 | Karin Råghall padlock

INRIKES

Sjukvården måste förstå att vem som helst kan bli utsatt för våld – såväl patienter som vårdpersonal. Det säger Åsa Witkowski på Nationellt centrum för kvinnofrid efter veckans diskussioner om sjukvårdens attityder till våldsutsatta kvinnor.

FAKTA

Forskningsrapporten Att fråga om våldsutsatthet som en del av anamnesen gavs ut i maj 2011 av Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK).

NCK driver också en nationell stödtelefon, Kvinnofridslinjen, dit du som utsatts för hot eller våld kan ringa. Anhöriga och vänner kan också ringa. Numret är 020-505050.

I våras presenterade Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK, forskningsrapporten Att fråga om våldsutsatthet som en del av anamnesen, som Feministiskt Perspektiv tidigare har skrivit om. Forskarna var eniga i sin slutsats: hälso- och sjukvården bör fråga alla kvinnor som söker vård om de har utsatts för våld.

En delstudie i forskningsrapporten har diskuterats flitigt den senaste veckan efter ett inslag i Ekot. Studien handlar om vårdpersonalens attityder till våldsutsatta kvinnor och bygger på enkätsvar från drygt 200 anställda inom akutsjukvården på Södersjukhuset. Av de svarande ansåg 28 procent att det kan vara patientens ”passiva och beroende personlighet” som gör att de utsätts för våld och 21 procent ansåg att det som regel inte är ”en persons fel om två träter”. 11 procent ansåg inte att det är vårdens uppgift att undersöka orsaken till patientens skador.

De här attityderna är en del av förklaringen till att våldsutsatta kvinnor inte fångas upp av sjukvården i tillräcklig utsträckning. Maaret Castrén, en av forskarna bakom studien, konstaterar att trots att mellan 13 och 30 procent av alla kvinnor som söker akutvård har blivit utsatta för våld under det gångna året, registreras försvinnande få misshandelsskador som kvinnomisshandel i sjukvårdsstatistiken.

Handlar inte om vi och dom

Åsa Witkowski, verksamhetschef för kvinnofridsenheten på NCK, tycker att det är bra att sjukvårdens ansvar diskuteras i media.

– Det är jätteviktigt att vården hittar dem som utsätts för våld, vården kan vara den enda kontakt som kvinnan har med myndigheterna, säger Åsa Witkowski.

Hon hoppas att diskussionen leder till insikter om att våldet kan drabba vem som helst när som helst. Vårdpersonalen måste förstå att våld inte är en vi-och-dom-problematik, menar Åsa Witkowski.

– Vi i sjukvården kan inte tro att det bara gäller våra patienter. Här i Uppsala gjordes till exempel en undersökning bland 1 000 anställda inom landstinget, som visade att 24 procent av kvinnorna var eller hade varit utsatta för våld. Det här gäller alla, säger hon.

Den studie som har diskuterats i veckan gäller Södersjukhuset. Finns det liknande studier för resten av landet?

– Nej, inte som jag på rak arm känner till, säger Åsa Witkowski.

Det uppdrag som NCK fick av regeringen gick främst ut på att utreda förutsättningarna för att rutinmässigt fråga kvinnor som söker vård om våld. Men Åsa Witkowski utesluter inte att det kan finnas ett behov av studier som kartlägger personalens attityder.

– Det kan ju vara ett sätt att ringa in brister så att man kan se vad som behöver åtgärdas. I dag ingår det i väldigt många grundutbildningar att man lär sig om mäns våld mot kvinnor, så attityderna är något jag tror kommer att förändras på sikt. Men det är ett ständigt pågående arbete – man behöver också påminnas om vad man har lärt sig.

Några landsting på gång

Enligt Åsa Witkowski har det börjat hända saker i landstingen sedan NCK gav ut rapporten Att fråga om våldsutsatthet som en del av anamnesen i maj.

– Jag vet att man har jobbat väldigt aktivt med det i Sörmland, Dalarna och Värmland. Det är många landsting som har börjat fråga om våld, sen finns en del som ännu inte börjat ta fram rutiner.

Att upptäcka våldsutsatthet och dokumentera misshandelsrelaterade skador på ett korrekt sätt är en uppgift som det knappast går att underskatta vikten av. För den enskilda kvinnan kan det handla om liv eller död. Men Åsa Witkowski påpekar att det också är viktigt att inse att vården inte kan hjälpa till med allt.

– Sjukvården är en del i det pussel som ska läggas. Även om det är vårt ansvar att identifiera kvinnan som våldsutsatt måste vi ta hjälp av andra aktörer, till exempel socialtjänsten, polisen och frivilligorganisationer. När någon söker vård upprepade gånger för bröstsmärta kan vi fråga: hur är det hemma? Då har vi satt igång en process där kvinnan känner sig sedd och känner att det är okej att berätta.