Bild: CC

Kvinnorna, idrotten och sportjournalisterna

2011-10-21 | Elisabet Wahl padlock

SPORT

Kvinnliga idrottare får inte alls lika stort utrymme på landets sportsidor som sina manliga kollegor. Fördelningen är på väg att bli mer jämställd – med det går oändligt långsamt.
– Jag trodde nog det skulle se bättre ut, säger Kajsa Dragstedt som skrivit en C-uppsats om sportsidorna på tre svenska dagstidningar och hur de förändrats.

Män som spelar hockey. Män som spelar fotboll. Och ibland – kvinnor som delatar i OS eller VM. Ungefär så uppfattas nog de flesta sportsidorna i landets dagstidningar.

En som bestämde sig för att ta reda på om det verkligen förhöll sig så här är Kajsa Dragstedt. Tillsammans med Mathias Asplund skrev hon för ett år sedan en C-uppsats som fick namnet ”Var är kvinnorna? En studie av tre svenska sportbilagor ur genusperspektiv”.

– Vi såg att det fanns tidigare undersökningar om genus och sport och vi ville se om det förändrats sig sedan dessa gjordes. Men vi ville också göra en kvalitativ undersökning av texterna. Det fanns några sådana i USA, men man verkar inte ha tittat på det här i Sverige.

Mest män i Aftonbladet

De båda journaliststudenterna granskade tidningarna Aftonbladet, Göteborgs-Posten och Dagens Nyheter. För att se om det fanns några förändringar över tid plockade de ut artiklar från tre tidperioder från tre olika år: 1997, 2005 och 2010.

Så hur såg då verkligheten ut? Ja, inte var den någon uppvisning i jämställdhet direkt – av de totalt 1650 undersökta artiklarna handlade nästan tre av fyra om manliga elitidrottare. Den högsta andelen artiklar som enbart handlade om manliga elitidrottare hade Aftonbladet.

– Mathias hade en teori om att lokaltidningar skriver mer om kvinnor, och Aftonbladet är ju en rikstidning. Men vi har inte funderat djupare än så.

Uppsatsen beskriver också de förändringar som skett sedan 1997, som de äldsta tidningarna kommer ifrån. En positiv nyhet är att de tre tidsperioder med högst andel kvinnor samtliga är från 2010: Dagens Nyheter med 18 procent vilket är toppnoteringen i studien, följt av Göteborgs-Posten och Aftonbladet med 16 respektive 15 procent av utrymmet. Det kan jämföras med 1997 då andelen bara var 9 procent.

Själv ägnade Kajsa Dragstedt mycket tid åt den kvalitativa analysen. Hon hittade flera exempel hur kvinnor och män porträtterades och omnämndes på olika sätt. Ett nästan övertydligt exempel kommer ifrån Dagens Nyheter sommaren 1997. Den manlige vinnaren av orienteringstävlingen O-ringen får rubriken ”Mårtensson för tredje gången” medan den kvinnliga vinnaren rubrikbeskrivs med ”Suveränt, Katta”.

– Det var inte alla saker som var så där tydliga, men det fanns alltid något. Mycket var nere på detaljnivå, så det gällde att se till hela texten.

Alla flickorna stickade

En liknande undersökning, fast i mindre skala, har Caroline Niklasson gjort. Hon har i uppsatsen ”Sista sträckan kvar innan mållinjen kan korsas – En studie av rapporteringen om kvinnliga längdskidåkare i vinter-OS i kvällspressen” undersökt just hur kvinnliga längdskidåkare skildrades i Aftonbladet och Expressen under OS 1980 i Lake Placid och 2010 i Vancouver. Även den här uppsatsen visar att journalister inte skriver om män och kvinnor på samma sätt.

Framför allt gäller den beskrivning för skidrapporteringen från 1980. Den svenska truppen beskrivs till exempel så här: ”Sticka, däremot, gör alla flickorna i skidlandslaget” och mycket utrymme ägnas i en annan artikel åt medaljhoppet Eva Olsson utseende.

Det som är positivt med den här uppsatsen är dock den stora skillnad som märks när en jämförelse görs mellan de två olika mästerskapen. I artiklarna från Vancouver förra året är det nästan ingen fokus alls på de kvinnliga deltagarnas privatliv eller utseende och det syntes heller inga större skillnader på hur kvinnor och män beskrevs efter segrar eller förluster.

Bortförklaringar

Små steg framåt med andra ord, men med den här förändringstakten kommer det att dröja länge innan det uppstår en sportjournalistik som inte präglas av föreställningar kring hur kvinnor och män är och bör vara.

– Vi hann inte göra några egna intervjuer med sportjournalister. Men vi har läst andra undersökningar och det som förvånade oss var deras förklaringar till att det såg ut så här. Vi hade ändå trott att de skulle vara medvetna, men det var mer bortförklaringar än logiska resonemang, säger Kajsa Dragstedt.