Amatör-Youtube som visar en stor grupp av män och kvinnor som sjunger kampsånger från Al Tahrir torget-Kairo.

Egypten krossar mediala myter

2011-02-04 | Sholeh Irani padlock

UTRIKES

Stora medier går efter stereotypa betraktelser. När medier rapporterade om Irans revolt mot regimen för två år sedan visade de ”kvinnor” som kämpade mot en islamisk regim. Nu vill de visa muslimska män som kämpar för en regim de påstår ska bildas av Muslimska Brödraskapet. En egyptisk aktivist som följt bevakningen är kritisk mot båda dessa bilder eftersom de bygger på fördomar och förstärker stereotyper.

EGYPTEN INTE BARA TAHRIR

Det har alltid varit stor skillnad mellan stad och landsbygd när det gäller vilka som demonstrerar i länder som Egypten. Bönderna som sysslar med jordbruksarbete förhåller sig annorlunda mellan könen, mycket friare. Kvinnor utanför storstäderna är mer benägna att delta i protester. De flesta protester under de senaste åren har handlat om arbetsrättsfrågor som direkt berör de arbetande kvinnorna. Kvinnor går regelbundet ut i strejk, som vi såg senast i Egypten med textilstrejker. När det gäller revolutionen och den rapportering som vi får är de flesta bilder av Tahrir Square som är centrum för urbana livet och som lockar viss stadsbor. Vi får inte så mycket bilder från andra område. Ett exempel är att även om Aljazeera tv-sändning delvis rapporterar om protester i Suez och Alexandria, finns det mycket få bilder från dessa städer, de flesta journalister är verksamma i Kairo.

Nahed är en egyptisk kvinnorättsaktivist och akademiker som bor utomlands. Hon har svarat på Feministiskt Perspektivs frågor via e-mail och vill vara anonym. Genom sina iakttagelser och direktkontakter med hemlandet, kan hon ge en inblick i kvinnornas roll i det som nu kallas för slaget för Egypten. Spelar egyptiska kvinnor en aktiv roll i upproret? Varför väljer västerländsk stormedia bilder som reproducerar stereotyper? Nahed förklarar att det som pågår i Egypten går emot stereotyperna som dominerar västvärldens bild av landet.

- Särskilt i Kairo och Alexandria ser vi att protesterna är de mest blandade som någonsin varit, inte bara ifråga om kön, utan också när det gäller klass, religion, ålder och yrke, skriver Nehad.

Varför fokuserar västmedier på män i rapporteringen, tror du?

- Bristen på internetuppkoppling har varit ett allvarlig hinder för kvinnors medverkan eftersom det hindrar dem från att själva göra sig hörda via sociala medier. De flesta av bilderna kommer från mainstream-media som i regel tenderar att ge stereotypa bilder - konfrontation mellan kravallpolis och manliga demonstranter. Detta är inte så annorlunda mot vad vi såg i Toronto under G20.

- Den som följer Twitter-flöden som kommer igenom trots problem med internet, ser att det är många kvinnor som skriver och rapporterar. Det mesta av vad jag vet är genom sådana rapporteringar. Många aktivister som började organisera manifestationerna den 25 januari var också kvinnor som gjorde detta genom sociala medier. Att organisera sig online tror jag tillåter kvinnor att slippa undan de vanliga patriarkala genus dynamiken som finns i de flesta organisationer.

Nehad menar att kvinnorna har synts mindre inte bara på grund av stora mediers vana att exkludera dem, utan också för att det är svårt att röra sig fritt som kvinna och fattig i storstäder under den befintliga situationen.

- Det är svårt att röra sig i Kairo (och över hela landet) just nu eftersom regeringen har stängts av all kollektivtrafik. Detta gör att folk måste resa långa sträckor till fots för att komma till demonstrationerna. Denna typ av resande är mer osäkert för kvinnor. Trots detta finns det fortfarande en hel del kvinnor som är ute på gatorna och trotsar utegångsförbud tillsammans med männen, även övernattar på torget. Som i de flesta delar av världen, är offentliga rum under sådana förhållanden som råder just nu i Egypten mycket mer osäkra och oåtkomliga för kvinnor. Vad jag fann intressant och inspirerande är att, trots deras begränsade möjlighet att komma till tals, säger de kvinnor som är där på gatorna att de känner sig trygga just därför att det inte finns någon polis på gatorna som trakasserar dem. Kvinnor på gatorna tycks uppleva trygga relationer med de män som är närvarande på demonstrationerna. Detta är otroligt och unikt jämfört med andra demonstrationer som varit under de två senaste åren där kvinnor har kontinuerligt har rapporterat om sexuella trakasserier från både polis och demonstranter.

Samtidigt har många män och kvinnor intagit traditionella roller och då syns kvinnorna mindre eftersom deras insatser enligt invanda mönster både undervärderas och osynliggörs. Det slår igenom i nyhetsvärderingen:

- Män har tagit på sig ansvaret för att försvara stadsdelar i polisens frånvaro. Många kvinnor arbetar med andra saker och distribuerar mat till männen. Kvinnorna gör också andra typer av insatser i bakgrunden som ofta inte anses viktiga. Detta gäller särskilt för äldre kvinnor och yngre flickor (de flesta kvinnor som är ute är mellan 20 och 40). Häromdagen när jag talade med min familj, sa min mor att min mormor var i köket och lagade mat för att föda männen som vaktade hennes lägenhet.

Mediernas stereotypa betraktelser bygger på fördomar som vinklar nyhetsskildringarna ur ett västperspektiv. Nehad skriver:

- När medier rapporterade om Irans revolt mot regimen för två år sedan visade de ”kvinnor” som kämpade mot en islamisk regim. Nu vill de visa muslimska män som kämpar för en regim som de påstår ska bildas av Muslimska Brödraskapet. Jag är kritisk mot båda dessa bilder eftersom de bygger på fördomar och generaliserar stereotyper.