Barnmorskan Ida Redberg.
Barnmorskeprofessionen genom tiderna
2011-06-03 | Åsa Larsson , Elisabeth Dahlborg Lyckhage
1
FEMINISM
Kvinnor har i alla tider hjälpt andra kvinnor in i moderskap och barnmorska är världens äldsta kvinnoyrke. Genom att problematisera yrket ur ett genusperspektiv lyfts strukturer fram som givit makt och tolkningsföreträde inom förlossningsvården.
Åsa Larsson är legitimerad barnmorska och filosofie magister vid BMM Mark.
Elisabeth Dahlborg Lyckhage är legitimerad sjuksköterska och docent i vårdvetenskap högskolan Väst.
Den här artikeln bygger på diskursanalys av barnmorskeprofessionen. Yrket problematiseras ur ett genusperspektiv och analysen av historiska dokument lyfter fram strukturer som gett makt och tolkningsföreträde inom förlossningsvården och som kan fungera som en förklaring av hur dagens barnmorskeyrke utövas.
Diskursanalys är en metod för att studera relationen mellan språk och makt såsom den förekommer i olika ”diskurser”. Diskurser är sätt att organisera verkligheten och skapa ”sanningar” utifrån diskursens sätt att organisera och omtala verkligheten. Diskursanalys är en vanligt förekommande metod inom feministiska, queerteoretiska, postmarxistiska, poststrukturalistiska och postkoloniala studier.
Diskurser återfinns i klassifikationssystem, yttranden i tal och skrift, bild, arkitektur, musik och andra kommunikationsformer. Utgångspunkten för diskursanalys är att språk skapar begrepp och strukturer som formar vad människor förmår varsebli och som påverkar deras förståelse av tingen. Genom jämförande diskursanalys (där olika historiska perioder eller olika samexisterande diskurser jämförs) kan synsätt som vi tar för givna synliggöras och det blir möjligt att formulera och diskutera deras ”sanning”, exempelvis vilka slags kunskaper som anses ”vetenskapliga” eller välgrundade och hur detta hänger samman med maktförhållandena mellan könen.
Utvecklingen med statlig kontroll över barnmorskeverksamheten började i slutet av 1600-talet då ett antal läkare bildade ett ”Collegium Medicum”. För att hindra en folkminskning ansåg man att förlossningskonsten måste professionaliseras. Förlossning konstruerades som en medicinsk specialitet samtidigt som den traditionella jordemoderns kunskap och status nedvärderades.
Genom medicinsk utveckling och vetenskapliggörandet av kroppen, ändrades synen på förlossningar från ”natur till kultur”. Den födande kvinnan förpassades från en intim och kvinnlig relation tillsammans med jordemodern till ett födande i en manlig förnuftsorienterad diskurs. Konsekvensen för barnmorskan var att självständigheten minskade och att en stark kvinnlig gemenskap slogs sönder.
De traditionella barnmorskorna var rotade i samhällets kultur och hade kvinnornas förtroende. Därför möttes de medicinskt utbildade barnmorskorna av motstånd och det tog över 200 år för myndigheterna att få kontroll över barnafödandet. År 1819 tillkom en lag som gjorde det straffbart att verka som barnmorska utan att vara examinerad och vid 1900-talets början var den traditionella barnmorskekunskapen, byggd på nedärvd kunskap om födandet i princip utraderad.
Barnmorskorna hade, eftersom de var kvinnor, inte möjlighet att bilda skrå som hantverkare. Detta bidrog till att de inte etablerat ett eget kunskapsområde, utan utbildades med den medicinska vetenskapen som grund. Som kvinnor hade de inte heller tillgång till akademisk bildning, det vill säga läkaryrket var förbehållet männen.
I början av 1900-talet var det av stor vikt att barnmorskorna inordnade sig i hierarkin där läkaren hade tolkningsföreträde. Barnmorskan skulle bemöda sig om att stå i ett bra förhållande till läkaren för att ordinationer skulle bli rätt utförda. Det var läkarnas, det vill säga männens, självklara rätt att diktera villkoren för barnmorskorna. En patriarkal överordning som var direkt kopplad till makt och beslutsfattande.
Diskursordningen som återfanns i de analyserade dokumenten finns kvar även i modern tid. Idag är barnmorskans huvudsakliga verksamhetsområde graviditetsövervakning och förlossningsvård och det finns en hierarkisk ordning mellan barnmorska och läkare. SFOG (Svensk Förening för Obstetrik och Gynekologi) har tagit fram ett samarbetsavtal mellan grupperna där barnmorskan har ansvar för normalförlossningar, medan läkaren är inriktad på de tillstånd som definieras som avvikande. Det framgår också att läkaren har tolkningsföreträde om det föreligger oenighet.
Det juridiska systemet som byggdes upp runt barnmorskan syftade till att ge den medicinska vetenskapen och läkarna/männen makt. Före sekelskiftet var det vanligt att barnmorskor försvarade sitt handlande även när det inte låg i linje med myndigheternas, men efter sekelskiftet är tonen mer präglad av skam, skuld och självkritik. Det framgår i de historiska dokumenten att många tillstånd ansågs bero på barnmorskans försumlighet och slarv. Särskilt var det tecken på bristande hygien som hon kunde bli anklagad för och hon gjordes ansvarig för fall av barnsängsfeber som förekom.
I dag ökar tillfällen där barnmorskan blir anmäld för felbehandling. Ofta handlar det om att barnmorskan gjort för lite, något som kan tänkas bidra till överanvändning av medicinsk teknik på dagens förlossningsavdelningar. En del av den teknik som används idag är inte utvärderad och saknar evidens, men kan användas då det ger ett intryck av kontroll och handlingskraft.
I källtexterna finns mycket lite om det direkta vårdandet. En möjlig förklaring är att vårdandet ses som essentiellt kvinnligt och inte något som behövs läras in. Barnmorskan sågs som en symbol för modrande, även om modrandet, omsorgen och uppfostran av det lilla barnet i sig är könsneutalt. Under förlossning genomförs modrandet som en del av barnmorskans sociala praktik och är då en given kvinnlig egenskap som innebär ödmjukhet, klarsyn, tålamod, flexibilitet och gott humör vilket stämmer väl överens med de antagningskrav som fanns för barnmorskeutbildningen i början av 1900-talet.
Tilltron till den medicinska vetenskapen har onekligen varit och är fortfarande stark och det är viktigt att kontinuerligt uppmärksamma vad som styr utvecklingen och vilken grundläggande människosyn som ligger bakom.
Gamla tiders jordemödrar var bärarinnor av en genuin vårdande kunskap, där man såg den födande kvinnan i ett helhetsperspektiv, där även existentiella och kontextuella dimensioner var framträdande. Det är också viktigt att fundera över vilka konsekvenser olika diskurser kring födande får för kvinnorna. Är det idag självklart att barnafödandet tillåts vara en livshändelse som kvinnor lämnar bakom sig med förnyad styrka, lycka och hälsa?
Kommentarer
Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.
annons:
Följ oss
Gå till sidtoppen
Svenska barnmorskor är unika då de även har hand om preventivmedelsrådgivning. Istället för att alla kvinnor får lära sig tecken på fruktsamhet, Billingsmetoden, och då själva välja om man vill uppnå eller avstå från en graviditet, så är barnmorskor läkemedelsbolagens förlängda arm och många skriver gärna ut hormonella läkemedel, även till kvinnor som tydligt säger att de vill ha hjälp med att hitta en hormonfri p-metod.
Barnmorskor förr hade erfarenhetskunskap att pessar skyddade inte bara från ofrivillig graviditet utan även mot könssjukdomar och cancer i livmodertappen,eftersom tappen och ingången till livmodern mekaniskt skyddas av pessaret. Idag är det bara forskning som räknas och om ingen forskar ( vilket ingen gör) på pessars skyddande effekt, så kan man inte säga nåt om att det skyddar. Jämför paraply vid regnväder, sunt förnuft kan vara lika bra som forskning...
Pessar är nämligen inte lönsamt, dessutom en preventivmetod som handhas av kvinnor själva. Ingen läkare/barnmorska skriver ut, eller sätter in nåt, man kan beställa helt själv via internet utan provning.
Det finns två sorters silikonpessar; slidpessar och cervixpessar. I USA och England har cervixpessar varit det vanligaste. När man tänkte sluta tillverka dem, protesterade feminister i USA.
Men hur många barnmorskor informerar idag om denna moderna metod? Se www.preventivmedel.com
Pessar är en biverkningsfri metod som till skillnad från hormonella p-medel inte i förlängningen skadar vår fertilitet. Man kan inte rena dricksvatten från utkissade hormonstörande ämnen som påverkar våra pojkar och män.
Hur är det, är barnmorskor miljövänliga feminister med kompetens att informera om ALLA hormonfria preventivmetoder? Kan man låta kvinnor få välja själva vilken metod man vill använda? Vilken människosyn har vi här?
Som feminist, miljövän och barnmorska har det varit självklart för mig att ta ansvar både i mitt arbete samt för mitt eget födande och min fertilitet, grundat i systerskap med alla kvinnor på jorden.