Vid vallokalen i skolan Emar ben Yasen i Moatem utanför Kairo.
Val i spåren av tårgas och död
2011-12-02 | Sholeh Irani
4
UTRIKES
En del är tveksamma till att ha val just nu. Andra vill ge militären en chans. Unga vänsteraktivister och troende förenas i krav på en sekulär stat. Några hyllar Muslimska brödraskapet. Och en del vet inte vem de ska rösta på, bara att de ska rösta. Häftiga diskussioner förs. Sholeh Irani har varit vid vallokalerna och mött väljare i Egyptens första val efter Mubarak.
Valaffischer täcker revolutionärt klotter på väggarna i Kairo. Affärsmän i kostym, skäggiga och beslöjade politiker, kvinnor – både beslöjade och obeslöjade – bilder av de oberoende kandidaterna dominerar staden.
På Tahrir torget finns fortfarande tält kvar och människor som kräver rättvisa och slut på militärens styre. De som är på torget nu ser ut vara mest fattiga och från arbetarklass. Klass och politisk polarisering har nått Tahrir. Kvinnor finns dock kvar och deltar aktivt i Tahrir-livet.
Stora affischer sitter uppe runt om torget med krav på ny konstitution, civilt styre och rättvisa för de mördade och skadade. Ungdomsorganisationerna jobbar dygnet runt för att organisera livet på torget samt sitt-in-aktioner utanför regeringsbyggnader i Kairo. Samtidigt bedriver de valkampanj. Den komplicerade valprocessen i Egypten är igång. Måndag och tisdag var det röstdag för många medborgare i Kairo.
Feministiskt Perspektiv har besökt ett antal valkretsar och talat med röstberättigade kvinnor. I det välbärgade Kairo-området Zamalek var två fundersamma systrar på väg till att rösta på måndagen. Feministiskt Perspektiv följde med.
Vilket parti ska ni rösta på?
– Jag ska rösta på Broderskapet, berättade Hend Moharram som är bankanställd.
Hend Moharram
Varför? Tror du inte att de kanske tvingar dig som kvinna att avstå från dina rättigheter, till exempel från att jobba i framtiden?
– Nej. De har lovat att inte röra kvinnors rättigheter. Jag litar på dem eftersom de är islamiska och de bryr sig om alla, svarar Hend som bär en liten sjal över huvudet, ett par jeans och är snyggt sminkad.
Systern Mona har inte bestämt sig än.
Ska ni rösta på någon kvinnlig kandidat?
– Vi får rösta på oberoende kandidater också och jag ska rösta på Gamila Ismael som är en känd teve-profil, liberal, som går i strid mot islamisterna och var motståndare till Mubaraks regim. Mona ska rösta på Nihal Ahdy som är en annan oberoende känd kvinna.
På väg till skolan där det finns två långa köer för kvinnor, den ena för äldre och den andra för yngre, träffar Hend och Mona andra väninnor.
– Jag är lite tveksam till om parlamentsvalet är en prioritet just nu. Vi skulle ha valt en president och ny konstitution först, tycker den välartikulerade Kamila Bassioni, grafisk designer.
Kamila är politisk medveten, ägnar sig åt revolutionen och stödjer ett liberal parti som heter El Adl.
– Jag litar på dem. Det är mest unga människor och både kristna och muslimer finns med. Adl-partiet är inte ett islamiskt parti men vi har islamiska värderingar, förklarar hon.
Kamila Bassioni röstar i Zamalek.
Även Kamila ska rösta på Gamila Ismael som lyser med sin stora affischer runt om i hela Kairo.
– Jag respekterar henne och hon är en person alla litar på.
Troende och vänster enade för sekulär stat
På andra sidan Kairo, i den fattiga förorten Helwan, väntar tre aktivister för att gå runt till olika vallokaler, observera och dokumentera valprocessen. Ola Shabah är 34 år gammal, vänsteraktivist och en av de ledarfigurerna på Tahrir under revolutionen. Medan hon tänder en cigarett förklarar hon att en koalition av ungdomsorganisationer och vänsterpartier samt missnöjda unga som lämnade Broderskapet driver en gemensam valkampanj.
– Grunden för vår överenskommelse var krav på en sekulär stat och fortsatt kamp för social rättvisa. Här i vår lokal finns det unga män och kvinnor från olika håll, både troende och vänster.
Stressade aktivister med långa listor i hand och buntar av vallistor som ska distribueras.
Tillsammans med Alaa och Shaimaa, två tuffa kvinnor runt 20 som också har varit med i Tahrir-revolutionen från början. Shaimaa bär sjal som täcker hennes hår, ett par solglasögon över huvudet och färgade ögonlinser. Alaa Yehia är farmaceut och ser ut som vilken tjej som helst, utan huvudduk och med jeans. Vi tar en taxi och åker ännu längre bort från Kairo.
Shaimaa , Ola och Alaa har pendlat mellan att bedriva valkampanj och demonstrera vid Tahrir.
Ola hostar kraftigt och de andra berättar att hon var med i förra veckans våldsamma anti-militär demonstrationer på Tahrir och blivit skadad av den märkliga tårgasen som alla i Kairo talar om och många hostar av.
– Jag har inte haft ett liv på flera veckor. Under dagtid går vi och bedriver valkampanj och på kvällstid går vi till Tahrir och demonstrerar eller turas om att sova på sit-in-aktionen utanför regeringens hus.
Utanför en skola i ett fattigt område stannar taxin i kaoset mitt på gatan. Kvinnor står i en lång kö och den är inte alls så välordnad som det var i det fina Zamalek. Ändå ser folk glada ut. En känsla av stolthet dominerar.
Har ni bestämt vilket parti ni ska rösta på?
– Nej, vi funderar fortfarande, sade flera kvinnor i kön.
Alaa förklarar att det är nu som de bestämmer sig, medan de diskuterar med varandra i kön och de har flera timmar på sig.
Ska ni rösta på någon kvinnlig kandidat?
¬– Nej, vad då? Det finns ingen skillnad mellan män och kvinnor, vi röstar på den bästa kandidaten, sade flera av kvinnorna i kön, både unga och gamla.
Frågan verkade helt korkad i deras öron. Några blev småirriterade.
Islamiska Broderskapets valarbetare har ordnat ett litet kontor precis bredvid vallokalen med sina laptopar, affischer och vallistor. Folk som inte vet vilken valkrets de tillhör går ditt och Broderkspets funktionärer tar reda på namn och adress. Sedan skriver de namnet bakom partiets vallista och ger till folk.
– Ett klart brott mot vallagen förklarar Ola som också går runt och delar ut sina vallistor som också är ett brott, medger hon.
– Men det gör ju alla!
Varken polisen eller statliga observatörer reagerar mot vallisteutdelningen eller mot Broderskapets verksamhet.
Ola säger att deras ungdomsorganisation också skulle vilja erbjuda en sådan tjänst men de har inte resurser. När staten inte kan hjälpa folk måste vi ställa upp, fortsätter hon.
– Broderskapet är alltid ett steg förre oss eftersom de har massor med pengar.
Många diskussioner
Kvinnorna i kön tar emot vallistan från Ola, Alaa och Shaimaa. Kvinnorna tittar nyfiket och håller pappret i hand. Ingen reagerar negativt. Ola och Shaimaa börjar diskutera med folk hela tiden. Förklarar för dem hur röstprocessen går och varnar dem för att inte bli lurade.
Vi tar oss till en annan skola i Kairo som används som vallokal. Ett blandat bostadsområde med både medelklass och arbetare. Där finns inga köer längre, folk röstade tidigt på morgonen eller gör det senare efter arbetet. En kvinna kommer fram med sin dotter och börjar tala direkt.
– Jag röstade på Broderskapet för att jag vet att de är det bästa för Egypten. Vi måste samarbeta med armén och polisen. Jag var på Tahrir den 25 januari men inte nu. Nej, nej! ”We must give the army time” för att stabilisera landet och förbereda presidentvalet, säger Dr Sabah som inte vill vara med på bild. Sedan ber hon sin dotter som pratar bra engelska att kontrollera anteckningarna så att hon är korrekt citerad. Dotter läser och godkänner.
Tårgashostan
Ola och Shaimaa som hela tiden ler glatt kommer i häftiga diskussioner med ett par äldre män, förmodligen från Broderskapet. Männen säger att de som är på Tahrir nu och kämpar mot armen får skylla sig själva när de blir skjutna och döda.
Ola skriker allt hon orkar, är röd i ansiktet av vrede och hostar kraftigt. Hon utstrålar enormt självförtroende och det skapar respekt. Ingen av de som samlas runtomkring är fysiskt aggressiva mot Ola, Shaimaa och Alaa. Folk visar respekt för ”de unga” som har störtat Mubarak. Polisen är överallt.
På väg till den tredje vallokalen berättar Ola att när aktivisterna organiserade människor från olika delar av Kairo mot Tahrir den 25 januari, trodde de inte att slaget skulle klaras av den dagen.
– Jag var ansvarig för att hämta tio andra aktivister och med dem mobilisera folk från ett bostadsområde. När vi alla slog oss samman några kvarter före Tahrir var vi redan 25000 som gick i ett tåg. Det var detta som avgjorde segern, menar hon.
– De som redan var på Tahrir var omringade av militären. Men med 25000 människor bröt vi igenom och då var det över. Vi tog kontrollen över Tahrir.
Vill berätta för barnen
Alaa Yehia som inte är medlem i något politiskt parti, berättar att hon och hennes syskon smög hemifrån till Tahrir varje morgon medan mor sov. Hon har inte bestämt än vilket parti hon ska rösta på. Fortfarande studerar hon olika partiprogram. Hennes valkrets är i Giza, tredje största staden i Egypten och där äger valet rum i december.
– Jag vill vara med om mitt lands största förändring. Jag vill kunna berätta för mina barn vad jag bidrog med. Jag hade inget annat val än att vara på Tahrir. Även i dag kunde jag inte sitta hemma vid teven och titta på hur valet går. Jag sade till mig själv att jag måste vara ute och hjälpa till. Jag vill se med mina egna ögon så att jag kan berätta för mina barn om dessa dagar.
Alaa avbryts av Shaimaa som skrattar högt.
− Barn?! Tror du att vi kommer att få barn efter alla tårgas vi har andats in!?
Det går rykten om att tårgaserna har olika effekter och bland annat påverkar reproduktionsförmågan.
Kommentarer
Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.
annons:
Följ oss
Gå till sidtoppen
Vilken hysterisk besatthet av hur kvinnorna i artikeln ser ut och hur de klär sig. Så himla viktigt när vi studerar kvinnor i post-koloniala och icke-västerländska kontexter, eller hur?
Tack för din kommentar. Nej, verken hysterisk, besatthet eller post-kolonial. Jag medvetet beskriver hur kvinnor ser ut i artikeln, vad de har på sig, hur de är i det relativt konservativa samhället, just för att hysterin kring kvinnors kläder har fått olika dimensioner, både för de som är för och de som är emot. Jag vill fokusera på mångfalden i Kairo. Man kan inte avgöra hur en kvinna tänker och agerar utifrån hennes kläder, särskild i Egypten, och detta behöver det svenska samhället att veta och förstå. Beslöjade kvinnor som är vänsteraktivister eller liberaler och är kritiska till Bröderna, obeslöjade som röstar på Bröderna, beslöjad islamist som stödjer militären som sägs vara sekulär... Jag hoppas bilden som jag ger av dagens aktiva kvinnor i Egypten, förmedlar mångfalden som inte har med slöja, smink eller kläder att göra.
Det kanske bara är jag men jag tycker artikeln blir kontraproduktiv. Anledningen till att jag refererar till post-koloniala kontexter är att en av de, enligt mig, allvarligaste fördomarna vi i väst har om kvinnor i Mellanöstern och andra muslimska samhällen är att kvinnors liv enbart är styrda av, och kopplade till, religiösa faktorer. Jag tycker detta är något som bör ifrågasättas och problematiseras, speciellt av en feministisk tidning. Jag har letat med ljus och lykta efter en artikel i svensk media som diskuterar valen i Egypten utifrån ett perspektiv som belyser de verkliga problem som kvinnor påverkas negativt av, nämligen: social orättvisa, korruption och en neoliberalism som har skenat iväg till absurdum. Varför kan det inte diskuteras huruvida partierna som ställer upp i valen ser på dessa problem och hur kvinnor ser på kandidater utifrån den politiken. Istället får jag uteslutet läsa om sjalar hit och dit, sharia-lagar, islamiska partier och fördomar om brödraskapet. Med andra ord, religion, religion, religion. Det är en skör tråd man balanserar på när man ska visa på mångfald i muslimska samhällen och väldigt lätt att, istället för att krossa fördomar, upprätthålla dem. Jag tycker det snubblas lite på den tråden när den enda tjejen utan sjal normaliseras, ”Alaa Yehia är farmaceut och ser ut som vilken tjej som helst, utan huvudduk och med jeans”. Jag må vara petig men jag tycker den feministiska rapporteringen runt den arabiska våren visar på hur långt vi har kvar i att förstå dessa samhällen och kvinnors situation.
Jag håller tyvärr med om att det är ett väldigt underligt fokus på smink, slöjor och utseende. Extremt konstig formulering att bara utan slöja kan man se ut som vilken tjej som helst.