Välspelad bibliotekstjuv

2011-01-21 | Rebecca Unnerud padlock

KULTUR

Rebecca Unnerud har sett Svt:s dramaserie Bibliotekstjuven och gillat den. När hon vågat släppa skämskudden, vill säga.

FAKTA:

Bibliotekstjuven, Sveriges television

Regi: Daniel Lind Lagerlöf

Manus: Malin Lagerlöf

I rollerna: Gustaf Skarsgård, Reuben Sallmander, Gunilla Röör, Maria Kulle, Lil Terselius, Claes Ljungmark och Liv Mjönes.

Den tredje och sista delen sänds onsdagen 26/1 21.00 men Bibliotekstjuven kan ses i sin helhet på Svt play

Förra veckans tevesnackis var Svt: s Bibliotekstjuven med Gustaf Skarsgård i huvudrollen som boktjuven John. Dramaserien i tre delar är inspirerad av en verklig händelse. I december 2004 sprängde en chef på Kungliga Biblioteket, KB, sig själv och sin lägenhet i luften sedan det avslöjats att han under lång tid stulit böcker från sin arbetsplats.

Seriens första avsnitt var välgjort, mycket välspelat och hade en lågmäld spänning rakt igenom. Men det är ångestbringande att se denna forskare med arbetarklassbakgrund göra allt för att passa in i den akademiska världen där hög status och erkännande är lika med allt. John har inte nått samma framgång med forskningen som sina kollegor, trots tretton års universitetsstudier.

Han är övertygad om att detta beror på hans arbetarklassbakgrund: fel namn + fel bakgrund = fel jobb, resonerar han. När John söker en tjänst på KB byter han efternamn och ikläder sig rollen som den välbärgade och belevade John Manneus.

Förklädnaden är effektiv och han vinner snabbt chefens gillande. Johns ansträngda ekonomi leder till att han stjäl en bok som ett tillfälligt lån för att bli skuldfri. Men en bok blir snabbt flera när John blir beroende av pengarna och den status som de genererar.

Karaktären John osar av självförakt. Det syns i allt han säger och gör – skämskudden åker fram mer än en gång. Skarsgård gör en fantastisk prestation och det är fascinerande att ta del av den hierarkiska värld där framgång mäts i erkännande, status och makt. Johns främsta mål är att vara en välutbildad, välbetald och respekterad akademiker och inte bara en nolla.

Männen i serien är chefer och röker cigarr medan ”tanterna”, som de kallas, har de enklare arbetena som biblioteksassistenter. Det märks inte minst på bordsplaceringen i bibliotekets matsal där kvinnorna sitter vid ett bord och männen sitter vid högsätet.

Kvinnorna har funnit sig i sin plats men det vägrar John göra vilket han visar första dagen genom att sätta sig ner bland chefen och de andra ”cigarrgubbarna”. Det är ett hat mot den egna klassen, i kombination med en stark önskan om att bli respekterad som driver John till brotten (och botten). John vill inte bli förknippad med arbetarklassen och dess i hans ögon stigmatiserande låga status.

Samtidigt som kvinnorna i seriens första avsnitt är osäkra, osynliga och nästintill betydelselösa i andras ögon blir de desto viktigare i de två andra avsnitten. De utgör den interna utredningsgruppen som tillsätts för att bringa klarhet i vart de försvunna böckerna tagit vägen.

Serien har därför inte bara en tydlig klassvinkel utan också en könsaspekt. Detta tillsammans med fina skådespelarinsatser av samtliga och en The talented Mr. Ripley-kuslig spänning gör att man kan bortse från en del brister i trovärdigheten.