Trots grundliga utredningar kommer inte vanvård av fosterhemsplacerade helt att upphöra, säger familjehemsrekryteraren Birgitta Blomgren.

Bild: Privat

Vanvård kommer alltid finnas

2011-10-14 | Ida Ali padlock

INRIKES

Utbildning och handledning för familjehem är en viktigt del för att förhindra att fosterbarn utsätts för vanvård. Det säger familjehemsrekryteraren Birgitta Blomgren, som också menar att vanvård aldrig kommer att upphöra helt.

FAKTA/Familjehem och utbildning

Sedan 1994 har blivande familjehem i Stockholms stad erbjudits utbildning på 22 timmar.

Sedan 2010 är det ett krav att samtliga familjehem ska genomgå denna grundutbildning.

Kravet innefattar än så länge bara Stockholms stad. Men efter vanvårdsdebatten har Socialstyrelsen fått i uppdrag att se över regelsystemet för hela landet.

Läs också:

Vem kan bedöma allvaret i hur övergrepp har påverkat en människa?

– Det vore väl förmätet att säga att det aldrig kan hända igen. Men i dag utreder och förbereder vi familjehem på ett mer gediget sätt än vad man gjorde för 20 år sedan, vilket minimerar risken. Jag är glad att de har beslutats att de som varit utsatta för vanvård ska få ersättning. Men visst, man kan ju inte sätta ett pris på ett förstört liv. Men ett förlåt och en ersättning kan förhoppningsvis göra att de kanske kan gå vidare med sina liv.

Birgitta Blomgren, familjehemskonsult i Stockholms stad, har arbetat med familjehemsvård i 16 år. Hon är väl medveten om att vanvård förekommer även i dag. Detta trots att det görs noggranna utredningar innan en familj blir godkänd som ett familjehem.

Sedan 1994 har blivande familjehem i Stockholms stad blivit erbjudna en utbildning på 22 timmar som leds av en familjehemskonsult och en erfaren familjehemsförälder. Sedan 2010 är det ett krav att samtliga familjehem ska genomgå denna grundutbildning. Men kravet innefattar bara Stockholms stad.

Hur ser du på det?

– Det borde vara obligatoriskt. Det kommer förmodligen att bli så över hela landet. Socialstyrelsen fick i uppdrag att se över regelsystemet efter att vanvårdsdebatten uppkom. Det handlar naturligtvis inte bara om att förbereda och utbilda familjehem på ett noggrant sätt , det stöd och den hjälp barnet och familjehemmet får under själva placeringen är också en mycket viktig del för barnets rättsäkerhet.

Birgitta Blomgren säger att de som ansöker om att ta emot fosterbarn måste gå igenom en rad olika intervjuer för att eventuellt bli godkända. Socialtjänsten kontrollerar också olika register, bland annat polis- och socialregistret.

– Om det finns något i belastningsregistret så är det inte självklart att man blir bortprioriterad – det handlar naturligtvis om vad det är och när det skett. Samma sak med socialregistret. Har du exempelvis tidigare haft försörjningsstöd så innebär det inte att du aldrig kan bli familjehemsförälder. Men har dina barn varit placerade eller om du finns i våldsregistret eller någon annan typ av allvarliga brott så tackar vi nej.

Motiv en viktig aspekt

Bland dem som vill bli familjehem finns allt från ensamstående till kärnfamiljer, familjer med olika yrken och ekonomiska förutsättningar, homosexuella och människor med annan etnisk bakgrund än svensk.

– Vi möter alla familjekonstellationer och lägger ingen vikt vid det. Vad som är viktigt är att de har en trygg livssituation och att man har det där lilla extra som krävs för att ta emot ett barn. Det är viktigt att familjehemsföräldrar är klara över motiven till varför de vill bli familjehem, och det varierar naturligtvis. Vid valet av familjehem och i matchningsprocessen är de biologiska föräldrarna med och tycker till. Barnet också om de har åldern inne.

En viktig aspekt som familjehemsrekryterarna tittar på är att ett barn inte ska "fylla ett hål" i någons liv. Om det ligger obearbetad barnlösproblematik i grunden så är det svårt att bli godkänd. Lagstiftarens intentioner är att barnet, om möjligt, ska återgå till sin biologiska familj.

Lagen säger också att om ett barn varit placerad i tre år och anknytningen finns i familjehemmet, ska man pröva om familjehemmet kan bli vårdnadshavare oavsett hur de biologiska föräldrarnas situation ser ut. Forskning visar att har barnet en gång fått en god anknytning så är det lätt att knyta an igen.

– Om det ter sig på det sättet och familjehemsföräldrarna blir vårdnadshavare ska barnet ändå ha kontakt med den biologiska familjen, säger Birgitta Blomgren och fortsätter:

– Att ta sig an ett fosterbarn och sedan stänga dörren om sig går inte för sig, betonar hon.

Viktigt med anknytningsmönster

En av de absolut viktigaste faktorer som utredarna tittar på är familjemedlemmarnas förmåga till anknytning. Under den obligatoriska grundutbildningen pratas det mycket om just anknytningens betydelse.

– Om en familj har problem med sin egen anknytning finns det en risk att de inte kommer att kunna erbjuda barnet en trygg och känslomässig tillvaro. Många av barnen som placeras i familjehem har stora behov av att känna sig älskad, bli sedda och de kommer att testa hur länge du som förälder står ut med att bli avvisad. Klarar du inte dessa tester leder det till att barnet blir avvisad igen.

Hon berättar också att det är vanligt med fosterhemsbarn som inte klarar av att konkurrera med biologiska barn, då många av dem har störda anknytningsmönster. Därför är det enormt viktigt att socialtjänsten arbetar tydligt med att matcha rätt barn till rätt familj.

Familjehemmet måste även vara öppna för att samarbeta med den biologiska familjen.

Ekonomi ett tidigare problem

Familjehemmet måste vara införstådda med att de ska hjälpa barnen i skolan. Detta betyder inte att föräldrarna måste vara akademiker. Men forskning har visat att de äldre barnen som placeras inte har klarat av att tillgodose sig skolan.

Fosterbarnen kommer oftast också från ett hem där ekonomin har varit ett problem, för att barnen ska ta till sig kunskap är det viktigt att de inte behöver oroa sig för att inte ha mat på bordet eller inte kunna delta i fritidssysselsättningar. När det gäller familjehemsersättningen är det viktigt att familjehemmet inte gör sig beroende av den, säger Birgitta Blomgren.

– Då skulle det kunna bli så att de motarbetar att barnet flyttar hem . De är också viktigt att de egna biologiska barnen är med i utredningsprocessen och att man tittar på att de klarar av att dela med sig av föräldrarna. Fosterbarnen kommer från olika kulturer och samhällsklasser, det är därför viktigt att de är vidsynta på det sättet.

Allt verkar ju vattentätt. Trots detta far barn illa på fosterhem även i dag. Hur går detta ihop?

– Som jag sa i början kan vi inte garantera att inga barn far illa. Men det finns saker som kan förbättra rättsäkerheten. Alla som tar emot fosterhemsbarn ska absolut gå i handledning den första tiden. Det borde vara obligatoriskt. Sedan anser jag att det ska vara separata handläggare till varje part. Barnet ska ha en egen handläggare och familjen en annan. Barnet måste känna sig 100 procent trygg och kunna berätta allt för sin handläggare.

Lagen om uppföljningen innebär att handläggaren träffar barnet och familjen en gång per halvår. Detta tycker Birgitta Blomgren är löjligt lite.

– Det är ett absolut minimum. Hur ska man kunna skapa en trygg kontakt om man träffas så sällan?

Om ett barn skulle säga att de inte trivs i familjehemmet, räcker det för en omplacering?

– Nä det räcker inte, men vi måste självklart lyssna och reda ut det.

Men det finns tråkiga situationer, berättar Birgitta Blomgren, där fosterhemsbarnet ibland tvingas omplaceras mot sin vilja. Det handlar om när det biologiska barnet i familjen får det jobbigt och inte mår bra på grund av fosterhemsplaceringen.

– Då brukar vi i regel vilja avsluta. Det är tragiskt att se när det blir så. Men det kan naturligtvis hända och det brukar vara oerhört smärtsamt för fosterbarnet.

Ett annat exempel där omplacering kan bli aktuell är när det placerade barnet har sådana kraftiga brister i anknytningen att föräldrarna inte orkar stå ut med att bli testade. För ett sådant barn kan det ta flera år innan det knyter an.

– Anknytning pratas det väldigt mycket om i utbildningen. Om en förälder bara ger och ger och inte få något tillbaka brukar det uppfattas som väldigt påfrestande och jobbigt. I sådana fall tvingas barnet också till omplacering.

Placerar ni barn hos personer som är aktiva inom sekter eller olika religiösa samfund?

– Det är väldigt sällan man stöter på det. Men någon enstaka gång har vi råkat ut för personer som är aktiva inom Jehovas Vittnen och då tackade vi nej. Dessa personer tenderar att bli väldigt smala i sitt leverne och vi anser väl inte att det är lämpligt att placera barn hos dem.

Skulle tidigare stödinsatser hos familjer med problem minska antalet fosterhemsplaceringar?

– Ja, det är självklart. Men vi kommer ändå inte ifrån att det finns orsaker som till exempel psykiskt sjukdom där man måste omplacera barn trots stöttning. Men att tillsätta hjälp i ett tidigt stadium för ursprungsfamiljer kan man visst göra.

Nästa vecka fortsätter Feministiskt Perspektiv fördjupningen i ämnet fosterhemsplaceringar, genom en intervju med läkaren och psykoterapeuten Jörgen Herlofson.