FN:s internationella dag för avskaffande av våld mot kvinnor instiftades 1999, och har sedan dess uppmärksammats den 25 november varje år. Syftet är att belysa hur mäns våld hindrar kvinnor att delta fullt ut i samhället, samt att söka lösningar på detta globala problem.
Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF) uppmärksammar dagen genom att visa filmen The Whistleblower på Bio Rio i Stockholm. Filmen handlar om den unga amerikanska polisen Kathy, som tar jobb som fredsbevarare i Bosnien efter kriget. Hon vill bidra till återuppbyggnaden av samhället, men upptäcker i stället en skrämmande verklighet där FN-personal deltar i människohandel och utnyttjar lokala kvinnor sexuellt.
– Varför vi har valt att visa den här filmen är för att den är ett sådant otroligt exempel på kvinnovåld. Trafficking och prostitution är den yttersta förnedringen av kvinnor. I krig, konflikter och återuppbyggnad glöms det här ofta bort, säger Kerstin Grebäck, internationell ordförande för IKFF.
Bygger på verklig historia
En av filmens huvudpersoner är Madeleine Rees – tidigare människorättsadvokat för FN och i dag generalsekreterare för Women's International League for Peace and Freedom (WILPF). I filmen är hon en av få som vågar ställa sig på kvinnornas sida och som hjälper Kathy att få fram sanningen.
Filmen är baserad på en verklig historia och visades för FN:s generalförsamling i New York den 14 oktober i år. Efter filmvisningen sade sig FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon vara djupt bedrövad över FN:s inblandning i övergrepp kopplade till handel med kvinnor och utnyttjande av kvinnor som sexslavar. Vidare sade generalsekreteraren att FN måste främja en kultur där människor känner att de kan och bör höja sina röster om de lägger märke till övergrepp och oegentligheter.
Tyvärr är historien i Bosnien ingen engångshändelse, vilket Kerstin Grebäck kan intyga. Hon har själv lång erfarenhet av fredsarbete och jobbade under åren 1998-1999 i Kosovo.
– Jag såg att så fort fredsobservatörerna kom öppnades det nya bordeller. Som fredsorganisation för kvinnor tycker jag att vi måste titta på vad den här mansrollen och patriarkatet innebär. Är insatsen fredsbevarande om vi samtidigt missbrukar dem som har det värst? säger hon.
Blundar för problemen
Något som oroar henne är att det internationella samfundet blundar för den här typen av problem. Ibland är de till och med delaktiga i utnyttjandet av kvinnor. Det gäller såväl FN, Nato som icke-militära hjälporganisationer. I samband med filmvisningen på Bio Rio, som efterföljs av en paneldebatt, hoppas hon få möjlighet att diskutera hur det internationella samfundet kan se till att något liknande inte händer igen. Men det är ingen lätt uppgift. Så snart det har varit krig någonstans i världen tenderar nämligen kvinnors mänskliga rättigheter att åsidosättas, och män som begår övergrepp mot kvinnor går fria från straff.
IKFF och WILPF försöker ta upp frågan om straffrihet när de träffar aktörer i det internationella samfundet. Responsen brukar vara: "Åh, så förfärligt, vi måste se till att det inte händer igen". Men steget från ord till handling är långt.
– Sverige har kommit lite längre än andra länder, man skickar hem soldater som gått på bordell. Men säger vi till svenska soldater att de måste ta upp det här med andra FN-soldater svarar de att det är svårt, att de andra har sin kultur, att vi först måste stoppa kriget... Men det blir svårt för kvinnor att vara med i återuppbyggnaden om de blir osynliggjorda, trakasserade och till och med våldtagna så fort de visar sig ute, säger Kerstin Grebäck.
Politiker kan göra mer
Kvinnor får i dag finna sig i att kampen mot mäns våld sätts på paus så snart det blir krig. Kerstin Grebäck menar att svenska politiker kunde göra betydligt mer för att förändra detta.
– Carl Bildt sa i Bosnien att vi har ett krig att stoppa och vi har inte tid med kvinnorna. Det är ofta den attityden som finns. Jag tycker det är dags att ha en stor konferens om mansrollen. vi har hållit på så mycket med kvinnorollerna men om vi bara tittar på dem så kommer vi ingen vart.
Många kanske tänker att den här dagen, 25 november, handlar om mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Hur skulle du beskriva det våld som den här dagen instiftades för att uppmärksamma?
– Våld i nära relationer är också viktigt. Att det är så självklart för män att ta till våld beror på hela den kultur vi har av att män ska vara starka och stora och fostras att ta till våld när orden tryter. Militarismen är den yttersta manifestationen av det här. Ska vi någonsin komma åt mäns våld i nära relationer måste vi börja diskutera militarismen, allt från tv-spel till att konflikter ska lösas med våld och att den starkaste vinner.
Ett fungerande samhälle kan inte kan bygga på hot om våld, menar Kerstin Grebäck, oavsett det gäller barnuppfostran eller försvarsmakten. Hot om våld föder rädsla och begränsar människor. Det är bland annat den aspekten som många kvinnoorganisationer fokuserar på den 25 november – hur våld och hot om våld mot kvinnor begränsar möjligheten till samhällsdeltagande på lika villkor som män.
Vad tror du behövs för att mäns våld mot kvinnor – i krig och fred – ska upphöra?
– Männen måste börja delta och ta sitt ansvar. De måste se vad som händer och göra något åt det – den som tiger samtycker. Det tror jag är den stora uppgiften på lokal nivå, att börja fundera på vad för samhälle vi har och tvinga ut killarna på banan och att ta debatten.
Den debatt som blossat upp kring teateruppsättningen av SCUM-manifestet tycker hon är en bra startpunkt. Vidare måste svenska politiker ta den kunskap som redan finns tillgänglig på allvar och sluta ducka för debatter om mansrollen och mäns våld, menar Kerstin Grebäck.
Även om det sker framsteg i kampen för kvinnors rätt att slippa utsättas för våld, kan Kerstin Grebäck känna att det går långsamt.
– Om man åtminstone kunde få dem som ska bygga fred, såväl militära som civila, att ha en större förståelse och kunskap om de här frågorna vore det bra... Jag tror att man inte får ge upp, det handlar om att låta kunskapen tränga in i medvetandet bit för bit. Det är lätt att säga att läget är för gräsligt och sedan inte göra någonting. Man måste ta debatten också.
1
Följ oss
Gå till sidtoppen
Otroligt viktig fråga, att granska män inom FN, hur de handlar i s.k. inofficiella sammanhang. Det handlar om respekt för mänskliga rättigheter på alla plan. Hur kan ett lands befolkningen känna tilltro till FN, om en del FN-soldater anser sig ha rätten att kränka kvinnor? FN och länder som skickar fredsbevarande trupper, skickar sällan FN-soldater som är kvinnor, då det anses finnas en hotbild mot dem. Hur går tankarna då vad gäller de inhemska kvinnorna? Som FN-personalen har uppdrag att skydda?.
Utbildning bland FN-personal och soldater skulle behövas, och att fler såg filmen som nämns i artikeln.
Bildts kommentar om att man under krig inte har tid med kvinnorna, är skandalös rent ut sagt. Kvinnorna som är hälften av befolkningen och som är de som upprätthåller ett samhälle under krig.
Det finns mycket att säga i frågan och artikeln och jag hoppas att det blir fler filmvisningar.