Bild: Johannes Jansson/Norden.org

Osäkerhet kring stalkningslagen

2011-10-07 | Gerda Christenson padlock

INRIKES

Den 1 oktober infördes den nya lagen mot förföljelse. Men frågan är om lagen kommer att ha avsedd effekt. Hittills verkar det vara tillämpningen av de aktuella lagarna som är det största problemet.

FAKTA/Ny lag

Den 1 oktober infördes det nya brottet olaga förföljelse i Sverige. Istället för att se varje fall av olaga hot, ofredande eller hemfridsbrott som enskilda brott, ska lagen kunna döma för den pågående kränkning som dessa brott tillsammans innebär. Straffet för olaga förföljelse är fängelse i högst fyra år.

Du anmäler stalkning genom att ringa Polisen på nummer 114 14, eller besöka en polisstation. Hamnar du i en akut situation ringer du alltid 112.

FAKTA/Stalkning

Cirka 600 000 personer i Sverige beräknas nån gång ha varit utsatta för stalkning/förföljelse. Majoriteten av de utsatta är kvinnor. För 25 procent av de utsatta ingår fysiskt våld i förföljelsen. Risken för det är större för den som tidigare levt i en misshandelsrelation. Ju närmare relation offret och förövaren haft, desto allvarligare riskerar trakasserierna och våldet att bli.

Jämfört med andra våldsbrott är det vanligare att förövarna vid stalkning är kvinnor, det gäller i cirka cirka 20 procent av de anmälda brotten.

Knappt en tredjedel av de utsatta polisanmäler förföljelserna.

Källor:
Stalking – ett allvarligt brott, SOU 2008:81 samt www.polisen.se

Från förra veckan finns ett nytt brott i brottsbalken; stalkning eller som det formellt heter olaga förföljelse. Det gäller upprepade brott av hot, ofredande och/eller hemfridsbrott, som nu är förbjudet och som straffas med fängelse i upp till 4 år.

Diskussionerna om att förbjuda stalkning har pågått länge. Många har kritiserat att det inte har funnits något brott som inneburit förbud mot att förfölja en annan människa, trots att det finns många exempel på personer som blivit utsatta. Istället har domstolarna endast kunnat döma för enstaka brott i form av hot, trakasserier, ofredande eller hemfridsbrott. Men för den drabbade har förföljelsen ju inneburit betydligt mer än något enstaka brott – det har varit en ständigt pågående kränkning, inte sällan över lång tid. Förföljelsen som sådan har inneburit ett konstant hot.

Kontaktförbud

Samtidigt som olaga förföljelse nu förbjuds har brottet besöksförbud döps om. Det heter från och med 1 oktober istället kontaktförbud, vilket tydligare visar vad som menas. Med det nya namnet vill samhället markera att förbudet inte bara avser att besöka någon, utan också att kontakta via sms, telefon, e-post, sociala medier med mera.

Dessutom införs ett så kallat utvidgat kontaktförbud. Det kan villkoras så att den som har kontaktförbud måste bära fotboja, så att polisen enkelt ska kunna kontrollera att han inte bryter mot kontaktförbudet. Att den förföljande måste ha fotboja är inte ett straff, utan ska ses som en möjlighet att kontrollera att förbudet följs. Sverige blir därmed först med att använda tekniken i förebyggande syfte.

Invändningar

De flesta remissinstanserna välkomnade stalkningsförbudet, men flera av remissinstanserna var också kritiska till olika delar.

Datainspektionen ville vänta med beslutet om fotboja tills en försöksverksamhet kunnat utvärderas. De konstaterade ”Att i brottsförebyggande syfte tillåta elektronisk övervakning av personer som bedöms utgöra ett allvarligt hot mot andra innebär en helt ny metod för att förhindra brott”.

Även Rikspolisstyrelsen ville se en försöksverksamhet först. Idag konstaterar de att polisen inte kommer att kunna efterfölja lagen än – utrustningen finns helt enkelt inte. Polisen har ju inte kunnat göra någon upphandling förrän beslut var fattat, och nu räknar de med att fotboja kommer att kunna börja användas först någon gång under våren 2012.

Men den kanske hårdaste kritiken kommer från Stiftelsen Tryggare Sverige, som genomfört en undersökning som visar att antalet ansökningar om besöksförbud har ökat, samtidigt som antalet beviljade besöksförbud har minskat. Undersökningen visar också att besluten alltför ofta bygger på godtycke, och att var du bor i landet snarare än konkret behov kan avgöra åklagarens beslut.

Riskbedömningar

För att den nya lagen om kontaktförbud ska fungera i praktiken krävs dels att åklagarna grundar sina beslut om kontaktförbud på strukturerade riskbedömningar, dels att polisen professionaliserar sitt personsäkerhetsarbete, anser Stiftelsen Tryggare Sverige.

Kvinnojourernas riksorganisationer ROKS och SKR är försiktigtvis positiva, men ROKS varnar för att den nya lagen kan bli lika tam som lagen om grov kvinnofridskränkning.

– Om implementeringen inte fungerar, vilket ROKS har påpekat i åratal, kan inte den bästa av lagar få den effekt vi önskar, skriver ROKS ordförande Angela Beausang på deras hemsida.