Anders Gerndt stängs av från landslagsspel.

Bild: Mats Jerndahl

Alexander Gerndt stängs av efter misshandel

2011-12-16 | Märit Rönnols padlock

KRÖNIKA/SPORT

“Kan kastas ut ur landslaget” står skrivet över löpsedeln. Kvällstidningens konkurrent stoltserar med “Fynda bästa billiga bärbara datorn”. Detta var i onsdags.
Dagen efter att en fotbollspelare dömts för misshandel vid två tillfällen under 2010 av sin dåvarande hustru.

Spelaren det rör sig om är Alexander Gerndt. Händelserna han dömdes för ägde rum när han spelade i Helsingborg. Samma år blev han utsedd till “Årets allsvenska spelare” på Fotbollsgalan, efter att ha blivit seriens skyttekung med 20 mål.

Gerndt har även gjort mål för landslaget, och var tippad att bli uttagen till EM 2012.

"Vad hände efter domen?"

Jo, tidningarnas rubriker är stora och svarta. "Spelaren stängs av från landslaget för all framtid". "Sparkas från sitt klubblag". "Fråntas reklamkontrakt och goodwill-uppdrag".

De enda ögonbryn som höjs är att det över huvud taget kunde hända. Att en fotbollspelare som “svenska folket” lärt känna som en skyttekung kan begå ett sådant brott. Visst låter detta som ett rimligt scenario?

Men nej. Ingenting hände. Om och om igen.

"Familjetragedi"

Aftonbladets formulering “Kan kastas ut ur landslaget” visar på feltänket. Att någon som döms för ett våldsbrott däremot INTE kan kastas ut ur landslaget hade varit en nyhet.

Det är få brott, för att inte säga något, som inte resulterar i åtminstone en reprimand från Svenska Fotbollförbundet, SvFF. Men i detta fall verkade det inte vara så viktigt för SvFF att säga nej till våld.

“Det är en familjetragedi, där ord står mot ord” sade SvFF:s informationschef Jonas Nystedt till DN på tisdagen.

Generalsekreteraren Mikael Santoft hävdade till Fotbollskanalen att domen “sannolikt inte betyder någonting”:

– Det viktigaste är att han är tillgänglig för spel.

Lars Åke Lagrell, SvFF:s ordförande, tyckte på tisdagen personligen att Gerndt inte skulle få “ett extra straff”:

– Han har fått en allvarlig varning av samhället, men spontant innebär domen ingenting för hans landslagsspel. Personligen tycker jag inte vi ska ge honom ett extra straff. Men hade han dömts till fängelse eller fotboja så hade han inte kunnat representera landslaget, sådan är vår policy, sade Lagrell till Aftonbladet.

– Vi har ett styrelsemöte i morgon (onsdag). Jag tror att vi kommer växla några ord om det. Det finns säkert någon styrelseledamot som vill diskutera det, fortsatte Lars-Åke Lagrell.

"Det här är privat"

Växla några ord om det? Några ord?

Och inget extrainkallat styrelsemöte behövdes alltså, enligt deras bedömning.

Vilken tur att de hade ett ordinarie inbokat, annars hade vi kanske fått vänta till efter jul?

Det är något som saknas här. Något som skaver. SvFF har rutiner för att hantera en rad olika händelser. Det gör flatheten i detta fall frapperande, på gränsen till outhärdlig.

Gerndt flyttade i somras till holländska FC Utrecht. Både före och efter rättegången valde de att inte kommentera. När de väl gör det menar presstalespersonen att klubben antagligen inte kommer vidta några åtgärder.

“Det här är privat. Det har skett i Sverige och ska inte påverka oss.” Det är klubbens hållning, enligt presstalespersonen.

Vid vilket brott slutar det vara privat?

Är ingenting utöver brott mot rikets säkerhet tillräckligt för att Utrecht ska anse att det rör dem? Och rör endast brott i Holland dem?

Kan Alexander Gerndt åka på en dexteriansk turné över hela världen och misshandla, bara han inte gör något fel i Holland?

Hållningen är inte rimlig i en globaliserad tid, och inte värdig en mångmiljardindustri som den professionella herrfotbollen blivit.

Bister min

Attityderna mot Gerndt kan jämföras med att förre AIK-spelaren Dulee Johnson köptes av holländska klubben De Graafschap efter att han fått sin dom om sexköp.

Däremot fick han sparken av klubben efter att han rattfull kört omkull en staty. I Holland.

Lars-Åke Lagrell tog på sig sin mest bistra min när han mötte media på onsdagskvällen. En “enig förbundsstyrelse” hade fattat beslut om att stänga av spelaren från landslagsspel på obestämd tid.

Att bli enig hade tagit styrelsen fyra timmar av möte.

SvFF kan vara snabba när det gäller att stänga av spelare som stannat ute för länge och festat under en landslagssamling. Men när det gäller en person dömd för ett våldsbrott kan det visst ta lite längre tid.

“Det är självklart att fotbollförbundet tar avstånd från allt som har med våld, misshandel och annan brottslighet att göra, och det gäller i synnerhet kvinnomisshandel. När det blir aktuellt för nytt beslut beror på andra faktorer, men just nu kan spelaren inte tas ut i vårt landslag, det skulle upplevas som stötande.”

Detta sade Lars-Åke Lagrell på onsdagkvällens presskonferens. Det enda som är stötande är att det ska ta ett dygn för SvFF att ta avstånd från en misshandel.

Och när blev det självklart?

Det var inte självklart på tisdagen, bevisligen. De spontana uttalandena från de högsta företrädarna för svensk fotboll visar på en relativism i inställningen till våld mot kvinnor.

“Kan knäcka honom helt”

“Han förtjänade det.” “Vi vet inte hela historien.” “Det handlar inte om honom som fotbollspelare.”

Skulle vi fått höra samma saker om våldet hade riktats mot en annan man?

Mönstret går igen hos några av Sveriges främsta fotbollsexperter.

– Spelar han bra fotboll så ska det inte påverka. Det räcker med att han får leva med skammen, menade Ralf Edstöm, expert på Sveriges Radio.

Ralf Edström menar att Gerndt inte ska stängas av för att det “kan knäcka honom helt”.

Svt:s expert, och tidigare landslagsmålvakten, Tomas Wernersson, tycker att Gerndt behöver “ta en time out och tänka över det han gjort”.

Hur kommer det sig att en vuxen människa behandlas på detta sätt? Som ett barn. Som måste tas om hand.

Som om det vore landslagets uppgift att se till att en dömd brottsling inte knäcks.

Hur är det ställt i en miljö där misshandel är en privatsak? Där ett våldsbrott först inte hanteras mer utöver att företrädare för svensk fotboll inte tycker att det påverkar, eftersom personen inte sitter i fängelse.

Oförstående

Alexander Gerndt själv ställer sig helt oförstående till domen, och hävdar att han är oskyldigt anklagad. Han förstår inte alls vartifrån blåmärkena om hans frus hals kom den där dagen 2010.

Jag vet inte hur det är med er? Men om min livskamrat skulle ha blåmärken efter stryptag om halsen, så skulle jag göra vad som helst för att ta reda på vad som hänt.

Åklagaren är inte nöjd med domen, Gerndt fälldes bara på två av fyra punkter, och åklagaren hade yrkat på fängelse.

En överklagan ska vara inne senast tredje januari 2012.