Plattan i Stockholm är känt för missbruk och brottslighet. Här kan du även bli gripen för rökning.

Bild: Esde21

Dags att byta ekobrottsreform från 80-talet

2011-03-11 | Charlotte Haider padlock

KRÖNIKA/EKONOMI

Miljonärerna och skattefifflarna går fria. I stället är det små företag utan brottsligt syfte som fastnar i ekobrottsmyndighetens garn. Det visar Lars Emanuelsson Korsells avhandling ”Bokföringsbrott – en studie i selektion”. Charlotte Haider har läst.

Ett tu tre är bengen där och trålar. Nationalteaterns progglåt är en bra illustration till begreppet selektion. Texten handlar om en vinddriven narkotikamissbrukare som grips av polisen. Det är inte konstigt eftersom samhällets insatser är riktade mot att upptäcka sådana personer. Det samma gäller småföretagare, familjeföretag och lågutbildade som har små rörelser. Denna positiva selektion kan jämföras med den negativa selektion som gäller för samhällets kontroll av miljonärerna och skattefifflarna, som enligt låten ofta går fria. Det är en medveten selektion att rikta insatserna mot narkotikamissbrukare, men är det en omedveten selektion att skattefifflarna går fria?

Det var sent nittiotal och jag var fortfarandet rökare. En fredagkväll skulle jag se en tangoföreställning på Kulturhuset i Stockholm. Det är en kort bit att gå från T-baneuppgången Sergels Torg till Kulturhuset, och jag var röksugen. För att hinna få i mig så mycket nikotin som möjligt tände jag cigaretten strax innan jag var utanför dörrarna. Hoppsan! sa en man i grå täckjacka och visade sin polisbricka. Jag fick böta 600 kronor för mitt tilltag, att röka innanför svängdörrarna. Jag protesterade lamt med att utanför samma dörrar knäade amfetaminister, tjänade langare storkovan på försäljning av droger och stöldgods.

Efter att ha läst Lars Emanuelsson Korsells avhandling ”Bokföringsbrott – en studie i selektion” förstår jag varför de tog mig. Jag var ofarlig, uppenbar och mitt brott tog tre minuter att räkna hem till kvällens brottstatistik.

Bokföringsbrott vanligaste ekobrottet

Det visar sig att bokföringsbrott är det vanligaste registrerade ekobrottet, både för anmälda och lagförda brott. Bokföringsbrott är till och med vanligare än de åtta brottstyperna i skattebrottslagen tillsammans. Hur kommer det sig?

Eftersom det är resurssvaga småföretag som står för de flesta bokföringsbrott, utgör många av dem knappast ekobrott - om man förknippar begreppet med vinning, systematik och stora belopp. Var det sådana brott som var målet med den strategiska ekobrottssatsningen på 1980-talet? Reformens resultat kan karaktäriseras som en oförutsedd selektion. Brottets juridiska konstruktion medför att det i praktiken oftast upptäcks i ytterst små företag. Bland annat struntar resurssvaga småföretagare i bokföringen, särskilt om det börjar gå dåligt. Dessa uppenbara brott är enkla att upptäcka. Sådana företagare tenderar också att hamna i skattemyndighetens maskinella urvalssystem eftersom deras deklarationer visar konstiga värden. Det leder till brottsmisstankar som ofta upptäcks, anmäls och lagförs.

På strategisk nivå hade 1980-års konkursreform en tydlig kriminalpolitisk ekobrottsprofil. Sedan dess förordnas konkursförvaltare i alla konkurser. Den ökade kontrollen har medfört att många bokföringsbrott har upptäckts och anmälts. Därför är 1980-års konkursreform den enskilt viktigaste faktorn till varför bokföringsbrott idag är det vanligaste ekobrottet. Bokföringsbrott går att utreda på ett befintligt material i form av räkenskaper (eller brist på sådana) och är mindre beroende av muntlig bevisning. Skattebrott och brott mot borgenärer är ofta betydligt mer resurskrävande att utreda och händelser i förfluten tid kan behöva bevisas. Detta leder till en selektion där bokföringsbrott utreds i högre grad än skattebrott.

En lagstiftningsmässig selektion är också att konkursförvaltaren är skyldig att anmäla brott med en lägre misstankenivå än vad som gäller för åklagare att inleda förundersökning (anledning att anta brott) och framför allt att kunna styrka brott. Det betyder att lagstiftningens konstruktion medför en betydande selektion av brottsmisstankar hos åklagarna. De organisationer som finns för att upptäcka bokföringsbrott är i huvudsak konkursförvaltare och skattemyndigheten. Det innebär att de bokföringsbrott som upptäcks har begåtts antingen i det fåtal företag som har gått i konkurs eller valts ut för skatterevision. Samtliga företag som försätts i konkurs kontrolleras av konkursförvaltarna medan enbart en mindre del av landets företag revideras av skattmyndigheten.

Rättsväsendets prestationskrav

I den faktiska ärendehanteringen medför egenskaper hos organisationen bland annat att konkursförvaltare, skatterevisorer, polis och åklagare känner ett prestationskrav. För skatterevisorer, poliser och åklagare tar det sig uttryck i en strävan att leva upp till belopps- eller antalsnivåer. Följden blir en anpassning till de organisatoriska målen, där besvärliga ärenden selekteras bort och hanterliga ärenden selekteras fram. Beteendet stimulerar handläggningen av bokföringsbrott, eftersom de är enkla att utreda och lagföra. På den traditionella brottslighetens område ökar polisingripanden i takt med hur allvarligt brottet är. I Lars Emanuelsson Korsells undersökning med bokföringsbrott i centrum är det, något tillspetsat, tvärtom. Ekobrott är mindre synliga än traditionella brott och det finns därför inte samma förväntningar på agerande från myndigheterna. I stället prioriteras sådana ekobrott som går bra att utreda, det gäller inte minst många bokföringsbrott. Den bristande synligheten är emellertid inte ett genomgående fenomen.

Polis och åklagare tenderar också att prioritera ärenden som får medial uppmärksamhet. Men kännetecknande för många ekobrott är att det inte finns intressenter som påverkar handläggningen och som förväntar sig resultat. Det finns en stor grå massa av ärenden som saknar konkreta brottsoffer, som kan ligga på och bilda opinion. Medierna saknar intresse av ärenden utan dramatiska förtecken.

Sällan brottsliga syften bakom

Hur ser de bokföringsbrott ut som selekteras fram?

De som leder till lagföring har oftast begåtts i mycket små verksamheter. I bara 26 procent av företagen fanns anställda utöver familjemedlemmar. En årlig omsättning över 0,5 miljoner kronor bedömdes finnas i 37 procent av företagen. Utbildningsnivån är låg bland de dömda, 5 procent bedömdes ha högskoleutbildning. Företagen tillhör ofta branscher med en hög konkursfrekvens, vilket bland annat är en effekt av de selektiva kontrollsystemen. I endast 17 procent av domarna är det utrett att bokföringsbrotten har skett i illojalt syfte, för att dölja och undanhålla inkomster från beskattning.

Som vi har sett är bokföringsbrottet det vanligaste ekobrottet, främst till följd av selektion också som en följd av samhällets satsning mot ekobrott genom 1980 års konkursreform. Därför går det att påstå att det delvis är fel personer som döms, om vi talar i termer av ekobrottsbekämpning och kriminalpolitiska prioriteringar. Tusentals småföretagare har dömts för bokföringsbrott utan att det föreligger något illojalt syfte. Bokföringsbrottet har i dessa fall snarare karaktären av ordningsförseelse än ekobrott. Bakom många bokföringsbrott ligger bristande personliga och ekonomiska resurser och bokföringsskyldigheten kan sägas ha selekterats bort när det gått utför med ekonomin. Ironiskt nog är det också olika brister hos organisationerna i kontroll- och rättskedjan som förklarar varför bokföringsbrotten sedan selekteras fram som registrerade brott. Både näringsidkare och myndigheter kan därför delvis sägas vara offer för selektiva krafter som inte ligger långt ifrån varandra. Resultaten visar att selektionen mer är en effekt av omedvetenhet och oförutsedda konsekvenser av strategier och lagstiftning i kombination med bristfälliga kontrollsystem och incitamentsstrukturer inom organisationerna än ett uttryck för samhällets konflikter och maktstrukturer.

Ett tu tre är bengen där och trålar. Nationalteaterns progglåt är en lämplig illustration till begreppet selektion. Texten handlar om en vinddriven narkotikamissbrukare som grips av polisen. Det är inte konstigt eftersom samhällets insatser är riktade mot att upptäcka sådana personer. Denna positiva selektion kan jämföras med den negativa selektion som gäller för samhällets kontroll av miljonärerna och skattefifflarna, som enligt låten ofta går fria. Det är en medveten selektion att rikta insatserna mot narkotikamissbrukare, men är det en omedveten selektion att skattfifflarna går fria? Samhället prioriterar även ekobrott och om skattefifflarna går fria kanske det snarare beror på en oförutsedd selektion. Det är lättare att upptäcka narkotikamissbrukare på Femmans torg än skattefifflare på kontoren. Brott är således en social företeelse i tid och rum som skapas av en växelverkan mellan bland annat medborgare och kontrollorgan.

Stort intresse har lagts ned på att studera gärningsmännens beteende, men inte mycket på dem som utför kontrollfunktionerna. Det är en brist eftersom den registrerade brottsligheten inte enbart beror på hur brottsligheten ser ut utan också är ett resultat av kontroll. Kunskapsläget och medvetenheten om selektion är också bristfällig på ekobrottsområdet. Vi vet lite om den tratt, som selektionsprocessen kan liknas vid. Auktoriteter på området anser att man inom ekobrottsforskningens område vet minst om hur kontrollfunktioner och brottsbekämpning fungerar. Det är anmärkningsvärt eftersom selektion är särskilt framträdande på ekobrottsområdet.

Strategier för brottsbekämpningen bestämmer ytterst vad som ska prioriteras och i vilka fiskevatten bengen trålar.